Lördag efter att ha varit med katter!

katt2 katt1

Jag har varit ett dygn hos en av mina systrar i Hälsingland. Och hela hennes stora familj. I den ingår ett gäng katter. Några av dem sov hos mig i natt.

Ett av barnen fyllde år i dag och hela kvällen igår bakade och i dag körde vi två kalas på raken! Heja oss! Heja femåringen!

Jag fick med mig två krukväxter hem som min syster tyckte luktade kattkiss. Jag försökte förklara att det var jasmin. För mig en av de godaste lukterna … Nåja. Fint hos mig nu.

Har i kväll både promenerat och varit på gymmet för att ha en chans att klara veckans träningsmål. Det kan gå!

Nu gör jag lite jobb av mejlkaraktär plus ska skriva protokollet från partiets distriktsstyrelse igår och min första krönika till en grej! Roligt. Klockan är ju bara 22. Har hanterat utmärkelser som ska delas ut till min IOGT-NTO-förening innan! Och ätit pizzarester jag också fick med hem.

All lyx som politiker får

Förra veckan avtackades ett antal nu före detta riksdagsledamöter avtackats i kammaren. Fina, välförtjänta ord om bland andra Marie Granlund, Eva-Lena Jansson och Björn von Sydow. Många saknade kamrater. De gör stordåd på andra ställen nu. Lika viktigt!

Talmannen tackade också riksdagsledamöternas anhöriga för att de ställt upp och lånat ut dem den här tiden. Många frånvarande nätter på både veckan och helgerna.

Jag skulle vilja tillägga alla födelsedagar, dop, skolavslutningar, middagar, fikor, konserter och därmed massor av umgänge som vi konsekvent missar.

Fnissar när en av mina systrar i god tid före ett syskonbarns födelsedag hör av sig för att fråga om och när jag möjligen kan närvara och i så fall försöker anpassa efter mig. Tacksam.

Det är ett val förstås. Men det kostar också socialt. Ganska mycket.

Tycker det var mycket bra av talmannen att uppmärksamma detta. Annars är det mest tal i media om allt lyx som politiker får. Som jag tror väldigt många fritidspolitiker, dvs de flesta politiker, undrar varför de aldrig sett en skymt av men alla tyckare utanför politiken VET finns.

Läs mer om skilsmässor i politiken HÄR.

”Svenska folket har således röstat fram en riksdag som inte med enkelhet kunde bilda en regering”

Den här jättebra texten skrev centerpartisten Fredrik Jarl på sin Facebook den 18 januari:

”Jag är faktiskt riktigt trött på ”förståsigpåare” och andra politiska kommentatorer som menar att ”politikerna” har skött regeringsbildandet dåligt. Jag har inte hört någon av dem förklara hur man skulle ha agerat i stället. Jag har hört flera önsketänkanden, men önsketänkanden om hur ett eller ett annat parti borde agera resulterar inte i att en regering kan bildas. Problemet har ju varit att alldeles för många har varit låsta i sina positioner, och om inte C och L tagit initiativ för att lösa upp knutarna hade vi fortfarande stått utan regering.

Hörde nu senast Lotta Gröning lägga ut texten i TV4. Det var ingen hejd på hur dåligt politikerna hade agerat. Hennes lösning? Jo, att S skulle ha släppt fram Alliansen. Det tycker jag också hade varit en klok lösning, för Socialdemokraterna skulle verkligen behöva fundera över vilken roll som partiet ska spela i svensk politik framöver. Men vi vet vad Löfven svarade på uppmaningen att släppa fram Alliansen – ”Glöm det!”.
Det skulle ha kunnat bli ett alliansstyre tillsammans med Miljöpartiet. Det var en absolut framkomlig väg. Men hos M och KD fanns det inte någon egentlig vilja att få till ett sådant styre. Så viktigt var det alltså inte att hålla ihop Alliansen och ta över makten. Hellre ville man alltså förlita sig på stöd högerut.

Man kan naturligtvis säga att politikerna inte borde ha blivit överraskade över att det skulle bli så här mot bakgrund av opinionsundersökningarna före valet. Lika relevant är det då att säga att svenska folket knappast heller ska vara särskilt överraskade över svårigheten att bilda regering. Partierna var relativt tydliga med sina positioner före valet – möjligen att M och framför allt KD var mer avståndstagande till SD före valet än efter. Men även före valet placerade Ebba B-T KD som partiet närmat SD.
Svenska folket har således röstat fram en riksdag som inte med enkelhet kunde bilda en regering. Om en majoritet egentligen vill ha en Alliansregering så borde de som så önskar ha låtit bli att rösta på Sverigedemokraterna. Den som har röstat på SD kan inte gnälla över att det inte blev en Alliansregering, för den bär till stor del skulden för att så inte blev fallet. Hade Allianspartierna samlat 144 mandat i stället för 143 hade vi för flera månader sedan haft en Alliansregering. Så är det.

