Ni vet att jag under kongressen bloggade om valberedningsförfarandet i Socialdemokraterna. Ett inlägg som bevakades av de som hade koll på ”bilden av kongressen” så att det inte skulle förstöra bilden så mycket! Fin grej det. Var inte oroliga. Det var nog bara 300 som läste det.

Hur som helst. I kväll har Omar Mustafa som valdes till partistyrelsen i söndags valt att lämna sina uppdrag. Detta för att det har uppstått en diskussion om hans lämplighet.

Det hade kunnat vara någon annan det handlade om, och ur någon annan aspekt än det här. När ombuden får förslaget digitalt bara minuter innan valen ska förrättas, hur ska de kunna ta ställning PÅ RIKTIGT?

Jag är tveksam till om det satt något ombud inne i kongressalen och hade en klar bild över vilka de valde och varför just de var föreslagna och lämpliga att leda partiet.

Om vi hade haft ett förfarande som jag förespråkar, dvs en presentation av valberedningens förslag några veckor innan så har det många förtjänster. Alla kandidater kan granskas och värderas innan. Ombuden har chans att ställa frågor. Ombuden har chans att fundera över om de gör ett bra, välavvägt val ur alla aspekter.

De som kandiderar får veta lite mer än några timmar innan om de kommer att vara aktuella (i ”förhandlingarna”) och skulle kunna välja om de vill kandidera emot valberedningens förslag.

Jag är rätt säker på att dagens sätt kommer att försvinna. Jag hoppas att vi som är lite yngre inte kommer att acceptera det här förfaringssättet. Men ännu styr de som är något lite mer erfarna och de gillar det här. Alltför många av dem!