Kategoriarkiv: Film

Unga Astrid

UngaAstrid_70x100.indd

Jag blev bjuden på bio av en vän som födelsedagspresent. Vilken bra present!

Jag läste Andersens biografi som tar upp en hel del om det här. Det har blivit en väldigt bra film. rann till och med några tårar på mig. Det är ovanligt. Läste att Astrids dotter var besviken över att filmer om andra stora personer handlar om den gärning de är kända för, inte sådant som hände långt innan. Men jag skulle vilja säga att den här filmen skildrar en fantastiskt gärning av Astrid. Se den!

Den allvarsamma leken

allvarsamt

I tisdags var det biodags. Inga popcorn för vi åt alldeles för mycket mat innan, jag och Ellinor.

Vi hade tänkt se något lättsamt men valde sedan ”Den allvarsamma leken”, som baserar sig på Söderbergs verk. Vi borde ha förstått att det var motsatsen till lättsamt. Vi har ändå läst viss litteraturhistoria under skolgången.

När filmen är slut är det tungt och jobbigt i kroppen. Ångest är väl att ta i, men budskapet gick fram så att säga. Relationer är inte angenämt. Historien tidlös, om än historisk skildring. Kvinnans roll i samhället och så vidare.

I somras läste jag boken om paret Söderberg och deras liv var inte helt långt ifrån den här storyn. Inspirationen hittas väl närmast så att säga.

Men se den. Det blir inte kul, men det blir bra.

Film: Min så kallade pappa

Istället för middag på slottet så gick jag på bio.

minså

Jag spanade på filmer som började runt halv sex och det blev då ”Min så kallade pappa”. Storyn är lite, lite saftig. Kvinna som inte träffat sin pappa träffar honom ”äntligen” och då får han en stroke så hon får i minnesluckan möjlighet att skapa deras relation. Men det går över. Hon är själv gravid och det blir en parallell story om hennes dotter ska bli lika faderslös som hon själv varit under uppväxten då hennes så kallade pappa inte varit med henne.

Det tog en bra stund in i filmen innan jag gjorde kopplingar till mig själv. Ganska uppenbart annars, med en så kallad pappa som inte varit intresserad av umgänge med mig, även om hans stackars mamma (min farmor) försökte tvinga honom ibland. Atta ett slags ansvar han inte ville ta själv. Eller mig för den delen. Helt vettigt att tvinga en åttaåring att ringa sin pappa som hon aldrig annars ringer och sufflera vad jag ska säga för att hennes son (då 26) ska föra ett samtal med dennes dotter. Men nåja, ingen skugga över de som i livet välvilligt försökte.

Film ska för mig mest vara enkel underhållning. Är inte så road, men gillar att stänga in mig i biomörkret för att liksom hålla hjärnan på annat håll. Popcorn toppar!

Tjejen i filmen var galet ensam. Pappan till ungen är ju ingen charmig typ och hon har inga vänner. I det läget kan jag förstå att hon söker upp en biologisk far som hon tänk på varje dag hela livet, som hon säger.

Så där i verkligheten är det ju väldigt olika med det där. Väldigt många barn växer upp utan en närvarande förälder. Oftast pappan. För några är det smärtsamt, det har jag förstått. För andra, som mig, är det ingen dramatisk grej. Jag vet ju vem han är och jag vet verkligen vad han går för. I dag känns det så att säga inte som min förlust, även om jag inte egentligen tänker i de termerna. Det är bara så. Det finns inga ursäkter för att inte ta ett vuxenansvar för sina barn, inga alls som jag kan se. Men det betyder inte att jag behöver må dåligt över det.

Men lite romantiserat blir det där i filmen. Men som sagt, vi förhåller oss olika.

En okej film.

 

Bio: Philomena

philomena

Vi valde lite mellan Monica Z och Philomena. Av tidsskäl blev det den senare.

Underbara Judi Dench intensifierar sökandet efter den som som hon för 50 år sedan berövades. Eftersom hon som ung tjej blev gravid gömdes hon undan på ett katolskt kloster från vilket hennes lille son adopterades bort.

Storyn baseras på en sann historia och det gör ont. Extra ont när vi kan tänka på alla sådana här historier som aldrig berättats utan tystats ner.

Jag och syrran talade lite om religionen efter filmen. Det kommer inte mycket gott ur den som vi kan se. Här var ytterligare ett bevis. Och Sara tillade att det finns nog med karlar som trycker till kvinnor, utan att kvinnor behöver trycka till andra kvinnor.

Jag tänkte också att min mamma var ung när hon blev gravid. Tänk om någon då sett till att jag togs ifrån henne. Hade lätt kunnat hända bara årtionen innan jag föddes.

Ty också kristendomen har dömt sådant mycket hårt. Gör fortfarande på sina håll. Det ska vi inte glömma när vi bannar andra kulturer.

