GD gör en stor grej av detta med S-pedagoger. En förening med (i dag) 15 medlemmar som är lärare eller pedagoger och som har detta fastställda syfte:
S-pedagogerna i Gävles främsta syfte är att vara ett forum där lärare och pedagoger kan diskutera och utveckla socialdemokratisk skolpolitik. S-pedagogerna kan också vara en resurs för ex. Barn-och ungdomsnämnden och Utbildnings-och arbetsmarknadsnämnden. S-pedagogerna diskuterar och utvecklar socialdemokratisk skolpolitik bl a genom att initiera och erbjuda möten i form av ex diskussions- och temakvällar, motionsskrivande m m.
Den här terminen har vi planerat en aktivitet. I maj kommer Bengt Söderhäll från Högskolan och vi ska ha en öppen diskussion om skolans framtida roll.
I artikel och ledare antyds att föreningen skulle ha någonting att göra med undervisningssituationen. Jag fick tom frågan om det här är något som rasterna ska ägnas åt. Yeah, right att lärare skulle hinna det, om det nu någonsin skulle ha kommit på kartan.
Jag fick frågan om detta inte var exkluderande att ha en egen förening för en yrkesgrupp. Jag svarade att vi sedan länge har S-föreningar för olika facktillhörigheter och att alla medlemmar (och nästan alltid omedlemmar) är välkomna på alla aktiviteter.
Hur som helst, jag litar på att folk har en egen hjärna och faktiskt kanske ställer sig frågande till hur en moderat jämför detta med sådant som Franco och Mussolini gjorde.
Den första frågan jag fick från GD när de skrev en liten artikel i lördags var om lärare skulle vara politiskt aktiva alls. Det sätter ribban. Att utesluta vissa yrkeskategorier från att ha politiska uppdrag. Därefter har de nyanserat sig lite.
För övrigt fick jag frågan om vad jag varit för lärare, svarade på den. Sedan förvandlades jag till gymnasielärare. ”Slarvigt av mig, ber om ursäkt.” som reportern säger.