De allra flesta av de här förståsigpåarna som har uttalat sig, om hur dåligt politikerna har hanterat den parlamentariska situation som väljarna har röstat fram, har aldrig suttit och förhandlat politik med andra partier och samtidigt ha ansvar för att stå upp för den politik som medlemmarna har beslutat och som man har gått till val på. Jag är väldigt glad över att jag har sluppit att sitta med det ansvaret.
Min uppfattning är dock att den som vill bilda majoritet, eller vill styra en politisk församling i minoritet, bär ansvaret för att samla ett tillräckligt stöd för att kunna förverkliga detta. För Stefan Löfven var viljan att få fortsätta att sitta som statsminister så pass stark att han accepterade att genomföra en kraftig liberal reformagenda. Jag kan konstatera att Ulf Kristerssons vilja att bli statsminister inte var lika stark, för då hade han satt sig och förhandlat fram en sådan möjlighet med S eller MP.”

Varför tycker jag att den är så bra? Därför att den bland annat svarar på frågan som jag fick i radio i fredags –Men vaaarför har det tagit så lång tid? Tja, har någon missat hur valresultatet blev? Vilka låsningar som finns inbyggt i det? Verkligen?

Och jag gillar att han också säger det här mot slutet: De allra flesta av de här förståsigpåarna som har uttalat sig, om hur dåligt politikerna har hanterat den parlamentariska situation som väljarna har röstat fram, har aldrig suttit och förhandlat politik med andra partier och samtidigt ha ansvar för att stå upp för den politik som medlemmarna har beslutat och som man har gått till val på.

Det är helt tydligt för mig att fler behöver prova politiken framför att mest tycka. Det är skitsvårt och det finns plats för fler.

”Eftersom det är vuxna det handlar om”

Jag vet att det inte helt populärt att kritisera egna, sittande ministrars uttalanden. Så jag passar på nu när personen i fråga inte längre är minister.

Det handlar om DEN HÄR artikeln i Expressen från den 18 januari. Problembilden är alla unga ensamkommande som fått uppehållstillstånd för studier, men inte har någonstans att bo.

Självklart är de inte ensamma om det allvarliga problemet. Det är därför vi måste bygga mer!

I alla fall. Det finns mycket att säga om det. Mycket man kan ha ett hjärta med i, bry sig.

Men man kan förstås också säga så här:

text1

Det lämnar mig med så många frågor. De har verkligen inte samma förutsättningar som andra unga i Sverige. De har tillexempel inte föräldrar och i en del fall saknas också andra nätverk. En del har ju haft tur och bor hos svenska familjer som öppnat sin dörr för dem. Som ställer upp utan någon som helst betalning från samhället.

Men det där att säga att man har det egna ansvaret för sin boendesituation eftersom det är vuxna. Säger vi generellt så när människor inte ha någonstans att bo? Vi brukar väl inte göra det, utan tycka att samhället ska byggas så att det är tryggt för alla.

Otäckt att uttrycka sig sådär om unga ensamkommande som bor ute och sliter med skolgång.

Brukar anamma mormors ”alla får skämmas för sig själv” då det är bra och spar mycket tid och energi, men ibland skäms jag ändå för det andra säger och gör.

I bästa fall föreligger någon slags feltolkning.

Regeringsförklaringen i dag

regeringen

Under tiden jag lyssnade på Löfvens regeringsförklaring skrev jag ned lite av det som stack ut. Inser att det blev lite av en sammanfattning.

Jag tycker bäst om det han sade om miljö och skola! OM man av outgrundlig anledning tycker att jag ändå är lite översiktlig finns hela HÄR.

En av syrrorna SMSade och frågade vilken minister jag hade velat bli. Svaret är ju ingen men hon tvingade mig att välja. Jag valde miljö. Motfrågade henne.

Hon föredrog vice statsminister med motiveringen: ”Jo men har liksom ingen grupp med möten. Behöver inte göra så mkt o ändå erhålla en viss pondus. Praliner o få lön liksom.”

Jag sade inte att man ofta har mer i sin så kallade portfölj. Men det var kul tänkt.

Vad gäller ministrar blev det som förutspått inte så väldigt många förändringar.

Jag är glad över att favoritminister Anna Ekström är kvar. Också glad över att (kanske vis av kritiken från förra gången) två kvinnor, Nilsson och Ernkrans togs från riksdagsgruppen.

Nu börjar nya race. Vem ska bli gruppledare efter Ygeman? Vilka unga sossar boende i Stockholm ska få arbeta åt ministrarna? Sånt.

Men viktigast av allt. Det riktiga, viktiga jobbet för att fortsätta Sverigebygget kan rulla.

Statsministern är på plats

lövet

Inte så överraskande delningsbild ovan.

Nedan en mer typisk vardagsbild. Jag säger åt Patrik efter omröstningen att se glad ut. Han ba: -Men vänta, jag bokar om biljetter. Jag väntar inte. Det är tråkigt. I bakgrunden står Ibbe och chillar. Sedan gick vi till fiket och åt semlor för att fira. Jag gjorde lite radio men det blev tydligen dåligt ljud så när jag kom till Gävle fick jag gå till studion för omtagning. Så kan det vara.

