Författararkiv: Elin

För länge sedan

IMG_0484 IMG_0483

Min moster, som syns på nedre bilden med mig, rensar lite och har skickat bilder till mig. När man ser dem kan man tänka att jag levde på 50-talet pga gråa och murriga men de här är sent 80-tal.

Hästarna är mina första hästkompisar, Luffe och Bandito. Dvs mammas och mosters hästar som jag växte upp med. När jag var på ridhelg nyligen frågade ett barn hur länge jag ridit. Jag berättade då, lätt stolt, att när mamma kom hem från BB visade hon direkt upp mig för sin häst. Det är  hästen jag sitter på. En rejäl nordsvensk. Så som en kompis ska vara. Minns iofs en gång när han tröttnade på att jag var för nära när han ville äta i lugn och ro och han helt enkelt tog ett grepp i jackan och lyfte bort mig. Rejält blåmärke över bröstet. Men visst, stör inte den häst som inte vill bli störd.

Inga prinsar och prinsessor

I förrgår kom en nyhet från Kungahuset. En del av dagens prinsar och prinsessor ska inte längre tillhöra kungahuset.

Märk särskilt väl att barnens föräldrar är mycket nöjda över att barnen nu får möjligheten att göra egna val i livet.

Ni förstår också att det betyder att ingen av de som är kvar i kungahuset får forma sitt liv. De här tre till exempel. Får be regeringen om lov för att få gifta sig. De kan inte forma sina liv som de själva vill.

H.M. Konung Carl XVI Gustaf / HM King Carl XVI Gustaf / H.K.H. Kronprinsessan Victoria / HRH Crown Princess Victoria / H.K.H. Prinsessan Estelle / HRH Princess Estelle

Foto: Foto: Sandra Birgersdotter Ek/Kungl. Hovstaterna

Så är det när uppdrag ärvs. ALLA måste förstås befrias från det.

Vi vet ju hur vi tycker om delar av kulturer där unga inte själva får bestämma över sina liv.

Dags att öppna den gyllene buren för alla och leverera en republik. Alla är vinnare.

I en partiöverskridande motion har vi skrivit om detta.

I dag i Aktuellt i politiken, text av mig

71530992_965381660471166_5814948254890065920_nI dag publicerar Aktuellt i politiken en text jag skrivit. De satte rubriken nedan. Själv hade jag ett annat förslag men det spelar mindre roll.

Se nedan:

”S förlorade väljare på budskapet om hårdare tag”

Jag hör socialdemokrater säga att vi:

  • måste ha ordning och reda i migrationspolitiken politiken.
  • har världens bästa system för asylsökande.
  • gjorde en enorm insats 2015
  • inte ska låta känslorna ta över.
  • ska ha sans och balans.

Så här tänker jag om det.

Sällan är det någon ledande socialdemokrat som vill prata om hur den eftertraktade ordningen ska återspeglas i väntetider, kvalitén på gode män och juridiska ombud som asylsökande möter i processen, återkommande vittnesmål om dåligt bemötande från handläggare på Migrationsverket, undermålig tolkning och bristfälliga utredningar. Inte heller något om att människor som flyttas runt i Sverige med kort varsel uppryckta från den lilla trygghet man kunnat skapa, ytterst tveksamma åldersuppskrivningar och dito medicinska åldersbestämningar, utvisningar på grund av att arbetsgivare som begått småfel med semesterutbetalningar flera år tillbaka och så vidare.

Jag har haft ensamkommande unga boende hos mig de senaste åren. Det har gett mig insikten om att vi verkligen saknar sans och balans men på ett annat sätt än vad som ansågs ovan. Jag kände mig inte särskilt sansad när en av dem blev uppringd av en förtvivlad vän vars juridiska ombud glömt att lämna in ett överklagande i tid och som plåster på såren erbjudit pojken några tusenlappar för att han skulle kunna fly vidare på egen hand. Vem höjer rösten för att sådant inte ska hända?

För mig är det lite som med jämställdhet (där vi också ligger i topp) när man hävdar att vi är bäst i världen på att möta asylsökande. Betyder det att vi är nöjda och kan luta oss tillbaka? Nej. För det är inte relativt bra som är målet, utan absolut bra. Utifrån mina exempel ovan är det tydligt att vi har massor att göra innan vi kan skryta om en fantastisk rättssäkerhet.

