Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag får säga åt män att skärpa sig. Du med.

Jag har precis gjort min fjärde valrörelse. Jag har hållit på med partipolitiken i strax över femton år. Jag har suttit åtta år som lagstiftare i Sveriges riksdag. Jag har just fyllt 40.

Jag har nu lärt mig att mängden män som tror att de kan behandla mig hur som helst i politiska samtal är rätt stor. Kvinnor som agerar så här har jag knappt stött på.

Inför den här valrörelsen bestämde jag mig för att jag inte ska ta deras skit.

Det betyder att jag i valstugor och marknadstält bett otrevliga, halvskrikande män om att gå ett varv och sedan komma tillbaka om de vill prata för så där beter man sig inte.

Jag har uttryckligen sagt att de har ett sätt som uppfattas som otrevligt och utifrån det vill jag inte föra samtal om de inte skärper sig. De har ingen rättighet till det.

Jag har milt leende upplyst mannen som hånfullt frågade vad jag har för politiskt erfarenhet om mina åtta år i riksdagens justitieutskott. Jag frågade aldrig om hans dock.

Jag har berättat för mannen som pekade på min valaffisch och undrade om jag var student att jag precis fyllt 40, har en lärarexamen, har arbetat många år i skolan och suttit i riksdagen åtta år och är 40 år. Men om jag varit student, so what?

Mannen som bestämde sig för att skrika på mig om personalliggare när jag satt på en stol och fixade med någonting och undrade vad  fan jag vet om eget företagande fick veta att jag är uppvuxen med småföretagande, men att han kan gå om han ska fortsätta skrika. Han gick, men inte utan att först ha skränat  -Jävla sosse.

Nu har jag inte ens nämnt alla män (det är främst män) som sena helgkvällar skriver icke-konstruktiva vidrigheter till socialdemokratiska sidor på Facebook. Vad driver dom?

Vad är det generellt som driver män att skrika, vara högljudda, hotfulla och nedlåtande gentemot kvinnliga politiker, ibland yngre än de själva?

Ni måste sluta. Det är omodernt och lite skamligt.

Skönt har det i alla fall varit att riva ifrån.

För att två män är fler än tre kvinnor?

När TV4  ”åkte ut i landet” och spelade in TV på Brända Bocken i Gävle stod fem personer, två män och tre kvinnor, som väntade på samma grej och hängde och pratade med varandra. Det finns inga andra i närheten.

TV4s programledare som skulle påa inslaget vi skulle vara med i kommer fram. Hon vänder sig enbart till de två männen, hälsar, pratar och skrattar. Vi tre kvinnor tittar på varandra och ser precis vad som händer. Raljerar lite om detta men jag blir förstås förbannad.

Så när programledaren kommer tillbaka och återigen vänder sig till en man så går jag fram, presenterar mig och säger att vi också ska vara med och att hon verkar ha ignorerat oss. -Åh, förlåt, jag såg er inte.

Du såg oss inte. För att två män är fler än tre kvinnor? Detta är det enda jag någonsin kommer att tänka på när jag ser henne i rutan igen.

Vanliga funderingar i valrörelsen

Jag är inte Sveriges mest erfarna valarbetare. Det här är min fjärde valrörelse som partiaktiv. En del saker är dock återkommande bland saker som en del väljare påstår och som de håller som sanningar.

Jag vill resonera om en del av dom.

Ett vallöfte presenteras. Väljare undrar: Varför är det inte gjort redan?

Många gånger är det en helt befogad fråga för ibland gäller det sådant där man själv verkligen kan undra samma sak. Men i grunden är det inte så svårt. Jämför med kanske ditt hem. Först gör du grunden. Sedan kommer nästa projekt. Och nästa. Det är bra om du gör spacklingen innan tapetseringen. När den är klar går du vidare. Möbler in efter färdigt golv. Och så vidare.

Det är också så att det parlamentariska läget kan ha gjort att frågan inte kunnat drivas igenom tidigare, ibland har tiden inte ens varit redo. Det är tio år sedan samkönade fick ingå äktenskap. Det låg liksom inte i tiden 1960. Så kan det vara med andra frågor också.

Ett vallöfte presenteras. Väljare undrar: Varför kommer ni med det här nu?

Det är väldigt klokt att presentera sin politik inför ett val. Det presenteras faktiskt politiska förslag alltid, men inte lika säkert folk lyssnar helt noga då.

Ett vallöften presenteras. Väljare: Vallöften uppfylls inte

Det stämmer inte. Citat: ”Generellt visar forskningen att vallöften genomförs i hög grad i Sverige, vilket står i bjärt kontrast till de flesta väljares bild. Vissa regeringar har införlivat mer än 80 procent av sina löften.” Läs en artikel med länkar gällande det HÄR.

