Nu är Liz snart fyra månader och så här gullig.

Landade i Norrala i kväll eftersom jag ska jobba här i morgon. Var en sån overklig solnedgång med alla rosa färger i paletten.

Foto: M. Ek

I går hade vi en gäster på utskottet. Carina Götblad och Yvonne Brandell, som just nu gör ett arbete om brott i nära relationer.

Carina är en stor förebild för mig på många sätt, och att hon just nu gör ett mkt angeläget arbete gjorde besöket väldigt intressant.

Hon konstaterar, att trots att hon varit polischef i 20 år, slås av hur komplext problemet är. Hon visade en mkt rörig skiss över vilka instanser en person som blivit utsatt måste ha kontakt med för att komma vidare.

Snittet på 17 kvinnor per år som mördas av någon de har eller har haft en relation med har inte ändrats på 20 år. Hon påpekade att det också förekommer att män dödas av kvinnor, men att det inte är alls lika vanligt förekommande.

Det har satsats resurser men de verkar ha gjort mindre nytta. Hon pekar på otrillräcklig samordning, bristande barnpersepktiv, sekretessregler och en dominerande krishantering som något som måste förbättras. Socialtjänsten behöver lära sig göra snabbare insatser och en drabbad ska inte behöva ha tre olika kontakter där som handlägger olika saker.

Och så fokuserade hon på den som slår, ioftast en man. I dag finns det ytterst liten hjälp att få för den som har ett beteende att misshandla. Hon gjorde jämförelsen att det i dag är rätt accepterat att berätta att man har problem med alkohol och får en dunk i ryggen när man går från jobbet till sin behandling. Att söka hjälp för det här beteendet borde vara lika lätt, men i dag vågar män inte göra det. Det finns heller nöstan inga insatser som är enkla och tillgängliga.

Det gör att fokuset blir på den misshandlade, och det är också den som får förändra sitt liv, t ex flytta istället för den som slår.

Hon berättade också att stryk under uppväxten är starkt korrelerat med senare kriminell livsstil.

Hon sade också att det snackas ganska mycket om det här problemet, konferenser och konferenser men att det i förhållande till det görs ganska lite.

“Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger” 

Här är mitt svar till Måns Montell (M) som tyvärr inte verkade uppfatta den korta text jag skrev ihop med Inger och Stefan från MP och V alls korrekt. Kanske ville han inte det heller. Det var tryckt i Arbetarbladet i morse men inte upplagd på nätet tyvärr.

Jag skrev tillsammans med ordföranden i V och MP om hur vi ser på Gävles ansvar när det gäller flyktingar. Måns Montell, Gävlemoderat, tar tillfället i akt och smutskastar på slentrian enligt känt mönster för oppositionen i Gävle. Måns – låt oss hålla oss till fakta och saklighet.

Migrationsverket är delvis lokaliserat i Gävle. Därför finns inte sällan en missuppfattning om att Gävles politiker skulle ha inflytande på vad som händer med de människor som bor där. Inget kunde vara mer fel. Ansvaret ligger på andra nivåer (läs: regeringspartierna). Däremot vill vi poängtera att Gävle Kommun gärna tar emot en del av de ensamkommande barn som kommer till vårt land. Jag ställer mig nu undrande till om Måns Montell och Moderaterna i Gävle delar den uppfattningen?

Att påstå att jag eller någon annan tror att politiker lokalt kan påverka i enskilda ärenden är befängt. Hur Montell kan tolka in det i texten vi skrev får han själv svara för. Beslut fattas enligt den lagstiftning som finns och ska så göras. Jag tycker inte att den som hungerstrejkar ska bedömas annorlunda än andra, eftersom beslut fattas på andra grunder. Som ledamot av riksdagens justitieutskott är jag inte helt främmande för hur lag och rätt hanteras.

