Matthijs om utvisningar av unga

Lena Matthijs, polisområdeschef i Borås, skrev det här på sin Facebook igår. Vilket har uppmärksammats av bland annat SVT.

”Vid ett etiskt vägskäl

Jag känner stor skam. Skam för att tillhöra det statliga etablissemanget som beslutat att utvisa en sjuttonårig flicka till Etiopien efter fyra år i Sverige, därför att hennes hemland inte bedöms tillräckligt farligt eller eländigt. Jag gav henne beskedet i min egenskap av hennes juridiska vårdnadshavare. Alla dörrar är nu stängda. Hon ska vara ute ur landet före skolterminens början i höst. Hon har gått färdigt första året på gymnasiet och talar flytande svenska. Hon frågade mig hur det kommer bli med hennes betyg. Hur kommer det bli med hennes studier?

Ingen tar emot henne i det gamla hemlandet. Det hon jobbar ihop på sommarlovet här i Sverige blir hennes enda kapital. Nu får hon klara sig själv, bäst det går.

Jag upplever priset för mitt engagemang. Jag borde ha hållit mig undan för då hade jag sluppit uppleva den smärta jag känner när jag släcker hennes framtidsdrömmar.

För ett antal år sedan läste jag om en annan flicka som bodde i familjehem i Lerum. Hon utvisades på sin artonårsdag efter sju år i Sverige. Hon skickades till Vietnam där hon saknade annan familj än en fattig farbror, som hon knappt hade träffat. Efter sju år! Jag minns hur upprörd jag var. Även då var jag fylld av skam över att ett rikt land inte kunde ge dessa tonåringar en möjlighet att stanna, när de lagt så många år och så mycket slit på att klara skolan, lära sig språket och blivit en del av det svenska samhället.

Har jag rätt att som hög polischef att känna dessa känslor? Har jag rätt att offentligt lyfta frågan kring riktigheten i dessa beslut? Ett yrkesmässigt dilemma som jag fram tills nu hanterat genom att hålla tyst. Nu kom det allt för nära. Flickan som gråter vid min sida, är en flicka som jag beundrar och tycker så mycket om. En flicka med stor potential och som skulle bli en tillgång för det här landet, med den framtida bristen på kompetent arbetskraft som vi står inför. Jag anser att vi silar mygg och sväljer kameler.

Vi utvisar ungdomar som förankrat sig i det svenska samhället, samtidigt tar vi emot återvändare från striderna i Syrien som inte har någon annan plan än att förstöra vår trygghet. Vi lyckas inte heller verkställa utvisningar av grovt kriminella, utan de får stanna eftersom deras liv riskeras om de skickas tillbaka. Ungdomarnas liv är i också i fara. Ingen kan garantera deras säkerhet efter att de landat i Addis Abeba, Mogadishu eller Kabul. Länder med inbördeskrig, islamistiska terrorattacker och förföljelse av minoriteter. Vi talar om ungdomar som värnats av de sociala myndigheterna under många år. Som bott i familjehem med familjehemsföräldrar som skulle göra allt för att de skulle få stanna. Det handlar om ungdomar på boenden där personalen byggt relationer med dem och ser deras potential.

Vi talar om ungdomar som redan kostat det svenska samhället miljontals kronor under asylprocessen. Vi kastar skattepengar i sjön, i världens sämsta och mest korttänkta investering i mänskligt lidande. Detta är resursförstöring av såväl mänskliga resurser som i rena pengar. Kostnaderna för uppehälle, inräknat handläggare, advokater, socialsekreterare, lärare, boendepersonal, familjehemsföräldrar, gode män, migrationsdomstolarnas personal, m.fl. blir mångmiljonbelopp. För att inte tala om kostnaden för polisen som ska verkställa dessa barn ut ur landet med flyg, eskort, bevakning och hantering av de som demonstrerar sitt motstånd mot beslutet. Ungdomarna lämnas sedan med en känsla av att ha blivit svikna, lurade och förrådda av det fantastiska landet som en gång tog emot dem med öppen famn. Den ena handen, smeker, den andra slår. Hur kan barnkonventionen förenas med detta?

Sverige befinner sig på ett sluttande plan. Vem säger stopp när vi glidit för långt. Civilkurage hos myndighetspersoner? Politiker som drar i bromsen? Experterna har redan varnat. Engagerade människor skriver insändare och försöker skapa opinion. Avgörandena av asylärenden är en bedömningssport där väldigt mycket står på spel. Bedömningarna kan göras med humanistiskt, generöst förhållningssätt eller bokstavstroget, fundamentalistiskt. Men inget borde vara skrivet i sten.

