Kategoriarkiv: Störande

Skräp, sopor och ordning. Och satsning!

Jag gillar ordning. Jag gillar när det är snyggt. Jag gillar redig sophantering.

Jag ogillar rörigt och fult. Jag ogillar nedskräpning. Jag blir rasande på folk som sprider sitt skärp runt omkring sig.

Det är för mig helt obegripligt vad som händer i en människas hjärna när den bestämmer sig för att slänga sitt ciggpaket på marken, krossa en glasflaska mot en husvägg eller slänga ut resterna efter snabbmaten genom bilfönstret. Är det lättja? Jag vägrar tro att en person i dag inte fattar att nedskräpning ställer till problem. Kanske hatar den liv.

Låt mig inte börja gå på om folks förmåga att sortera i återvinningen. Glas är så vansinnigt svårt att skilja från kartong …

Ett skärp som slängs på marken genererar en mycket större samhällskostnad än ett skräp i skräpkorgen. För när människor inte kan ta rätt på sin egen skit måste ju någon annan göra det. Kostnaderna för detta i alla kommuner årligen, över tio år, över tjugo år … Orkar inte tänka på det.

Med jämna mellanrum blir jag så trött på hur det ser ut längs den sträcka jag går ofta nära mitt hem, så jag tar en påse eller två och plockar upp skiten. Känner mig alltid nöjd med hur fint det blir, men önskar att behovet inte fanns.

Jag oroas, liksom många andra, över läget i haven. Naturskyddsföreningen tipsar om saker du kan göra.

Därför blev jag så väldigt glad över den satsning som regeringen föreslår i budgeten: ”Det krävs kraftfulla insatser för att komma tillrätta med övergödning, miljögifter, nedskräpning och andra hot mot Sveriges sjöar, hav och kuster. Regeringen vill redan nästa år satsa ytterligare 600 miljoner kronor på åtgärder för rent hav. Med de nya pengarna vill regeringen sanera miljöfarliga vrak, finansiera projekt mot övergödning och stärka skyddet av marina områden.”

Men minns det tråkiga, det bästa skräpet är det som aldrig uppstår.

Vad vill de kommenterande männen?

Socialdemokraterna i Gävle har under sommaren annonserat efter en ny ombudsman. Annonsen har bland annat funnits på Facebook.

Och det kräver hård moderering. Så många är alla de män som tycker att det är ett lysande tillfälle för dem att skriva elaka, ointelligenta, insinuanta saker. Givetvis är grunden att de inte gillar socialdemokratin, och så får det vara. Men att de inte kan låta en jobbannons rulla förbi ögonen utan att de måste ta av sin värdefulla tid för att skriva något som säger mer om dem själva än om partiet vet jag inte hur jag ska förhålla mig till. Tycka synd om dom kanske.

Tycker lite synd om mig också som behöver se och jobba med skiten.

Det värsta av allt är att kommentarerna är så stendumma, ständigt utan finess. Om de ska lägga energin, kom med nåt fyndigt. Men okej. Gissar att den kapaciteten saknas.

Så vi fortsätter bygga samhället, jobba på. Med dessa män i hasorna. Jävligt drygt. Det vet de förstås. Och det är väl därför de gör det. Förstås. Ynkliga individer.

När det brister både här och där

Jag blandar lite vilt nu.

KD vill ha makten över konsten

KD i Gävle är djupt bekymrade över graffitiväggen som står utanför Länsmuseet. ”KD i Gävle kommer i höst att agera för en översyn av de regler som gäller för graffitiväggen vid Länsmuseet. Målet skall vara att endast positiva budskap som lyfter och bygger upp skall tillåtas, en så kallat ”Love-Wall.” Det är helt obegripligt hur de kan skriva en sådan här text. Helt obegripligt. Gissar att de flesta av er förstår varför.

KD får ta avstånd efter Pride-hån

Samma parti fick för någon dag sedan ta avstånd från sin representant som kallade Pride Stockholm för perversa veckan. Ett bra exempel på att det är mycket, mycket kvar innan normerna är uppluckrade för hur man ska leva. Jag är fascinerad över hur personer kan vara så djupt bekymrade över hur andras sexualitet ser ut, så länge alla inblandade är glada. Ibland tänker jag att jag har fullt sjå med att ha koll på mig själv i den frågan, så jag kan inte förstå hur andra har tid att också engagera sig i andras. Men vi har väl alla våra böjelser kanske.

