Klockan ringer nio. Inte tidigt alls. Om det inte vore för att jag var uppe så länge. Jättelänge. Tidningen hann komma.

Skyndar mig att göra morgonbestyr och kastar mig i väg till Konstcentrum och dagens föreläsning jag skulle åhöra. Halvvägs konstaterar jag att jag på den ena foten har en svart sneaker och på den andra en vit. Med oflit. Ingen ungdomsgrej. Jag har bara satt på mig omatchande skor. Ingen tid att gå tillbaka och byta för att ha seriös framtoning.

Kommer nöjt fram med några minuter till godo. För att konstatera att det ser lite dött ut.

En kvart senare anlände jag Folkets Hus. Bara mig själv att skylla.

Men nog är det märkligt. Den här hösten känns det som att jag tappat alla ordningar jag haft. Det går utför helt enkelt.