Tillsammans med Elin och Ullie har vi varit på det en skulle kunna kalla den årliga ridaktiviteten. Nu på Hallmyra. Tisdag till Fredag. Sju ridpass och ett körpass. Är skapligt, skönt mör i kroppen efter det.

Främst fanns Irish cobs (Tinkers) men också shirehästar. Jag red Samson 185 cm i mankhöjd och kände mig som drottning över världen. Aldrig tidigare har jag ridit en så stor häst. Lyckligtvis har han annamat Bamses talesätt ”Den som är stor måste vara snäll”.

Så här såg det ut i stohagen när vi skulle hämta godingarna i fredags förmiddag:

Hallmyra jobbar med ett modernare sätt att se på hästar. Ett arbete med att försöka göra det så naturligt som möjligt för hästen. Därför lösdrift och barfota hästar. Tankeväckande teoripass om det hade vi. Kändes uppdaterat utifrån det jag läst i Min Häst om hur hästar ska ha det och hur mycket hästfolk snackar. Känns skönt att det går framåt för hästarnas skull.

Vi har blandat ridlektioner med uteritter och det har varit väldigt lyckat. Trevligt folk, god mat, gudomliga hästar. Allt det en hoppas på!

Jag tyckte väldigt bra om alla hästarna men blev sista dagen särskilt förtjust i Queenie. Mycket lättriden och allmänt rolig. Sanslöst vacker. Kolla den här manen:

En annan jag tyckte mycket om var Mary. Hon förde sig med sådan värdighet. Och hade riktigt kloka ögon som jag föll som en fura för.

Faktum är att jag blev så varm och glad av henne att jag grät lite in i hennes hals. En ståtlig häst som fogar sig i det vi ber om.