Vi socialdemokrater jobbar aktivt i vår EU-grupp med att flyktingmottagande i alla länder måste skötas på ett bra sätt. Vi socialdemokrater vill också att Barnkonventionen ska bli lag och att ”synnerligen ömmande skäl” ska ändras. Först då kan vi säga att barns rätt värnas i alla lägen.

Vi har en migrationsminister som beskrivit människor på flykt som ”flöden” och ”volymer”. För mig är det ett sätt att avhumanisera politiken. Varje människa som söker asyl har rätt till en rättssäker individuell prövning av sitt fall, och i dessa ska vi politiker som sagt inte hantera. Men när många enskilda fall tillsammans tydligt pekar på en systematisk problematik, så finns självklart ett behov av att se över migrationspolitiken.

Frågan blir – är Måns Montell, Tobias Billström och Moderaterna nöjda med hur allting hanteras i dag? Finns några som helst konkreta förslag på förbättring?

Med anledning av de hungerstrejkande afghanska ungdomarna utanför
Migrationsverket vill Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
Gävle göra följande uttalande.

Vi har alla blivit djupt berörda av den situation som nu pågår i vår kommun.
Samtliga våra partier arbetar i riksdagen för att svensk asyl- och
flyktingpolitik ska bli mer human, att svårt utsatta människor ska få leva i
Sverige och att de människor som söker skydd i Sverige ska behandlas väl.

De styrande partierna i Gävle kommun ser flyktingmottagande och invandring som
ett viktigt ansvarstagande och en tillgång för vår kultur, arbetsmarknad och
samhällsutveckling. Gävle kommun har i dag ett boende för ensamkommande
flyktingbarn och kommer inom kort att starta ytterligare ett.

Det är regeringen och Migrationsverket som har makten att påverka dessa barns
möjligheter att leva sina liv i Sverige, men vi, som de styrande partierna i
Gävle kommun vill uttrycka att vi är beredda att ta emot människor som söker
sig hit för att undkomma våld och förföljelse.

Elin Lundgren
Ordförande
Socialdemokraterna i Gävle

Inger Schörling
Ordförande
Miljöpartiet i Gävle

Stefan Pettersson
Ordförande
Vänsterpartiet i Gävle

I dag har jag varit på Högskolan i Gävle, inbjuden av S-studenter. Pratat med de som pluggar där. Som vanligt, samtalet är viktigast och roligast.

För att orka, vara redo för det mesta krävs inte bara styrka i psyket utan lika mycket styrka i kroppen. Jag var så jäkla bra med min träning. Oj vad jag tränade.

Och så kom den här, den värsta vintern ever ur sjukvinkel. Från att nästan aldrig ha varit förkyld till att vara ständigt förkyld och annan sjuka. Behöva sjukanmäla mig till och med för fjärde gången i livet.
Resultatet, hinner aldrig komma på rull med träningen utan det har blivit några småstänk då och då.

Nu känner jag mig (nästan) frisk och nu har jag tränat två gånger på två dagar. Det är en trend att hålla i.

I går morse var jag i Svenskt Näringslivs regi ute på en slags dialogpromenad genom Gävle. Iklädda oklädsamma varselväster och i mitt och Pernillas (OP Assistans) fall hårt bevakade av ett filmteam som avbrött oss med frågor om vad vi pratade om nästan så vi inte hann prata om nåt. Men det gjorde vi och en av de saker jag vill dela med mig från Pernilla är att hon inte trivs i synen som en del personer har på människor som driver företag, att de skulle vara giriga och elaka. Ett litet antal företagare, som kanske är i alla fall främst intresserade av vinst, kan inte få skapa den allmänna bilden av företagare.

Den här morgonen har jag varit på Stadshuset och lyssnat av när Gävle kommun bjudit in till Näringslivsfrukost. Vid vårt bord pratade vi mkt om kompetensförsörjningen, att vi kan hitta den i den egna myllan. Men det kräver att föräldrar (och alla?) har ett annat synsätt, en annan attityd när det gäller att coacha fram våra unga och ingjuter i dem att de KAN.

Mötesplatser, jag gillar det så mycket!