I eftermiddag har jag tillsammans med två andra partikamrater besökt Mezopotamya kulturförening i Gävle. En förening för kurder. De har en hel massa verksamhet för människor i olika åldrar.

Ett givet samtalsämne är naturligtvis kurdernas frihetskamp. Senast vi träffades organiserat var i mars förra året när de organiserade hungerstrejk.

Att vi har ett stort demokratiskt arbete att göra i världen finns det många exempel på. I vårt eget land och globalt. Att kurder inte får tala sitt eget språk (för att ta ett enda exempel) är ett sådant problem. Inte okänt, men lösning saknas.