Prat om pensioner. Väljare påstår: Persson snodde miljarder från pensionärerna och nu ska de pengarna betalas tillbaka.

En riktigt grav missuppfattning. HÄR finns en insändare om det.

Prat om det parlamentariska läget. Väljare undrar: Varför får inte X vara med och bestämma?

X är oftast SD. Och den som frågar saknar ofta kunskaper om hur parlamentariskt arbete går till. Den har ofta inte förstått att har man inte egen majoritet handlar det om att försöka bygga en sådan. Ibland betyder det att ett stort parti blir helt utan inflytande. Jämför med 2006-2010. Vilket parti var störst (då också)? Jo, S. Hade vi makt? Nej, för Alliansen hade mer än 50 procent. Men var samma person som frågar nu varken medveten om detta eller upprörd? Verkar inte så.

Prat om politiker. Väljare påstår: Politiker är högavlönade och bryr sig bara om sig själv.

I Sverige finns över 40 000 personer med politiska uppdrag. En liten del av dem har möjlighet att arbeta med politik på heltid. Vad de tjänar är olik ai olika kommuner och regioner. De allra flesta är INTE heltidspolitiker och har ett mötesarvode och förslorad arbetsförtjänst. Sedan lägger de massor av tid på kvällar och helger på partiarbete, ideellt. En del är arvoderade på hel- eller deltid och har lite bättre förutsättningar. Men särskilt många. Kostnaden för politiken, dvs demokratin, i en kommun brukar vara mycket lägre än vad många tror. Och varför blir man politiker? Ingen blir det för att man från början är NÖJD och bryr sig om sig själv. Det är av samma skäl som andra människor går igång. Förbannad över en orättvisa, över nåt som funkat dåligt, av oro över någon situation … Man drivs ju av något. Ingen som bara bryr sig om sig själv lägger ner alla de timmar politiken kräver av sina engagerade.

Prat om politiska debatten. Väljare tycker: Berätta mer vad andra gjort, berätta mindre vad andra gjort.

Här finns en verkligt stor poäng. Jag är besviken över hur många debatter verkar handla om att medvetet misstolka andras sägningar eller förslag för att sedan misskreditera dem. Det är osnyggt. Men. Politik är skillnader och i en debatt måste man kunna påtala dessa. Dessutom, om någon påstår något om mitt partis politik som inte stämmer, måste jag väl kunna säga ifrån utan att också få en annan väljarsägning: Ni bara kastar paj. Det finns sk pajkastning ja, men allt argumenterande är verkligen inte det. Men i grunden håller jag absolut med om att man ska främst framhålla den egna politiken. Å andra sidan får vi sossar en hel del bassning från våra egna för att de önskar att vi skulle vara ännu tydligare med ”hur högerpartierna slår mot välfärden och anställningstryggheten”. Alltid rumpan bak vad man än gör.

Prat om allmänna läget.  Väljare säger: Sverige går åt helvete

Nej. Det gör det inte. Tvärtom

 

 

 

 

Sista dagen som 30-någonting

Ni som är närmast runt mig har hört mitt ojande länge nu. Hur konstigt det känns. När jag var typ 12 tyckte jag att jag hade en klar bild över alla åldrar. Men just 40-50 år fattade jag aldrig vad det var, vad man ska göra då. Har förstått mer sedan dess, men känslan sitter i.

Ni vet hur ”äldre” brukar skämtsamt säga ”jag känner mig inte äldre än 22 (eller annan valfri ung ålder)”, och sedan skrattar de eller gör något annat för att liksom ta allvarhetsudden över det de sagt.

Gör aldrig så. Jag har nämligen trott att ni skämtar varje gång.

Men nu vet jag, att man faktiskt inte känner sig äldre än man själv kan bestämma.

På allvar.

Jag ska berätta för yngre med eftertryck, utan skratt och fåneri efteråt, att man bli inte äldre än man gör sig.

Så slipper de oroa sig. Som jag tänkte göra i ett dygn till.

Jag har fått frågor om det är nåt jag ångrar, är missnöjd med eller inte har hunnit med som jag hade tänkt. Inget av det där. Jag är tvärtom väldigt nöjd med det mesta, eftersom jag valt det själv.

Det som gnager i mig är att jag är orolig för att inte hinna saker. Då kan jag inte ens definiera vad det är. Böcker jag kanske inte hinner med.

Skillnaderna syns, klassamhället syns

Jag har gått genom så många bostadsområden, knackat så många dörrar, mött så många fina människor. Den här valrörelsen, förra, förrförra och på kampanjperioder däremellan.

