Så var veckan slut

blomstret

Ytterligare en helg har vi fått leva och verka om vi läser det här.

Jag har inte vilat, men jag har haft väldigt roligt. Tillsammans med Daniel ledde jag medlemsutbildning steg 2 för Socialdemokraterna i Bollnäs. Några deltagare kände jag innan, några var nya vänner. Vi bowlade i går och jag var inte bra på det, men vi fick fina utvärderingar så jag är nöjd.

Väl hemma tog jag en promenad i kylan (friskt!) innan jag satte igång med några timmar av det vanliga söndagsjobbet. Dvs svara på mejl och planera kommande vecka.

I morgon är det konferens på Arlanda med insynsråden för Särskilda utredningar. Dvs vi som har insyn i verksamheten som utreder poliser som gör brott men också några andra yrkeskategorier.

Bilden föreställer några av mina krukväxter. Den till vänster fick jag förra veckan av en bekant som skulle flytta. Hon donerade en kasse växter till mig. Finare finns ju knappt att få av andra. Den hänger med garderobisen nu!

Hoppas vi får en fin vecka.

Gjort och gjort och gjort

Jag har träffat Camilla Westman som är lokal ordförande för Företagarna. Vi pratade om näringslivet och rätt mycket om upphandlingar.

Vi har haft möte med polisens insynsråd. Styrelsen för Polisförbundet hemifrån har besökt mig i riksdagen och jag visade dem runt och berättade hur vi arbetar plus att vi så klart pratade polisfrågor.

Jag har varit i Bollnäs två dagar på A-dagarna. Partiet, LO och SSU tillsammans. Bland annat uppskattade jag att lyssna på Gabriella Lavecchia från Seko.

Det har varit ett kommunfullmäktige. Vi justerade bland annat avfallstaxan och debatterade farthinder och solceller.

Jag föreläste tillsammans med en centerpartist för en andrakammarsal full av lärare som på höstlovet var i riksdagen för att vidareutbilda sig. Vi pratade om hur vi arbetar kring ett lagstiftningsärende, vapenamnestin specifikt. Det var jätteroligt.

Jag har talat på den årliga ljusmanifestationen i Gävle till minne av narkotikans offer. Sara Kreft sjöng fantastiskt.

Jag har tillsammans med min kollega Patrik och regionrådet Tommy resonerat med ansvariga för hälsocentralerna i Gävle. Väldigt spännande. Lärde mig mycket och de var tydliga med vilka förbättringsåtgärder de ser. Som alltid en utmaning att få alla inblandade med på tåget mot det nya.

Vi har fått en dragning av Näthatsgranskaren. Inga nyheter att nätet är fullt av avarter som tycker att de kan bete sig hur som helst, men nyttiga tankar att ta med i vårt arbete för förbättringar.

Jag och mina kursledarkompisar Ahmed och Daniel har levererat ett, vad vi tycker, jättebra program till deltagarna på nästa steg av Framtidskretsen som är nästa helg. Nöjda över det

I morgon ska jag och riksdagskollegor besöka Statens servicecenter och Försäkringskassan för en uppdatering på hur de statliga myndigheterna går.

I helgen ska jag leda medlemsutbildning steg 2 i Socialdemokraterna.

Dessutom det arbete som rullar på hela tiden förstås. Utskottsarbete, mejlande, funderande, skrivande, andra sorters möten.

Detta kan vara den mest tråkiga upprapning av arbetsuppgifter utan särskilt djup som du har läst i dag.

Skillnaden som gör oss till höger eller vänster i politiken

I kvällens nyheter intervjuades kineser om det här med huruvida Kina kommer att bli en starkare stormakt än USA, apropå att Trump besöker landet nu. En ung kvinna svarade att hon trodde det, men att det inte spelar någon roll. Huvudsaken är att alla har det bra.

Hon får vara kontrasten till Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling. Det har gått några dagar sedan han undrade ”vad fan får jag” gällande att betala skatt. Och sade att det ju alltid finns en egoism i det hela.

Reaktionerna har med rätta varit starka. Många upprörda över denna erkända egoism. Det är lätt att förstå det. För vi vet ju att den som skattar mycket gör det för att den också tjänat mycket. Har man enligt uppgift ”skattat som tusen personer” har man också tjänat som tusen personer.

Så den andra varianten. De som upplyser om att han inte har gjort något olagligt så vad tjafsar vi om egentligen? Och Margot Wallström, skattade inte hon utomlands?

Margot Wallström bodde under tio år i Bryssel, hon var skriven där och hennes barn gick i skola där. Hon jobbade där och hon betalade skatt där. Alltså ingen skatteplanering.  Det är inte något nytt att man betalar skatter i Bryssel om man jobbar för EU-Kommissionen.

Så var det med det.

Varför blir jag provocerad? Därför att precis som den kinesiska kvinnan drivs jag av att folk ska ha det bra. Om jag hade tjänat så ohemult mycket pengar hade jag varit glad över att dra dessa till Sverige, skatta här och bidra till välfärden. Just för att jag inte mår riktigt bra när andra inte mår okej. Världen är full av oss. Människor som skänker av sin tid och av sina ibland små pengar. Tänk äldre kvinnor med liten pension som jobbat år Röda Korset och skänker pengar till Läkare utan gränser. För att man vill bidra.