Jag anser att vi måste hantera asylärendena snabbare. Särskilt när barn och unga vuxna är inblandade. Ungdomar utan nätverk i Sverige får inte bli hängande i ovisshet för längre. Om inte slutligt beslut kunnat ges inom två år, borde det bli permanent uppehållstillstånd, oavsett åberopade skäl om det inte handlar om en kriminell person. Ingen tonåring ska inte behöva leva i Sverige i fyra år för att sedan utvisas ur landet.

Vi måste ta fram ett system med incitament att sköta sig och skaffa sig utbildning och arbete. Den som kämpar måste kunna få belönas för sin vilja att bidra. Det måste finnas möjlighet att fullfölja gymnasiet och att det därefter ska finnas flera olika sätt att få stanna. Att den som har fast arbete eller går på högskola får uppehållstillstånd men även att man kan ska kunna ha en privat sponsor som åtar sig att svara för uppehälle för den unge så länge den är i studier.

Samtidigt måste vi ha en hårdare tillämpning av utvisning efter dom för brott. Kriminalitet ska kunna bryta meddelat uppehållstillstånd och borde kunna avbryta en asylprocess om brottet är grövre.

Detta är åtgärder som jag vill se för att kunna fortsätta vara en stolt företrädare för Sverige och för att jag ska kunna säga till mina barnbarn att jag inte lät allt det här hända, medan jag såg stillatigande på.”

Fiskarna i Norrsundet

I går besökte jag och Anders W Jonsson (C) tillsammans fiskarna i Norrsundet, Gävle. Förutom att tala om tråkigheter som rätt obegripliga regler, så pratade vi också om något mycket roligare. Nämligen deras planer på nysatsning med nya tillagningslokaler, butik, café, gästhamn med mera.
Såg ritningar! Ser fram emot när det blir verklighet.
Och hörrni, det där med dioxin, det är givetvis ingen trevlig sak. Men jag besökte Livsmedelsverket för något år sedan och de sade uttryckligen att om du inte är barn eller tänkte föda barn så kan du äta rätt mycket av den svenska fisken som varnas för. Pga nyttan med fisken överväger ev fara.

Ridläger #1

qtjej

Jag har varit på ridläger några dagar över helgen. Det var ett riktigt bra läger. Lagom varmt och roliga deltagare. God mat och god sömn. Roliga hästaktiviteter. Jag red förstås Queenie flera gånger. Bland annat en riktigt bra lektion. Det är hon som är duktig, inte jag.

Hon smälter mitt hjärta.

Anstalten Gruvberget

I går besökte jag anstalten Gruvberget som ligger i Bollnäs kommun. Läs om den HÄR. Som sittande i Kriminalvårdens insynsråd vill jag besöka verksamheterna.

Jag har läst lite om Gruvberget innan och när det var en längre artikel om stället i OmKrim så bestämde jag mig för att åka när det passar. I går passade det. Tacksam för att bli väl emottagen, få en redogörelse för verksamheten, kunna ställa frågor och få en guidning i byn.

En unik, öppen anstalt dit man kan ansöka om att få gå kurser under tiden man finns i Kriminalvårdens verksamhet. Det fina är att man också har möjlighet att bo med sina anhöriga under den tiden. Ett sätt att komma bättre ut helt enkelt. Vi vill ju inte att människor ska komma bittra ut.

På hemvägen stannade jag för att fota Hälsingland. Sedan läste jag på om lupinen som invasiv art.

lupin

Jag fick se mycket av skogarna i Hälsingland eftersom jag ibland också är lite dum i huvudet och tror mer på teknik än min egen hjärna. Men det är en annan historia.

 

LRF-besök i Ljusdals kommun

Den här dagen hade jag gett till LRF med en förfrågan om att få se verksamheter de tycker att ”jag har kvar” att se. Alltså åkte vi till Onsängsgården i Ljusdal. LRF:s ordförande Maria Jonsson och LRF:s Lotta Zetterlund. Lotta Wallberg och Hans Bruun berättade om sitt arbete med bland annat fåruppfödning och annat sin gård. Vidare till Stenegård där vi fick en intressant berättelse om arrangemanget ”Moläta” av Monica Björklund som en gång hittade på det. Det ägde i år rum i måndagskväll med 6 500 besökare.

