I dag har jag stått i Ecpats monster på Friends. Pratat med hästfolk om hur man tar snacket med barn om nätet, för att förebygga att de blir utsatta för övergrepp. Men som vanligt är det så att det är efterfrågan som är det stora problemet.
Jag vill tipsa dig om att hjälpa till i kampen om att stoppa näthandeln av barn.
Nog är det lite deppigt att solen aldrig visar sig.
Har piffat upp tillvaron i helgen med arbetarrörelsedagar, hårklippning, avslutningsmiddag med fullmäktige med påföljande utehäng samt möte med IOGT-NTO-styrelsen.
Det hjälper ju lite. Ska nu addera träning.
Det är lätt att skriva en debattartikel. Men i går skrev jag också till en man som på en fest nyligen sade en elak och sexistisk kommentar till mig. Han har nu bett om ursäkt och gett sin bild av saken.
Jag är nöjd över att ha stått upp för mig själv. Efter att ha rådgjort med vänner. Vänner gör mig modigare.
HÄR är min debattartikel så här ungefär ett år efter att #metoo svepte över oss. Må inget bli sig likt igen.
I dag rekommenderar jag ledaren av Evin Ismail som handlar om en rapport om sexköpare.
HÄR finns den.
”Sedan finns det de som menar att de hjälper kvinnorna genom att köpa sex, att kvinnorna på så sätt kan försörja sig. Medan andra ville leva ut sina sexuella fantasier. En annan sexköpstyp sökte så kallade ”flickvänsupplevelser”, det vill säga att de hade svårt för att få en flickvän och därför betalade för att kunna få en sådan upplevelse i Thailand.”
Jag har precis gjort min fjärde valrörelse. Jag har hållit på med partipolitiken i strax över femton år. Jag har suttit åtta år som lagstiftare i Sveriges riksdag. Jag har just fyllt 40.
Jag har nu lärt mig att mängden män som tror att de kan behandla mig hur som helst i politiska samtal är rätt stor. Kvinnor som agerar så här har jag knappt stött på.
Inför den här valrörelsen bestämde jag mig för att jag inte ska ta deras skit.
Det betyder att jag i valstugor och marknadstält bett otrevliga, halvskrikande män om att gå ett varv och sedan komma tillbaka om de vill prata för så där beter man sig inte.
Jag har uttryckligen sagt att de har ett sätt som uppfattas som otrevligt och utifrån det vill jag inte föra samtal om de inte skärper sig. De har ingen rättighet till det.
Jag har milt leende upplyst mannen som hånfullt frågade vad jag har för politiskt erfarenhet om mina åtta år i riksdagens justitieutskott. Jag frågade aldrig om hans dock.
Jag har berättat för mannen som pekade på min valaffisch och undrade om jag var student att jag precis fyllt 40, har en lärarexamen, har arbetat många år i skolan och suttit i riksdagen åtta år och är 40 år. Men om jag varit student, so what?
Mannen som bestämde sig för att skrika på mig om personalliggare när jag satt på en stol och fixade med någonting och undrade vad fan jag vet om eget företagande fick veta att jag är uppvuxen med småföretagande, men att han kan gå om han ska fortsätta skrika. Han gick, men inte utan att först ha skränat -Jävla sosse.
Nu har jag inte ens nämnt alla män (det är främst män) som sena helgkvällar skriver icke-konstruktiva vidrigheter till socialdemokratiska sidor på Facebook. Vad driver dom?
Vad är det generellt som driver män att skrika, vara högljudda, hotfulla och nedlåtande gentemot kvinnliga politiker, ibland yngre än de själva?
Ni måste sluta. Det är omodernt och lite skamligt.
Skönt har det i alla fall varit att riva ifrån.