Författararkiv: Elin

Föräldrar och klimatet

Föräldrar som säger sig inte vilja nåt annat än att ge ALLT till sina barn, varför ägnar så många mer tid åt att klaga på egentligen inte alls problematisk skolmat istället för att rädda miljön och klimatet. Varför köper de miljarder små plastleksaker och åker på resor till solen istället för att lära barnen om den svenska mångfalden i naturen. Eller annan jämförelse. Fokuserar på själva grunden för att deras avkomma ska ha ett bra liv?

Jag fattar inte. Kanske kommer jag förstå det här nya året?

Greta Thunberg ifrågasatte vuxnas agerande när hon talade i FN. Hanna Hellquist lyfter frågan i sitt suveräna vinterprat. Lyssna på det.

 

Vad man inte trodde

Vad jag tror få 20-åringar tänker är ett maxat liv när de är 40:

Spela klassisk musik högt samtidigt som man glatt frostar av frysen och varvar det med att riva ner en ost som man kommit över billigt i påsar.

Det är kul!

2018

När jag ska börja skriva det här läser jag om 2017. Det var inte så lattjo för mig, som framgår av den texten.

Det här året har präglats av det. Mitt fortsatta engagemang i hur Sverige har bemött ensamkommande unga har inte bara engagerat mig politiskt utan också privat. Under det här året hände det att vi fick till en gymnasielag som nyss gav en av killarna jag har nära ett tillfälligt uppehållstillstånd. Så fantastisk stund när det brevet kom. Tidigare har alla brev från Migrationsverket som jag haft att göra med varit av negativ karaktär.

Innan sommaren valde han som kommit att bli en av mina närmaste att lämna Sverige då den eventuellt kommande lagen ändå inte skulle omfatta honom. På grund av dagar. Precis som många andra. Varje dag oroas jag för hans liv. Självaste livet.

Tackar tekniken för att vi kan prata och se varandra varje dag. Det minskar min oro. Jag har besök honom två gånger det dryga halvår han varit i ett annat land. Har en ny resa inplanerad. Trösten, att jag är jäkligt priviligierad och enkelt kan åka till honom. Hjälpa honom.

Det finns mycket att skriva om den här frågan, och det ska jag göra en dag. Finns en mapp märkt med ”mejl angående ensamkommandefrågan”. Den ligger till sig.

Vi hade ett val. Blev fotad av GD i början av kvällen på valvakan och fick framsidan dagen efter som en mycket deppig varelse. Sena natta var det annorlunda. När det stod klart att mitt parti brutit en trend, och ökat, i Gävle. Då blev det verkligen livat. Ber om ursäkt till de vi träffade på krogen efteråt. Jag är så stolt över mina partivänner och det vi gjort tillsammans. I valrörelsen jobbade så många arslet av sig. För att de tror på ett bättre samhälle.

Kort om valresultatet. Partiet kan inte luta sig tillbaka med sägningen ”VI gjorde en bra valrörelse”. Förenklat kanske, för ingen lutar sig tillbaka. Men det är ofta svaret när vi vill diskutera framtiden. Eftersom valresultatet inte speglar allt engagemang som finns så … Jag har hela tiden varit kritisk till den nationella valstrategin. Den lockade inte nya, men fick oss att tappa gamla sympatisörer på riksplanet. Så enkelt. Det dagsaktuella politiska läget i övrigt, unikt förstås. Jag vet inte mer än någon annan, men det ska bli fint att säga till syskonbarnbarnen att jag gjorde allt jag kunde för att hålla bruna krafter utanför. I framtiden finns det en del som kommer att ha annat att svara för.

Jag fyllde 40 mitt i valrörelsen. Det var den bästa av födelsedagar. Jag hade ett kalas några dagar senare. Det var roligt att samla ett hundratal som jag tycker om från olika sammanhang. Fortfarande tacksam över all hjälp från vänner med fixandet. Måste tyvärr meddela att alla krukväxter jag fick har inte överlevt tills nu men många!

Jag hade lite noja för det där med att bli 40. Konstigt, för det matchar inte min personlighet alls. För jag är 32 och kommer alltid att vara. Nu har det gått över, och jag kan fortsätta exakt som innan.

