Göran Perssons initialer på graffitiväggen vid museet. Men jag tror inte det är han som varit där och ritat figuren. Jag har blivit upplyst om att den är från Dr Snuggels. (Flyger till stjärnornas land?)
I dag var det blåsigt och relativt sätt ganska kyligt. Folk hade jackor på stan. Inte jag. För jag är hård och tuff. Jag åt dumplings med killen. För att alla vegetariska ingredienser till sushi var slut på stället?!
Den här texten av Conrad Palmcrantz är värd att få all spridning.
I tider då för många (en är en för mycket?) socialdemokrater verkar tappa solidaritetstanken med människor på flykt så blir jag glad för alla som är med och klöser ifrån mot de inhumaniteterna. Lisa Pelling och Ulf Bjereld är några som också brukar göra det bra. Saknar S-kvinnor och SSU i den debatten. Varit skrämmande tyst, men det kanske kommer.
”Moula vill endast tillåta ansökningar från så kallade konventionsflyktingar, vilket skulle innebära att bara den som är individuellt eftersökt i sitt hemland kan söka asyl i Sverige. Människor som är på flykt från krig, men som inte har en specifik individuell hotbild mot sig, skulle inte få söka asyl.”
För övrigt vill jag hävda att när vi pratar om att det ska vara ordning och reda i migrationspolitiken (det ska det förstås) är det av största vikt att det blir lite mer ordning och reda på Migrationsverket.
Då är jag nöjd.
När man är på Legoland eller på annan park får man sköta sig. Tänker att det är viktigt när man är många på samma plats att man som vuxen är gott föredöme. Inte gnäller, väntar på sin tur och slänger skräp där man ska. Sånt.
Så i en kö till en attraktion. Pappa med liten tjej tränger sig före alla. Från sist till först ungefär. Han inser att här är det längdkrav och att pluttan nog inte klarar det. Så han tänker lurigt att han lyfter upp henne och på så sätt kan lura personalen. Jag har jobbat som attraktionsförare och undrar stillsamt om han tror att alla är som honom, liiite korkade.
Så han får sätta ner henne. Och hon når inte upp till den legobit hon borde. Men självklart ska han tjafsa med den tappre sommarjobbaren innan han surt lämnar.
Jag fascineras på något sätt över hur somliga är funtade. Roligast är att de tror de är smartasses medan alla andra skakar på huvudet. Synligt eller inombords.
Såg att det kommit ny forskning. Att barn som mobbar sannolikt fått med sig sådant beteende hemifrån. Ju äldre jag blir desto mer förbannad blir jag på vuxna som inte är vuxna med barn.
Inte mycket. Det kan vara själva poängen. Jag har ju uppdaterat min blogg som ni kan se. Gissat att ni längtat ihjäl er. Jag har renskrivit lite anteckningar från möten som passerat. Jag har skrivit in datum för hösten i kalendern, och kontrollerat så att allt jag nu kan veta finns med. Jag har bokat någon vigsel. Jag har inte ätit mer än ett par riskakor vilket är frihet i sig. Skrivit till några vänner. I bakgrunden plejar jag Den bästa sommaren och barnmorskorna från London. Jag har omvärldsbevakat lite (kollat sociala medier) och tänk på livet. En vän var på sjukhus i natt pga en liten olycka. Hade kunnat gå jätteilla men gick bra. Sådant får en att fundera. Det är inte mer än så. Det här att det regnar skiter jag i. Är ändå glad att bönderna verkar få bra skörd. Det är hela grunden. Måste kanske gå och träna men då måste jag också äta något först. Livet.
Ni har säkert läst om den. I den här artikeln kanske. Han ber helt enkelt människor som han inte tycker passar i USA slött att ÅKA HEM. Så här ser det ut när man när en idé om ett samhälle där alla ska vara som en själv.
Måste för övrigt vara skönt att vara född med sådan självkänsla. Eller är det en litenhet som ryms i ett sånt uttalande?
”Du är arg för att du inte kan begripa ett Amerika som inkluderar oss. Du förlitar dig på ett skrämt Amerika som du kan plundra”, skriver Alexandria Ocasio-Cortez på Twitter.
Gissar att de flesta som läser här tycker ungefär som jag om Trumps beteenden och uttalanden. Så här blir det när man upplever att man har svängrum för sin rasism.
Precis som vi ser många i Sverige bete sig. I politiken. I kommentarsfält. På arbetsplatser. Ut kommer rasism. Och det är alltid ett tecken på andefattighet.
Men kan vi hålla fast i det Ocasio-Cortez så klokt skriver. Att det verkar vara så att vissa människor helt enkelt inte förstår eller accepterar förändringar. Vad de förändringarna än verkar bestå av. Jag gissar att utvecklingen i vårt tidevarv på många områden är mkt snabbare än många tider historiskt där man nog mer kunde känna igen omvärlden när man dog från det att man föddes. Det var inte precis informations- och kunskapssamhällen på gammeltiden.