Anders Borg har visat sitt kön

Anders Borg verkar ha problem med två saker. Dels med att hantera alkohol, dels med sin syn på kvinnor. Att han ber om ursäkt och vill gå i behandling och så är  bra. Vi är dock många kvinnor som önskar att den som känner de här problemen bör söka hjälp för sitt kvinnoförakt innan det går så här illa. Oskyldiga drabbas. En bra sammanfattande tweet om eländet och diskussionerna efteråt är den här:

inteallamän

Jag är för yttrandefrihet (förstås)

Men det väljer en, för mig okänd person, att sprida ut att jag inte är. Detta med argumenten (vi battlade lite i Söderhamnskurirens kommentarsfält) min kommentar därjag tipsade om att de som på allvar har frågor och synpunkter till politiker kan höra av sig direkt till dom istället för att använda sig av kommentarsfältet i en tidning samt att jag är med i ett parti som har vapenexport till vissa länder. Önskar jag kunde citera exakt, men det går inte ty antingen har killen sanerat sig själv eller så har tidningen rensat kommentarsfälten från påhoppen. På dessa solida grunder väljer han att dela följande på sin wall:

robin

Ni ser vad han är ute efter. Att misstänkliggöra socialdemokratin som en kraft som är emot yttrandefrihet. De greppar efter till och med osynliga halmstrån, men det är allvarliga anklagelser. Att hatet mot den folkrörelse som socialdemokratin är stort vet vi, vi har sett det i den extremaste formen, Så här jobbar de till vardags.

I hans kommentarsfält finns man som nogsamt påpekar att jag är ”Söderhamns såsse” från början. Det hade jag kunnat vara. Men jag gick ju med i partiet flera år efter att jag flyttade från den kommunen. Men folk är inte så noga. Harmlöst förstås, men sånt här staplas på hög och blir till slut mycket falsk skit. Minns när jag fick höra klassikern om politiker, att jag ”aldrig jobbat på riktigt”. Det var någon helt säker på och ”visste”.

 

Det var det baket

Jag har knappt hämtat mig än.

95 procent av all supergod kolasmet jag täckte en pecanpaj med rann ut pga usel springform. Den springformen ska nu dö. Smeten hade kunnat orsaka djup ugnskatastrof om jag inte använt det gamla tricket med att alltid ha folie i boten av ugnen. Alltid. Alltid är det nåt som smiter ut ur formar.

Men här pratar vi ändå en halvliter klibb som allt landade på folien. Så jag är både arg och lycklig.

pajform

 

De omänskliga kraven bryter ner politiker

Det är rubriken på en krönika av Marika Lindgren Åsbrink. Läs den HÄR.

På kornet fångat. Hur ”folk” uttrycker sig gentemot politiker och orimligheten i argumentationer. För att ens kunna ha några politiker att klaga på måste någon orka ta de uppdragen. Uppdraget att göra skitsvåra prioriteringar. Vad återstår den dagen alla skiter i att axla ansvaret (pga massor av olika skäl) och istället enbart väljer att organisera sig i enfrågerörelser eller klagokörer (ingen jämförelse däremellan)? Om ens det.

Varmt välkommen till partipolitiken alla som tror sig kunna göra det bättre än de som det klagas på. Jag menar det, långt fler behövs. Det kommer knapra hårt på din fritid, du kommer få bra sittfläsk osv men du kommer också att lära dig massor, träffa massor av fantastiska människor (medborgarna tänker jag främst på) och så kan du stilla din inre oro över utveckligen över att du faktiskt gör allt du kan för att bidra (så tänker iaf jag). 

Märkligt också hur ”folk” så svepande kan uttrycka sig om ”hur politiker är”, som om gruppen är homogen på något sätt. Bemöt mig i sak, men jag har ingen lust att höra att min familj borde dö, jag borde våldtas eller att jag inte vet något om någonting på grund har aldrig varit i något som kallas för verklighet. Eller ens svepande beskrivningar av hur jag är. Om du börjar kalla mig saker, fatta att lusten att diskutera dör. Ingen vinner.

Och när 1 maj närmar sig …

… kan jag inte låta bli att påminna om den här roliga artikeln som GD publicerade förra året.

När journalisten inte vet Socialdemokraternas egentliga namn, och därför tror att det handlar om två partier.

Och som av någon anledning lyckas tro att att SSU-talaren är en representant för ”Hela Sverige ska leva”.

Tur att de flesta som skriver har bättre koll. Och att de rättade artikeln vid påpekande. Men det är fortfarande så kul.

gdfail

För att vegetariskt är sååå svårt

äckel

I går skulle jag äta lunch på en av Gävles sämsta ställe (?) på vegetarisk mat. På sin meny skriver de ut dagens olika rätter Längst ner står något om att vegetariskt finns, men man måste alltid fråga vad det är. Vilket jag ju gjorde. Hen i kassan såg mycket frågande ut och sade att hen inte visste.

Fick beställa det ändå förstås. Ovan kom. Kan se lite fint ut. Men tänk bort persiljan. Någon har alltså tagit vad frysen erbjöd av färdigprodukter. Till exempel Quornfilén. Och bara värmt den. Klassikern inte förstått att den liksom annan råvara ska tillagas. En hårt stekt korv. I paniken sedan en grillad tomat där avocadon också är varm.

Dagens sås? Vad finns? Vi ställer dit den?

Det var så klart inte gott alls.