Nu börjar jobbet. Det blir ingen dags på sosserosor.

bänken

Om politiken

HÄR kan du läsa utkastet till överenskommelsen som det pratats om i dag. Vad som händer får vi se.

Jag skrev så här:

De moderater och kristdemokrater som uttrycker sig mycket elakt och nedlåtande om (troligen, inget är klart) forna samarbetskamrater nu, vad illa det ser ut! Jag vill inte sprida exemplen.

Jag tycker det är sjukt strongt av alla som är beredda att vara pragmatiska och förhandla, ge och ta. För att fortsätta ha en stabilitet för Sverige och jäkligt viktigt, inte ger nåt till extremhögerkrafterna. Det sista är långt mycket viktigare för en stabil framtid än vad var femte person förstått. Tyvärr alltså.

Inget är klart. Jag jublar inte över allt jag ser. Men jag ser faktiskt inte väldigt många andra vägar fram heller. Extra val? Inga garantier för att det löser något. Och jag tror väljare förväntar sig att vi ska hitta lösningar efter valresultat.

Nu är det (kanske) en sådan på väg fram. Jag hoppas det.

Det går att gräva ner sig i det man har aversioner mot. Eller så kan man titta på vad som verkar bra. Halvfullt eller halvtomt.

Och viktigast av allt. Det kommer fler val! Vill du bidra till mer socialdemokrati? Mer socialdemokrati som du tycker den ska vara? Var gärna med oss redan nu!

Min kollega Lawen Redar skrev så här:

Har haft två dagars överläggning med den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse. Vi har varit på Bommersvik – kursgården som köptes för att SSU behövde en plats där man kunde utbilda unga fackliga och politiska ledare i ideologi, filosofi, politik, statsvetenskap och arbetsrätt.

Jag blir alltid glad och hoppfull av att vara här. Platsen påminner om den omfattande bildningsverksamheten vi har i arbetarrörelsen. Många generationer socialdemokrater har skolats här. Men Bommersvik har också varit samlingsplatsen när partiet stått inför svåra uppgifter och utmaningar: Palme samlade exempelvis regeringen här när landet skakades av arbetsmarknadskonflikten år 1985 och Carlsson kom hit för att samla kraft inför regeringsbildningen efter Palmes bortgång.

Att ta sig an svåra uppgifter är egentligen inget nytt för socialdemokratin. Men något som satt partiet i en svår sits är det senaste valresultatet. Med 28 procent i riksdagsvalet kan man gott räkna med liberala eftergifter. Eller att vi skulle ha kastat in handduken då vi har en borgerlig majoritet i riksdagen.

Men så gör inte vi, och det finns goda skäl till det.

Det sägs att Willy Brandt höll ett historiskt tal på Bommersvik år 1940. Han berättade hur nazisterna inledningsvis hade lovat ett slut på fattigdomen i Tyskland. Men var det något han ville att SSU:arna skulle veta så var det att idéerna inte fick stanna vid den ekonomiska konflikten. Han varnade för de krafter som var beredda att äventyra människovärdet och tackade SSU som kritiserat nazisterna långt innan moderpartiet.

Jag vet att det finns mycket som är svårsmält i den överenskommelse som ligger. Men om den står sig och socialdemokratin återigen får bilda regering så blir vårt parti garanten för att Sverige de kommande åren går en annan väg än många av våra europeiska grannländer. SD ges inget politiskt inflytande. Och det, kommer jag alltid att bära med stolthet.

Troed Troedson skrev så här:

Tre saker jag reflekterar över.

1. Den totala överraskning som många visar över dagens regeringsförslag. Det var väl ändå ett av de absolut mest sannolika resultaten givet förutsättningarna?

2. Den frustration som väller fram från människor som uppenbarligen känner sig svikna och förrådda. Men som, såvitt jag kan förstå, inte har röstat på vare sig Centern eller Liberalerna och som därför rimligen inte har någon som helst anledning att känna sig lurade.

3. Tonläget hos de som tycker det här var en dålig utveckling. När också ledande politiker börjar associera till landsförräderi är det bekymmersamt. Och för mig ett tecken på att de politikerna i vilket fall som helst inte borde ha några maktpositioner.

A star is lyckligare

DmcRx2jXgAEoQVv da112c5df8890b07aabcfd634d0cfd48-lyckligare_kan_ingen_vara_poster

Jag har varit på bio två gånger hittills i år. Det här är vad jag har sett.

A star is born. Lång och sorglig. Jobbigt med psykisk ohälsa, och så detta förbannade missbruk som bara förstör ständigt. Och mäns problem med kvinnlig framgång. Vem gillar inte Gaga?

Lyckligare kan ingen vara. När det gäller film föredrar jag lättuggat. Vet inte varför. Inte alls det behovet när det gäller böcker. Men film vill jag mest ska vara underhållning. Det är det här. Rolig men också med viktiga livsfrågor, om man ska vara snäll. Bra skådisar. Skildrar samtiden.