Fast jag gör inte det riktigt. Utan att gå in på detaljer har min nya relation, som året bjöd på, utmanat mig på många områden. Det är utmattande. Svårt. Men troligen också nyttigt. Jag är så glad över att jag träffat honom. Han är fantastiskt. Det piffar till hela året! Som körsbäret på toppen så att säga.

Jag uppskattar alltid mina vänner. En del träffar jag ofta, en del mer sällan. Men jag har ganska många, och de är otroliga. Gör stordåd varje dag, om än på olika sätt. Inte alla har turen att ha så många och fina vänner och bekanta och jag ska tänka på det oftare. I somras åkte jag med två av dem till Kiruna för en riktigt bra semester. Där fångade jag också sommarens enda kyla, nere i gruvan. Tacksam för de få, svala timmarna. Och tiden med vännerna. Ridturen nedanför Kebnekajse med den naturen, de hästarna och det sällskapet var ren lycka.

Den varma sommaren var i-landshorribel för mig. Det fanns stunder då jag låg på soffan, bakom nedfällda persienner och grät! Då var jag inte ens direkt drabbad av bränderna. Ni som jobbade, ni är hjältar!

Det här året köpte jag fotokonst. Två fina verk med Gävlemotiv som jag gillar väldigt mycket. Det är bara andra gången i livet jag köper konst. Konstaterar att den gör mig gladare och håller längre än nästan vilka andra prylar som helst. Så det får bli mitt vardagstips: Har du möjlighet, köp konst! Gärna lokal.

Det finns så mycket att säga, men någonstans får man hejda sig. Avrundar med årets djurbilder från mitt instakonto @elinochdjuren. DJUR ÄR BÄST. ALLA ÅR!

djur4djur5djur7djur6

 

Tänk om de här varit borta för evigt

IMG_7345 IMG_5770

Allt jag har att säga till er: Se till att nä har en bra säkerhetskopieringslösning. Det hade inte jag. Det gjorde mig gråtfärdig. Sedan svingade någon sina magiska IT-fingrar och nu är de här och ett gäng tusen andra bilder räddade för eftervärlden. Det är viktigt. Det förstår man när man ser dom.

Söndagsslut

Nu är det söndag kväll. Gör det vanliga: Mejlar och stämmer av lite inför veckan.

Konstaterar att helgen i övrigt har innehållit: massor av bak, julfika med vänner, häng med de jag gillar bäst, träning, ett politiskt möte, en vigsel och julkortspyssel. Väldigt lite lugna stunder.

Strax stänger jag ner för helgen.

Natt mot lördag

Trots att jag nu varit vaken i 19 timmar är jag vid gott mod!

Jag har fredagskväll hemma, efter en rolig kväll med två hjärtan.

Har gjort godis och kakor. Har fixat med försändelser som ska till folk som gjort bra saker. Har skurat kaklet i köket. Gjort rent bakom spisen. Låtit x antal avsnitt av GIft vid första ögonkastet (Norge) rulla i bakgrunden.

Druckit en Pepsi Max och ätit chokladen bakom lucka 14 i kalendern. Förberett inför morgondagens julpyssel. Skrivit manus för morgondagens bröllop.

Det rullar på kan man säga. Som det bör inför jul. Jag ligger i skaplig fas. Skaplig fas.

Fredagens statsministeromröstning

rösta

Att berätta att jag tryckte grön knapp på fredagsmorgonen för Löfven chockar ingen. Utgången var inte heller oväntad.

Flera gånger förvånades jag över hur anföranden inför knapptryckningen användes. Som vanligt kanske mest av SD. Att fortfarande tro att folk ska gå på det där snacket om systemkollaps. Alla som levt och har span på världen vet att vi lever i ett tryggt och privilegierat land.

Med tanke på DNs avslöjade igår, att ytterligare en av SDs ledamöter haft ett konto som spridit det vidrigaste synsättet på kvinnor … För mig står det helt klart vilka krafter som ska hållas borta från allt inflytande. SD har inget att erbjuda mer än hat och splittring.

Spännande resa till Stockholm i morse. Tog extra tidigt tåg får att ha marginal att ta mig fram. Vi körde på en älg. Stackars älg. Heroisk personal som i mörker och varselvästar strax utanför Uppsala tar med yxor ut för att som de sa i högtalaren ”hugga bort älgen från fronten”. Livet och döden.

OBS! Inget djur har dött för att smycka min jacka.