Vi gjorde en stor insats 2015. Jag är väldigt stolt över att människor ställde upp på många olika sätt i den akuta situationen. Privatpersoner och civilsamhället. Jag är inte ensam om att vara stolt över de insatser som gjorts. Jag har hört många ledande partivänner uttrycka samma typ av stolthet. För mig betyder det att man förstår att det var rätt att göra det man kunde. Det borde innebära att vi även fortsättningsvis ska göra vad vi kan.

Den socialdemokrat som inte drivs av känslor i politiken, vad drivs den av? Vad fick var och en av oss att börja med politik? En känsla av att något måste göras bättre. Jag tänker aldrig skämmas eller låta mig förminskas i mina uppfattningar för att jag drivs av känslan av att vilja värna liv.

Så vad ska vi göra?

En stor del handlar naturligtvis om att bedriva en utrikespolitik som gör att människor inte behöver fly alls. Det är grunden. Vi behöver ta höjd för andra idéer kring vapenexport och klimatproblematik bland annat.

Baserat på vår ideologi med solidaritet som grund ska vi fokusera på hur Sverige som ett av världens rikaste länder kan hjälpa så många som möjligt på ett bra sätt.

Istället för att med emfas hävda att det är ett minimum mottagande som måste till, så ska vi titta på hur många som skulle kunna få leva bra liv här. Det vill säga snarare maximera. Vi ska inventera hur det ser ut med förutsättningar i olika delar av landet. På vissa ställen behövs både fler elever i klassrummen och mer arbetskraft för att få det att gå runt. På andra ställen är läget annorlunda.

Jag tror på ”Gör din plikt, kräv din rätt”. Jag har inga problem med att ha höga förväntningar på både människor som föds här och människor som kommer hit, att de ska göra sitt allra bästa. Utbilda sig och bidra i samhället efter bästa förmåga.

Vi har kommunicerat för stillsamt till alla, oavsett var man är född, att det här landet bygger vi tillsammans. Vi behöver ett större fokus på hur vi ger alla än bättre redskap att bidra.

Jag är medveten om att asylsökande med asylskäl är en annan ”kvot” än människor som kommer hit för att arbeta. Jag vill ändå fundera över om vi inte skulle kunna kombinera tanken om att söka asyl med att också fylla arbetskraftsbehovet på ett annat sätt än vi tänker i dag.

Aida Hadzialic skriver i en ledare i Aktuellt i politiken:

Inför valet 2018 hade många väljare svårt att förstå var socialdemokratin stod i migrationspolitiken. Eftersom partiets riktning i migrationspolitiken skiftade från tid till annan hade många svårt att se en röd tråd. Detta kan ha medfört att även partiets välfärdspolitik framstått som otydlig för den del av väljarkåren som gör en koppling mellan välfärden och migrationen.

Det kan också ha varit så enkelt som att det var precis tvärtom. Det var svårt att förstå var socialdemokratin stod i välfärdspolitiken, då detta försvann bakom ”hårdare tag och mjukare tag” som både valarbetare och väljare tyckte kändes främmande. Hadzialic verkar främst tar hänsyn till de väljargrupper som lockas Sverigedemokraternas slöa budskap och jag uppfattar att hon är bekymrad över att vi var för otydliga för att tillfredsställa just dem.

Jag bekymrar mig tvärtom över att vi var minst lika otydliga gentemot den grupp jag hoppas att socialdemokratin främst vänder sig till och söker förtroende och stöd från. Människor med stark solidaritet, som drivs av att bygga ett starkt, tryggt och inkluderande samhälle där vi hjälper varandra.

Min sammanfattning kring det senaste valresultatet är att den skarpa retorik vi hade mot våra medmänniskor i en svår situation i kombination med brist på efterfrågad välfärdspolitik är: Vi förlorade många men vann ingen.

Jag vill också berätta att Socialdemokraterna i Gävle i valrörelsen tog starkt avstånd från en hård retorik kring människor på flykt. Betonade noga att vi inte ska tala om vi och dem, att solidaritet är viktigt. Vi var en av få kommuner där Socialdemokraterna gick fram i valet. Det är också ett perspektiv.

Elin Lundgren

Ordförande för Socialdemokraterna i Gävle

Riksdagsledamot

I riksdagens monter på Bokmässan

71498560_10157733553343474_8508336965064589312_n
I helgen har jag stått två pass i riksdagens monter på Bokmässan i Göteborg. Roligt att det är många som vill diskutera demokrati och det fortsatta arbetet med den. Andra diskussioner är knepigare.