Se filmen

 

Mig äger ingen

migageringen

I går gick jag på 18-föreställningen av Mig äger ingen. Lagom tid, hinner med både mer jobb (analys av gamla valresultat) och träning efteråt.

Jag har givetvis läst Åsa Linderborgs bok. Har förstått att filmmakaren tolkat boken lite fritt, och sådant är känsligt när någon skildar sin uppväxt.

Det här är en mycket jobbig film. Liten tjej lämnas av sin mamma hos pappan. Mamman säger sedan att hon lämnade det finaste hon hade när hon drog, som tröst. Det är ett sätt att tänka, logiskt men ändå inte. Pappan har inte riktigt förutsättningarna. Ett jobb som inte matschar dagistiderna, kan inte laga mat osv.

Fäster mig vid detta att hemmet inte har handdukar eller sängkläder. UNdrar vad de torkade sig på efter duschen. Smärtan när hon går i sexan och erbjuder besökande kompis att torka sig på hennes tröja.

Alkoholen. Som förgör och äter upp i grunden goda människor. Det händer hela tiden. Nu med. Just nu är någon annan den här lilla tjejen. Någon är pappan. Det är det som gör allra, allra ondast.

Tvångsbion Gravity

gravity

I kväll har jag varit en ovillig biobesökare. Jag fick inte välja film utan ställde upp och såg Gravity som Daniel och Markus ville se. En upp till mig.

Sandra Bullock och George Clooney är ute på rymduppdrag. Nåt går fel. Allt går ut på att rädda sig till Jorden igen. Det är hela storyn. Det var en och en halv timme du kan ha eller vara utan.

Gravitation däremot är intressant. Den varierar med massornas storlek och deras avstånd. För spontanräkningar räcker det att räkna på 10 m/s².

Ska du räkna lite mer noga på något gällande Sverige kan du köra på 9,82 m/s² men i SI-systemet så gäller exakt 9,80665 m/s². /Fysikläraren

Sista söndagen i NY

NYblommor

Mosade i oss youghurt som trängts med alla flaskor i hotellets minibar (inte mina flaskor så klart), till frukost.

Kläder efter väder och så siktet inställt på Central Park Zoo. Känt från många filmer och för att ”vara bra zoo på liten yta”, och det får jag nog säga. Ett litet antal djur som verkade ha det relativ bra. Tyckte dock att sjölejonens plaskdamm inte var mycket att hurra för. Fina röda pandor och magiska snöleoparder.

I biljettpriset ingick en kvarts 4D-film med karaktärerna från Ice age som träffar dinosaurier. På nivån att när dinosen nös sprutade det vatten på oss i publiken. Effektfullt.

Därefter en tur i stora parken med allt vad det innebär av sevärdheter. Lagom till solen drog sig undan gjorde vi det också och satsade på riktig bio.

Bara 3D den här gången och så Free Birds. Animerat är kul och stundtals gulligt, men storyn var liiiite blek och skratten något för få. Jag är inte så förtjust i de här scenerna som ska föreställa spejsiga med färgexplosioner osv. Jag är ju något mer jordnära. Men kanske uppmuntras någon unge i biopubliken till att äta mindre djur i fortsättningen.

freee

Vi är bäst!

vi är bäst

I går vad det dags för biokväll. Det var ett tag sedan och efter en helg i övrigt fylld av uppdragsrelaterat så gick jag och Markus en långpromenad bland guldlöven som slutade på bion.

Vi är bäst! är Lukas Moodysons. Han gör ju vanligen bra filmer!

Tre tjejer, alla tretton år. Den fångar hela själen i varför jag älskar högstadiekids. För att de är galna, för att de är underbara. De här tre absolut!

Men också, den mörkare sidan av hur olika uppväxtförhållanden kan vara. Väl investerad tid.

 

Django

Jag såg Django i går. Innan visste jag att den hade haft premiär i fredags, att det är en Atarnino, att den är 2:45 långt och innehåller mycket våld.

Efteråt vet jag att den utspelar sig på tiden innan inbördeskriget i USA, således när svarta fortfarande var slavar åt de vita männen. Jag vet att den innehåller lysande skådespelarinsatser och att nästan tre timmar kan kännas snabbt.

Självklart ska ni se den.

Äta sova dö

I kväll har jag och en vän haft den äran att se ”Äta sova dö”. Jag har förstått innan att det här är en bra film. Det här är en film med potential att gå rakt in i hjärtat.

Förhoppningarna grusades inte. På ett mycket välgjort sätt skildras människors liv och vad ett arbete betyder. Och vad det betyder att inte ha ett. Och kanske viktigast av allt, varför man inte har ett.

Vi konstaterade krasst att vaje liten moderat behöver se filmen. Det samtal de för efteråt vill vi gärna överhöra.