Men jag tror också att det är fler än Leif som undrar vad de får. Den här enkäten i Arbetarbladet från förra valrörelsen får illustrera det.

kran2

Den här personen har vid 24-års ålder och med 10.000 skattade kronor i månaden inte alls betalat vad den har kostat samhället ännu, trots att den har haft turen att var frisk och ha ett välbetalt jobb. Personen har sannerligen inte heller skattat för den kostnad man kan tänka kommer i andra änden av livet. Eller för eventuella cancerbehandlingar eller annat som kan dyka upp vilken dag som helst.

En del personer har inte möjlighet att bidra i arbetslivet. Kanske beror det till och med på att arbetslivet skadat dem. Gör det dem till sämre? Verkligen inte.  Välfärdssystemet är heller inte tänkt att vara sådant, utan det är byggt just på att vi ska värna varandra och bygger på att vi är människor som vill varandra väl. Inte på att varje individ ska gå på ett ut, vilket man kanske kunde tolka av mitt exempel ovan. Helt enkelt för att vi har olika förutsättningar och drabbas av olika saker i livet. Det är ren slump vem som skadas svårt i en trafikolycka och behöver stöd resten av livet, eller vem som föds med allvarlig sjukdom som kräver dyra mediciner och hjälpmedel.

Vidare sådant som rättsväsende, infrastruktur, forskning, socialtjänst som finns där för barn som har det svårt … Vi vill alla ha det, men det blir så meckigt om var och en av oss ska köpa andel i forskare eller bygga sin järnväg. Allt det och mer därtill får vi. Men personen från urklippet och Leif verkar tro att det är saker som sköter sig av sig själva. Som bara dyker upp där som en naturlag i likhet med gravitationen. Men vi är några som vet bättre.

Vill du inte bidra? Varför inte då? Vilket system skulle vara bättre och som gynnar alla människor bättre? Eller skiter du i om det gynnar många? Är du en Leif med lite egoism i det hela?

Det är detta som är en avgörande skillnad i politiken. Den som gör oss till höger eller vänster. För den som nu trodde att ”det inte finns några skillnader i politiken”. Här är en.

 

Jag och min forskare

 Jag deltar i roligt och intressant program där forskare utbyter erfarenheter och kunskaper med politiker.
Jag har haft förmånen att kopplas ihop med Alexandre Antonelli. (Läs om det han gör HÄR) Han kan allt om biologisk mångfald och likt en modern Linné ska han ut och fånga ormar och grodor snart! Dessutom har han fått en växt uppkallad efter sig! Mycket att avundas, beundra och lära sig av. Ser fram emot när jag ska besöka honom i Göteborg. Upplyft av prat om naturvetenskap.
alexandre

Den där olycksaliga delningsbilden

För ungefär en vecka sedan delades en bild på Socialdemokraternas centrala Facebooksida som rönte mycket uppmärksamhet.

Jag har lärt mig att kommunikation sker på mottagarens villkor, och många mottagarna till den här bilden reagerade starkt. Med ogillande.

Partimedlemmar kände sig oerhört obekväma med sammankopplingen av gränskontroller och  Sveriges säkerhet och bild på en person med texten ”passkontrollant” på sig. Det var helt enkelt  lätt att tolka det som ett budskap om att till exempel asylsökande utgör ett hot för Sveriges säkerhet. Det tycker vi inte.

Många som röstar på oss eller sympatiserar med oss blev också väldigt besvikna. Jag hörde om många som, precis som jag, kontaktades av frågande och bekymrade personer, både medlemmar och icke-medlemmar som undrade vad ”partiet egentligen håller på med”.

Jag delade den känslan. Visst hänvisade jag till den förklaring som skrivits i anslutning (god kommunikation ska naturligtvis inte behöva en tillhörande förklaring), men det var ju känslan som förmedlades med bilden som var problemet. Oron den skapar hos de som verkligen inte vill se Socialdemokraterna syssla med den här typen av retorik, som misstänkliggör andra människor. Eller kan tolkas som att den gör det.

Nu är den här delningen borta från Socialdemokraternas Facebooksida.

Lika lite som jag hade att göra med hur den kom dit, lika lite vet jag varför den har försvunnit men jag vet att jag gillar att den är borta.

Jag blev Socialdemokrat för att jag tror på människors kraft, inte för att misstänkliggöra grupper av människor.

Jag vill också credda Centerpartiet, som använde läget till att planka texten om Sveriges säkerhet och lägga den på en bild av ett litet barn som får sjukvård. Klipskt av deras kommunikationsavdelning.

 

100 Million i Ljusne

I fredags träffades politiker och skolelever över hela världen i projektet 100 Million. En kampanj som i Sverige drivs av bl.a. lärarfacken och elevorganisationer.
Här är jag tillsammans med fackrepresentant, lärare och rektor på Stenbergaskolan i Ljusne. Alexandra Gard och Sven-Erik Lindestam tog lokalpolitikbiten.
Vi träffade fyra högstadieklasser som funderat en hel del på hur fler barn i världen ska ha möjlighet att få gå i skolan och varför det är så viktigt. Varje skolår påverkar livsmöjligheter och bidrar dessutom till att hålla landet utanför krig och konflikter. Lärare är med andra ord också fredsarbetare.

Elevernas förslag: skänka pengar, höja kunskapsnivån om läget, gå med i organisationer, jobba mot korruption, sluta sälja vapen, skicka biståndslärare och mycket annat. ljusne

Några pratade med mig i enrum om att det också kan vara svårt att koncentrera sig i skolan när man har flytt från krig och både oroar sig för de som är kvar och när man inte vet om man får uppehållstillstånd. Fullt begripligt. Problemen finns överallt, men ser olika ut. Men man kan säga att krig är riktigt illa för barns skolgång. Fast det visste vi väl redan. Men också i Sverige påverkar det.