Ett exempel:


-Jag tycker det är konstigt att politiker inte är mer eftertänksamma och till exempel lär av vad andra länder har gjort och tänker till lite.

-I utredningar och vid andra förslag är det mycket vanligt att man lyfter perspektiv på hur andra länder hanterar frågor så det bortses inte ifrån. Men allt passar ju inte i svensk kontext.

Senare i samma diskussion:


-Jag tycker att man borde straffa alla under 18 år som begår brott med att sätta deras föräldrar i fängelse. Vad tycker du om det?

-Det känns ju kanske som lite förhastat så det vill jag ju tänka lite mer än tre sekunder på innan jag har ett välargumenterat svar. Men du kanske under tiden kan berätta för mig hur man gör i andra rättsstater?

-Äh, det är bara att göra. Spelar ingen roll hur andra länder gör. Ni behöver inte vara så flata och hålla på och tänka efter.

Hepp!

 

Industridag och Stefan Löfven på besök

I går var det Industridagen i Göranssons arena i Sandviken. 600 personer från industrin, facken, forskningen, politiken med mera liksom fyra ministrar som tog del av presentationer och resonerade om dessa viktiga frågor. Jag satt vid ett bord där det gladde mig mycket att få ta del i diskussionerna. Särskilt tyckte jag Darja Isaksson, Vinnova, glänste från scenen när hon lyfte olika vinklingar på framtiden.

Därefter tillbaka till Gävle för en middag med statsministern och partivänner och avslutningsvis ett öppet möte med honom på högskolan.

Här försökte jag själv ta en bra bild på honom men ljuset var ju sådär. Någon annan tog en bättre.

Han talade om vikten av att jobba fö rett samhälle som håller ihop. Att fler kommer i jobb och en fördelningspolitik som skapar rättvisa.

stefan

Socialdemokraterna och migrationspolitiken

IMG_9888

Just nu ser vi en rörelse från flera ledande företrädare och debattörer inom socialdemokratin som handlar om att styra mot en hårdare flyktingpolitik. För två veckor sedan var jag med i SVTs nyheter och talade om detta, som en motvikt. Expressen skrev sedan om det.IMG_9890

Efteråt har jag avböjt en hel drös av erbjudande om morgonsoffor, poddar, debattprogram och intervjuer i stora tidningar (precis som i maj -18 när vi var tydliga med vad vi från Gävle arbetarekommun tycker). Det verkar vara en dum strategi att göra så som jag blivit lärd, nämligen att inte gå i direkt offentlig polemik med egna partivänner eftersom de som inte tycker som jag har ett annat sätt.

Jag har nu skrivit en text om hur jag ser på den inriktning vi borde hålla. Jag skriver den för att jag i framtiden vill veta att jag gjorde vad jag kunde för att stå på rätt sida historien och för att jag vill att alla socialdemokrater som tycker som jag behöver veta att de absolut inte är ensamma. Texten är inskickad till Aktuellt i Politiken och vi får se om de publicerar den. Annars får jag klämma in den här vid ett senare tillfälle.

I högstadiet, precis när mitt samhällsengagemang började vakna, satte jag upp ett Martin Luther King citat på anslagstavlan. Jag försöker bära med mig det i alla situationer. ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. I det här sammanhanget är viktigt att påpeka att de onda i det här sammanhanget är den våg av hat och intolerans som sprider sig över världen. Att orka vara en motkraft.

IMG_9891

 

#teamgreta

71494498_10157717529768474_5182740227243900928_n

Alla ni (främst män) som hånar Greta och har olika konspirationsteorier om vad/vem som ligger bakom hennes ”bravader”, känner ni inga ungdomar?

För om ni gjorde det skulle ni veta att väldigt många ungdomar har ett starkt driv, ett starkt engagemang och starka viljor. De är pålästa kring frågor som intresserar dem och kompetenta att ta reda på hur de ska sprida sina åsikter.

Jag har sett det så ofta i min roll som högstadielärare. Jag har sett det i föreningslivet. Jag ser det som politiker. Klart lysande unga stjärnor med en bergfast övertygelse för hur man förbättrar världen

Jag har inga frågor kring Greta och hennes engagemang. Det är rent, självklart och osjälviskt. Jag backar henne varje dag.

Jag är mer förvånad över att så många vuxna kan göra så lite. Ärligt talat.