Jag uppskattar väldigt den fina dialog jag upplever med LRF i länet och hur de och företagare ger av sin tid för att berätta om plus och minus. En ska jag ska kika på är de sk kadaveravgifterna. Den som blir utsatt för ett rovdjursangrepp får förutom förlusten av djuret nu också betala för att göra sig av med den härjade kroppen. Kan bli dryga kostnader.

Det var rätt blåsigt idag. Då får man en blåsig frisyr.

jörvsö

Vad har S/MP-regeringen åstadkommit?

Isak From, min kollega från Västerbotten, har skrivit en informativ och sammanfattande text i Folkbladet.

”Jag har tittat på åren 2007-2017 och kan konstatera att Alliansen under sina år lade fram i snitt 105 propositioner/år, medan den rödgröna regeringen har lagt fram 166/år, det vill säga 58 procent fler. Så pratet om att inget läggs fram är inget annat än just tomt prat. Om man som opposition inte gillar regeringens förslag, det är ju något helt annat.”

”Här är ett litet axplock:
1. Vi har skrotat Lex Laval så att svenska kollektivavtal ska gälla på svenska arbetsplatser.

2. Arbetet med att klara kompetensförsörjningen för företagen är i full gång.

3. Vi har ökat de generella statsbidragen till kommuner och landsting för att höja kvaliteten i vård och omsorg.

4. Satsningar på att öka bemanningen och stärka kompetensen bland personalen inom vård och omsorg.

5. Det har införts ett investeringsstöd för fler äldreboenden och satsats på en mer jämlik och tillgänglig cancervård.

6. Extra pengar har satsats för en förbättrad förlossningsvård och för bättre vård för barn och unga med psykisk ohälsa.

7. Mammografi är numer kostnadsfri, liksom läkemedel till barn. Är du över 85 år är vårdcentralsbesöket gratis.

8. Vi beslutade också med stor majoritet om en klimatlag för att möta temperaturhöjningarna.h

9. Livsmedelsstrategin som ska ge mera svensk mat på bordet är beslutad, vi ska satsa pengar för att klara vattenförsörjningen i klimatförändringarnas spår.

10. Nya pengar till försvar och polis gör skillnad, och vi börjar nu också få ordning på polisens omorganisering.”

 

Magdalena Andersson på Almedalsscenen

Magdalena

Magdalena Andersson, finansminister, talar för Socialdemokraterna i Almedalen i morgon. Det kommer att bli bra. Min bild av Magdalena är sådan att jag har den största tilltron till henne. Varje dag. Ingen slump att vi fått ordning på finanserna. Hon är even more to come!
Hon håller också alltid bra tal. Jag kommer att lyssna, om än på håll.

Jag har valt att inte närvara i Almedalen i år. Men hade jag, hade jag kanske haft plakat med mig med ”Magda är bäst på”.

Bilden ovan är hämtad från Expressens JÄTTEBRAIGA reportage från nyss. Läs det. Anna-Karin NIlsson heter fotografen och jag är mycket förtjust i bilden.

Kongress is off

I går kväll kom jag efter några sega timmar på tåg, om än med gott sällskap, hem till Gävle. Med mycket påfyllt i det där som är minnen. Eller livet.

Jag har alltså varit på kongress med IOGT-NTO-rörelsen sedan 1993 då jag var på min första i Växjö 1993. Jag gick UNF-läger och bodde i militärtält och hade hur kul som helst. Jag har varit ombud på UNF och IOGT-NTOs kongresser. Jag har varit där i min roll som ledamot i förbundsstyrelsen och senast, 2015 i Lund var jag sekreterare på UNF:s kongress. Det har varit Köping, Piteå, Uppsala, Örnsköldsvik, Gävle, Göteborg och andra metropoler som hyst oss.

Under alla de här åren har jag fått så många vänner och bekanta som är viktiga i mitt liv. Som tvingat mig att vända ut och in på hjärnan i många olika sammanhang. Ibland har de gjort mig förbannad. Och jag dem. Men oftast gör vi varandra glada. Så där som det är när man jobbar tillsammans för något man tror på.

