Bild från Business Insider.

1 januari släpptes Kondos program på Netflix. Jag har sett alla åtta. De flesta redan första dagen. Förstått att försäljningen av hennes böcker sedan dess återigen rusat upp på topplistor.

Själv köpte jag hennes bok och sedemera också tankesätt redan 2015. Viktigt poängtera att jag var en early adopter.

Vad är det här med Marie Kondo och städning egentligen?

Kondo har, tro det eller ej, ända sedan hon varit liten varit väldigt förtjust i det jag skulle sammanfatta som städning, organisering och struktur, utifrån det jag läst och hört. Hon har utifrån sina erfarenheter sedan skapat ett system för hur man kan skapa ordning och ett förhållningssätt man kan ha till sina ägodelar.

Hon vill hävda att vi har all plats vi behöver till våra grejer, men rätt troligt har vi för mycket grejer. Handen på hjärtat gäller det nog de flesta av oss. Netflix erbjuder också Consumed som exempel på det.

Hon har en sida på Facebook, finns på Instagram, filmer på Youtube och har MASSOR av träffar på Google. Diverse filmer och artiklar där hon hjälper till med att få ordning på någons skrivbord på jobbet, någons väsksamling eller vad som helst. Det finns svenska Facebookgrupper och konsulter för detta också.

Hennes idé om ett hem är att om man bara har saker man gillar, de har sin plats och man vet vad man har kommer man att trivas, ha ordning och inte köpa saker i onödan.

Vi kommer dit genom att följa hennes plan för i vilken ordning man ska gå igenom sina kategorier av saker och känna om de ”sparks joy” och man därmed ska ha dem kvar eller inte.

Man börjar med kläder. Varför? Det är lätt att ha en känsla för sina kläder. Blir man glad av dem eller inte när man tar i dem/har dem på sig? Varför man gillar dem kan vara massor av olika skäl, så den enkla regeln att man blir glad i kroppen av dem är enkel att följa.

Om man har plagg man inte kan ha men ändå älskar pga. dess historia eller så, häng upp det som prydnad. Alla saker förtjänar att njutas av. Resten, låt dem gå. Tacka för den här tiden!

Hur sakerna ska förvaras. Kondo har en utpräglad vikningsstil och tips om lådor som man sedan sätter i byrån eller så. Var och en vet vad som passar en själv bäst. Jag har vikt mina trosor och strumpor till små paket i 3,5 år nu. Det betyder att det funkar lika bra för mig som för henne.

Därefter går man vidare med olika kategorier av saker. Nostalgiska grejer, som foton, brev och annat kommer sist. Det blir lättare med dem då, när man tränat sin känsla på saker som inte är lika emotionella. Som köksutrustning och blomkrukor.

Det är ingen minimalismmetod, där man måste göra sig av med saker. Har du samlingar av saker du blir glad av ska du förstås ha dem. Kanske till och med exponera dem bättre så de fyller sin funktion och kommer till sin rätt.

Helt okej alltså för mig att ha mina My Little ponysar framme! Till och med köpa fler om det gör mig glad! Eller samlingar med parfymflaskor eller vaser eller ljuslyktor om du gillar det.

Kondo handlar inte om att köpa saker. Hon tipsar om att INTE köpa förvaringslådor förrän på slutet om det då finns behov. Det brukar ändå dyka upp många lådor från hemmets vrår när man håller på. Lådor från elektronik, skokartonger eller annat som funkar utmärkt. Jag har nog inte köpt någon låda specifikt för detta, utan använder väldigt många skokartonger.

Jag blev därför lite fnissig förra året när Kondo plötsligt började lansera förvaringslådor som hon skulle kränga. Styv kartong för skitmånga pengar. Som vanligt bestämmer man själv hur lurad man vill bli.

Tycker man det verkar kul och välbehövligt, kör! Hur känslan är beror förmodligen på läget i ens hem i dag. Har man varit en stor familj med mycket prylar och kanske har dödsbon stående i garaget … Å andra sidan, nåt måste man göra så det här är ett bra sätt.

Jag packar alltid upp väskor när jag kommer hem nu för tiden. Har därför bättre koll på sånt som nycklar, passerkort, läppkrämer, tuggummi och hårspännen. Allt har sin plats.

Då och då går jag igenom någon kategori där jag känner att behovet uppstått. Lådan för påskpynt, mina smycken, nagellacken eller städskåpet. Det går fort! Och så ser jag om jag behöver köpa silverputs eller byta batteri i min termometer. Eller köpa hem glödlampor innan det är akut.

Hennes lilla tips om att sätta upp tex papper med fina mönster, vykort/bilder/foton på insidan av garderobsdörrar eller så är bra. Allt blir roligare då. Även om jag gjort det länge. På så sätt är hemmet lite som en överraskningslåda, men bara för en själv. Allt behöver inte skyltas för alla eller synas hela tiden.

Roligt att fler och fler får upp ögonen för hennes tankesätt. Istället för att fundera på vad du INTE vill ha kvar, fundera på vad du faktiskt vill ha kvar. Mycket enklare.

Det är inte för inte som andrahandsbutikerna på Manhattan blev sprängfyllda när hon slog igenom …