Att möta människor på arbetsplatser, i valstugan eller i skolan är en sak. Där är inramningen ganska lika för alla.

När man går runt märks det så väl hur olika förutsättningar vi har. I går knackade jag i ett av kommunens finaste sjölägen. Stora, rustade villor. Fina bilar. Ompysslade trädgårdar. Initierade och pålästa diskussioner. Personer som har framgångsrika yrken eller är glada pensionärer. Ett mycket välmående Sverige. Ett Sverige som vi vill ha det, och som vi kanske önskar att det såg ut överallt.

Kontrasten är slitna, skitiga flerbostadsområden. Människor som inte vet om de ska rösta. Sällan några frågor om politiken. Absolut ingen upprördhet över hål i gatan eller en stängt pool där de skulle vilja bada efter bastandet. Där det inte finns en pinal för att göra hemmet lite mysigt med. Inte ens sängkläder ibland.

Vad vill jag ha sagt? Klassamhället lever och det syns. Alla måste med på resan framåt. Alla. Priset är för högt för oss alla annars.

Jag tror nämligen att de flesta som har det bra också vill att andra ska ha det. Allt annat är ju oschyst.

Att moderater också knackar dörr är väldigt bra. De borde se exakt samma sak som jag.

Linnéa Swedenmark har skrivit en ypperlig text om hur socialdemokratin är viktig för att utjämna klyftor.

”Jag kan förstå att man lockas av högerns slagord om att man är sin egen lyckas smed. Men det är bara i ett jämlikt samhälle som alla kan vara just det. I ett ojämlikt samhälle är det alltid de rikaste som får försprång. Vi är många som skulle ha förlorat kapplöpningen om det var pengar som avgjorde startnumret.”

Jag och en annan Linnéa i går när vi var ute i ett bostadsområde:

forsbacka

-Är det här vad folk menar när de tror politiker har det så glidigt?! sa hon.

Vi vet inte. Men vi ställde klockan, gick upp, åkte iväg och förde samtal. För demokratin. Stundtals regnade det lite på oss. Då var det extra glidigt.

 

Den smidiga balkongen

växtror

En gång i tiden när jag begåvades med balkong hade jag lite ambitiösa planteringar. Det har jag slutat med.

Jag jobbar istället enligt principen att jag ställer ut växter som är på gång att dö, som jag klippt ner som ett experiment eller som är små sticklingar som kanske gillar att stå ute.

Så nu är det en trött hortensia (som var blå men blev grön pga vattnet i Gävle), en kaktus jag fick för vääääldigt länge sedan av mormor i samband med att jag förlovade mig (med en kille som inte alls fick gifta sig med mig, forntiden alltså), en kaktus som inte verkar gilla mig, en halvmissfärgad aloe och ett nedklippt palettblad till exempel.

Behöver därmed inte oroa mig över att de skulle stryka med på något sätt. I varken kyla eller värme. Det blir som det blir bara.

Myten om att lärare är så lediga

lärare

Den här var publicerad i Arbetarbladet för en tid sedan. Den har legat och grott i mig.

Hur kommer det sig att okunskapen om att lärare har lika mycket arbetstid för en heltid som alla andra är så utbredd? Lärare har inte ”lov”. Det finns olika avtal förstås och de kan man läsa istället för att skriva såna här hittepå grejer som insinuerar sådant man inte vet ett jota om tydligen. Eller vill ta reda på.

Man bara gissar, känner och så. Sluta med det. Orka googla.

Välkommen till Gävle nya myndigheten!

”Myndigheten för arbetsmiljökunskap är viktig, nödvändig och välkommen. Vi blir oroade när vi ser alliansföreträdare som efter den viktiga myndighetens öppnande i Gävle redan uttalar sig negativt om myndigheten. MynAK ska samla och sprida kunskap om arbetsmiljö, det finns bara fördelar med detta!” 

Jag skrev med Åsa Wiklund Lång, kandidat till kommunstyrelsen ordförande, i Gävle  i Gefle Dagblad nyligen:
https://www.gd.se/artikel/opinion/debatt/valkommen-till-gavle-mynak

mynak

Världsflyktingdagen, vad gör du?

I dag är det Världsflyktingdagen.

Fundera på vad vi som har turen att födas på en plats på jorden där vi får typ allt av det bästa ett liv kan erbjuda (mat, skolgång, sjukvård, trygghetssystem) kan hjälpa till med, kan bidra, kan förändra.

Ett minimum måste vara att sluta misstänkliggöra människor som flyr för sitt liv.