Men till exempel, de som hävdar att de vill ha det som förr. När då förr? Och hur ska det bli så? Gäller det bilmodeller, medicinsk kunskap, läroplaner? Ska vi riva alla byggnader som byggts sedan dess. Landsförvisa människor som fötts sedan dess? Ska vi konsumera på samma sätt, äta samma saker som då? Bete oss som då? Klä oss lika hela tiden.
Absurt kanske du tänker, så menar man ju inte. Okej, om du tänker att det var bättre förr, vad menar du då? Berätta klart och tydligt? Och berätta hur hela mänskligheten ska förhålla sig till ditt önskemål om att det ska vara 1950? Hur ska det gå till? Jag är så nyfiken.
Bild: Sveriges Radio
I går lyssnade jag på Anders Hansens sommarprat. Lämpligt nog när jag samlat mig tillräckligt och mutat mig själv för att i sommaren släpa mig till gymmet.
Jag har läst hans ”Hjärnstark” och den innehåller en massa forskning om vår hjärna och tankar om slutsatser man kan dra. Om hur vi skärmexponerar den, som när du läser det här. Hur vårt skärmbeteende gör att vi tappar fokus på annat. Jag är den förste att erkänna att jag måste skaffa bättre digital disciplin.
Men det påminner mig också om när jag och min kollega Patrik ihop med regionråd Berger träffade duktig personal på Region Gävleborg för någon månad sedan. De arbetade med barns psykiska ohälsa ur olika aspekter.
I går hittade jag anteckningar jag slängde ner under det mötet.
”24-timmarssamhället”
”Mindre grönområden, mer psykisk ohälsa”
”Skolan, gupper gjorda för åtta stycken på savannen”
”Stressade föräldrar slår barnen”
”Ohelig allians med piller när annat också måste göras. Slippa prata om andra krångligheter”.
”Socialtjänsten-föräldraförmågan-Kan inte vara flytväst i kaos”
Ni är brighta, ni förstår sammanhanget, och ni som lyssnat på Hansen också hur jag menar att det hänger ihop.
Jag skrev inte ner det vad det verkar, men jag minns att de precis som honom talade mycket om det här med sömnen och motionen. Att det inte funkar. Och det blir problem när det inte funkar. De nämnde också rutiner och matvanor som annat som många vuxna brister i att vägleda i.
Jag vet att det är känsligt att prata om föräldraförmåga för man får ofta till svar att ”alla gör så gott de kan” och det stämmer säkert utifrån den kunskap och de förutsättningar alla har. Men har vi försett alla föräldrar med tillräcklig kunskap om hur viktigt det är med de här sakerna?
Vidare pratade Hansen om detta med motion. Och hur man verkar kunna se hur det förebygger och behandlar olika dåligt mående, liksom kan ”stoppa” åldrandet. Jag tror, utifrån hur vår psykiska ohälsa ser ut liksom hur överviktiga vi är, att vi måste ta ett ännu bättre grepp om detta.
Det är skönt att kunna säga det utan att vara klämkäck. För jag hatar att träna, men jag gör det. Det är jättejobbigt men jag gör det. För jag är ändå naturvetare och fattar att det är bra. Jag fattar också att jag borde äta annorlunda, åtminstone till en del. Nu är målet att få i mig ännu mer grönsaker och frukt. Lättare addera än att ta bort.
Men faktum är att jag alltid känner mig bättre när jag har gått promenad, eller som i dag, varit på gymmet och rott och kastat runt med kettlebells. Förra veckan sprang jag lite. Fy fasen för det alltså. Men jag gjorde det i alla fall. Lite. För lite är bättre än inget.
Lyssna på Hansen och var lite sådär snäll mot dig och fundera på vad du behöver.
Jag ska fortsätta tvångsträna (för min egen skull och för folkhälsans), öka intaget av grönt samt jobba på mindre skärmtid.
Första långhelgen var jag i Paris. Ni som känner mig vet att jag inte främst åker dit för att titta på turistiska saker utan av helt andra skäl. Men när man väl är där så måste man ju hitta på saker!
Jag och Daniel åkte tillsammans för att träffa vår vän! Här sitter vi på en flodbåt som passerar Eiffel.
Vi besökte Versailles en dag! Det var det maffigaste jag varit med om. Ett sådant otroligt överdåd, både ute och inne.
Min roligaste reflektion, spegelsalens golv i Versailles låter exakt likadant som spegelsalen i Gävles. I övrigt står sig Gävle lite slätt vid jämförelse.
Varmt var det också. Väldigt varmt. Påminns om hur obehagligt det är. Innerligt obehagligt. Skönt komma till Sverige och lite svalare igen.
Men fint att träffa M.