I år ledde jag alltså IOGT-NTOs förhandlingar ihop med Anders, Åsa och Robert. Jag var väldigt spänd och det var hur kul som helst. Hundra ombud som tog första steget gällande en ny strategi för verksamheten. Det rör upp känslor förstås, men också idéer. Känner mig nu mycket insatt i detta, vilket är spännande. ”Expedition 50” var arbetsnamnet. ”Explosion 50” hade varit roligare. Varför 50? Snart fyller organisationen i dess nuvarande form 50 år. Detta sedan IOGT och NTO slogs ihop 1970. IOGT grundades i USA 1851 och kom till Sverige 1879. Det var stunder jag var lite nervös över hur jag skulle klara att rodda klubban. Men det gick finfint.

Världens finaste klubba också. The World, our field står det på den. Världen är vårt fält, som vi säger på svenska. Därför är loggan en glob. Därför samarbetar vi med systerorganisationer världen över för att kämpa för demokrati och mot alkoholindustrin som hindrar människor från fira och rika liv, eftersom alkohol envisas med att förstöra för oss.nykter171 Det där svettiga och fuktiga militärtältet var i år ett hotellrum som jag delade med Ullie. Det är en ynnest att få en av sina allra bästa vänner med på det här. Också i år hände saker som vi bär med oss, men som bara kan återberättas för vissa utvalda. Varje frukost såg ut ungefär så här. En sörja av ljusbrunt. Orkar bara skyffla i mig. Orkar inget avancerat. Gillar verkligen vita bönor i tomatsås.  nykter173En grej som blivit tradition sedan några kongresser tillbaka är den så kallade nagelfesten. Det kan låta tramsigt och det är det också. Just därför kul. Vi erbjuder helt enkelt en stund av möjlighet att måla naglarna. Runt ett bort på nattcaféet finns allehanda färger att tillgå, och instruktioner för den ovane. Rätt poppis inslag som numer till och med efterfrågas innan! Här nedan har jag målat Mohammeds naglar. Tröstade honom med att det som kom utanför försvinner dagen efter. nykter175 På kongress  bär man sin bricka med stolthet och den sitter på ett  nyckelband. Det är standard. Jag tror vi var nära 700 personer på plats, så det är klart vi måste hållas ordning på. Skulle kunna raljera över det märkliga systemet med ”specialmaten” och varför det krävde särskilda lappar, men avstår.

nykter174

Både jag och Ullie hade ”specialmat”, och ibland lyckades vi faktiskt äta detta speciella ihop. Även om hon slet som ett djur med en fotbollsturnering.

nykter176

UNF hade tryckt väldigt snygga tygväskor med motiv av Kent Wisti. Somliga fattade inte referensen. Det kallar vi kulturskymning. Jag kommer använda min med glädje.

nykter178

The place to be är alltid nattcaféet och vi var uppe så länge vi vågade för att komma upp dagen efter. Siktade på tre bakverk varje kväll. För bakverken är hela grejen med nykterhetsrörelsen. De är alltid handgjorda och det med kärlek. Dessutom fanns min favoritdryck, så jag var lyrisk.

nykter172

Sista kvällen, lördagen, var klassisk sittmiddag. Med påföljande styrdans och disco i angränsande lokaler. Med älvutsikt. Det var ganska fantastiskt. Ett dansgolv där mixen av människor är ungefär den största du kan tänka dig och några vakter som står bredvid och kan känna sig lugna över att de inte kommer att behöva ingripa på hela natten pga alla är nyktra och ingen muckar.

nykter177

Stort och varmt tack till alla arrangörer av #nykter17. Alla deltagare och alla fina nykterhetskamrater som nu åker hem och fortsätter med alla den fantastiska verksamhet som de levererar runt om i Sverige. En av Sveriges stabilaste folkrörelser. (DU kan också vara med!)

Vi ses i Örnsköldsvik 2019.

Kongress is on

I år har jag varit medlem i IOGT-NTO-rörelsen i 25 år. Jag firar det med att ha fått förtroende att vara en av fyra mötesordföranden på IOGT-NTO:s förhandlingar. Det är lite drag i förhandlingarna. Tunga block med viktiga framtidsstrategiska frågor.

I går anlände vi Karlstad och drog igång. På kvällen var det fest. Jag gick med gamla vänner!

Avslutade sent med fika i nattcaféet.  Som sig bör.

När jag åkte hemifrån. Fest. Fika.

kongress171

kongress17  kongress172

 

Efter glammiga dagen

Kultur kan lyckligtvis vara allt möjligt. En gång i tiden trodde jag att det var bara opera och annat jag upplevde som svårt och sade något föraktfullt om det. Men en vän kontrade med det enkla: ”Du läser ju massor med böcker”. Nåja. Det var då.