Tog en rejäl portion stuvade makaroner med ketchup och makade över korven dit.

Jag har ätit några gånger här. Alltid pga att det är käk med större sällskap. Har ALDRIG fått något bra. Det här kanske är något bättre än de uppvärmda bönorna ändå.

Män som berättar för mig

Under 2016 utkristalliserade det sig så tydligt. Några särskilt skarpa exempel jag tänker särskilt på förutom det vanliga flödet.

Män som ”tipsar” mig om hur jag borde vara/göra/tycka. Detta inträffar efter att de berättar något för mig och om det är sådant som är av resonemangstyp tar jag mig tid att svara (ibland sena helgkvällar), och jag kanske tycker annorlunda och argumenterar då för det. För mig framstår det som vad jag borde göra, lyfta mina perspektiv. Men det är inte populärt, bara att säga emot eller vrida på saker verkar vara något som jag inte ska ägna mig åt. Istället för att fortsätta diskutera sakfrågan, börjar det istället handla om mig och vad jag borde göra och hur jag borde hantera min roll och att jag måste vara ÖDMJUK. För det är tydligen det som en utan kuk och har ett politiskt uppdrag främst ska vara, ÖDMJUK.

Jag bestämde mig därför för att aldrig acceptera det igen.

Nu har det gått snart en vecka på det nya året. Några inlägg jag skrivit på Facebook har handlat om fyrverkerier och blivit rätt spridna, och därmed kommenterade av människor jag inte känner och som inte känner mig.

Det vore på sin plats att någon gjorde en genusanalys.

Den senaste statusen är full av män (jag inte känner) som vill vara med och diskutera fyrverkerier. Det är bra. Men tonen är raljerande, hård, man kallar folk för elakheter och ibland skriver de korkat och insinuant för att göra en poäng. Jag orkar inte med det, varför jag tagit bort en hel del (CENSUR!) men också svarat obstruerande och lite i samma anda.

Resultatet. Fler män blir arga. Då vill de berätta för mig hur jag ska vara. Berth, som inte stavar mitt mycket svåra efternamn rätt, skriver: ”Som den politiker du är motsvarar du min mindre goda förväntan. Så gott som alla inlägg avslutas med en ”von oben” attityd. En klapp på huvudet ”jag vet bäst”. Bra att du värnar om hästar och kor, men Malmöborna vill nog ha lite förståelse.”

Jag har svarat Berth: ”Jag förstår absolut övrigt problematik, men det har inte varit min huvudingång från början. Svårt att ändra på det nu. Jag svarar ibland på samma sätt som jag upplever att andra uttrycker sig. Kanske dumt, men jag tänker inte ta skit från män som gärna vill berätta både vad jag ska tycka och hur jag ska vara.”

Självklart ska politiker lyssna. Och resonera. Lyssna på alla argument. Men också givetvis säga om och varför man inte håller med. Men när det gäller just kvinnor är det tydligen mindre accepterat. Jag har varit med tillräckligt länge nu för att se hur jag bemöts annorlunda än mina manliga kollegor, trots att de är bra mycket råare än vad jag någonsin är. Ändå är det jag som ska vara detta ödmjuk … Jag tänker inte ta det mer.

Framtiden är lång. Det gäller att bestämma sig.

Kvinnohat på en anslagstavla

Ärenden på stan i dag. Vid slottet finns en anslagstavla.

På den har någon satt upp en mindre handskriven lapp med den ungefärliga texten ”Detta måste vara urtypen för en ”hen” och så en bild på Gefle Dagblads ledarskribent Karin Bergkvist, och så en urklippt ledare som hon skrivit. Jag läste inte men jag såg att ordet homosexualitet förekom i den.

Den här lappen, var skriven med bläckpenna som pressats hårt mot papperet. Precis så som haveristbreven jag brukar få är. De elakaste ser ut sådana.

Vad är det för jävla människa som gör en sån här sak? Som klipper och pysslar och fixar på kammaren för att sätta på en anslagstavla? Någon sjuk jävel.

Så jävla typiskt också att det är en kvinnlig ledarskribent som ska häcklas i offentligheten.

  1. Varför fattar folk inte att ”hen” är ett okönat promomen? Inget annat.
  2. De allra flesta av oss uppfattar inte hen som ett skällsord, eftersom 1.
  3. När en kvinna ska sättas på plats tycker många män det är lämpligt att ta ifrån henne det enda som de ser är hennes värde, nämligen kvinnligheten. I det här fallet genom att kalla henne hen, eftersom de inte förstått 1.
  4. De flesta vuxna kvinnor jag känner, och jag tror det gäller Bergkvist utan att känna henne, skiter helt i vad en okänd person som ägnar sig åt anslagstavlepyssel tycker om vårt könsuttryck.
  5. Däremot blir vi så in i helvete förbannade av allt kvinnohat. Det här är ett mycket handafast exempel.

Varför har jag ingen bild på det här? För att jag, hör och häpna, hade mobilen hemma.