Men varför är exemplet relevant? Därför att kultur och vad människor gör är brett. En del av det fortfarande ses som fult av vissa. Kläder och mode är på stark frammarsch och ses inte lägre generellt som ytligt. Det finns gott om utställningar, böcker och annat som kopplar ihop hur vi klär oss med annat i omgivningen och ses som seriöst forskningsområden. Bra.

Ett område som fortfarande ses på med tveksamhet från många är skönhet i form av smink och krämer och annat. Kallas tydligen av de insatta för ”Beauty”. Jag är inte insatt, men jag är väldigt intresserad. Var säkert minst 16 år innan jag drog på mitt första smink. Sminkar mig fortfarande inte särskilt mycket, men är väldigt intresserad av vad som händer när det gäller smink, hudvård, naglar och lite grann hur marknaden kring olika skönhetsbehandlingar ser ut. Trots det är mina naglar oftast naturella.

Hur som helst. Förra llördags var jag och min syster på Daisy Beauty Glam Day i Stockholm. Bossen på tidningen, Kicki Norman, skriver om den här. På första bilden syns jag och Lina! Camelliss har också skrivit om dagen. Så också Beauty by K. I den sista länkningen finns en bra genomgång av det Kicki pratade om, fem Beauty-myter.

Jag plankar hela texten:

Myt: Mikroplaster i haven kommer från skönhetsindustrin
– Fel. Mikroplaster ska vara förbjudna i hela EU år 2020 men i Sverige förbjuds de redan i år. Det är mindre än 1% av plasterna i östersjön som kommer från skönhetsindustrin. De största bovarna är bildäck, fiskeindustrin och ”tyget” fleece.

Myt: Naturliga ingredienser är bättre än syntetiska
– För vem är den bättre? Naturliga produkter framkallar mer allergier men ekologiska odlingar är ju bra. En molekyl är en molekyl är en molekyl oavsett om den kommer från en buske eller ett labb. Dessutom är märkning problematisk. Olika eko-märkningar betyder oika saker och dessutom är en eko-cert stämpel jättedyr för företaget att köpa. Kom även ihåg att produkter där vatten eller salt finns med kan aldrig vara ekologiska. Ekologiskt är ett sätt att odla och vatten och salt odlas ju som bekant inte.

Myt: Parabener ger cancer
– Nej. Parabener är konserveringsmedel. De parabener som har någon som helst liten kopplig till eventuella sjukdomsfall används verkligen inte i kosmetika.

Myt: Kroppen ”äter” det du smörjer den med
– Men nej. Huden är ett skydd. Den kan ta upp vissa molekyler som är pytte, pytte små och tillförs under lång tid, som tex från ett nikotinplåster. Huden tar upp ca 0.1 – 0.01% av vad som läggs på den. Och bara för att det tas upp av huden betyder inte att det tas upp av kroppen! Retinol är en ingrediens som det debatteras om hur mycket som tas upp av huden och som sedan transporteras till levern.

Myt: Naturliga ingredienser är giftfria – och tvärt om
Allt, ALLT, kan var giftigt. Det handlar om dos och koncentrat, inte om ämnet i sig. Det spelar ingen roll om det har vuxit i en skog (flugsvamp) eller kommer från ett labb så handlar det om mängden.

Alla punkterna är viktiga för de är folkbildande. Och som naturvetare tycker jag de är mycket viktiga att ha koll på. Myter är så gott som alltid dåligt.

Jag rekapitulerar en Fejjan-diskussion med en miljöpartist för något år sedan. Hen hade länkat någon sån dussinartikel med en rubrik i stil med ”Städa inte med kemikalier”. Istället för saker du kan köpa på flaska städhyllan skulle det vara typ citron och bakpulver. Jag ifrågasatte inte grejen, men rubriken. För vad är citron och bakpulver om inte kemikalier? Hetsig stämning blev det. För hur kunde jag ifrågasätta detta. Det gjorde jag inte, men poängterade återigen stillsamt att citroner i allra högsta grad är en cocktail av kemi. Det gick inte hem. Det hänger ihop rätt mycket med myterna …

Det här blev ett inlägg som blandade högt och lågt. Ingen röd tråd och ingen tydlig poäng. Så kan det få vara ibland.