Författararkiv: Elin

När jag är först, och en massa.

först

Ett utskottsrum när jag är på plats först och mötet kommer att innehålla ett besök av rikspolischefen.

Jag brukar vara i god tid, men i dag missade jag att allt, inklusive förmötet, var framskjutet en kvart. Då är det inte svårt att vara först.

I förrgår gjorde jag precis tvärtom. Jag missade ett möte! Faktiskt. Jag har fortfarande puls efter detta och skäms. Tröstar mig med att ingen skada skedde.

Både de här sakerna beror helt enkelt på att det just nu är lite många saker för mig att fixa. Tisdag morgon på tåget satt jag och gick igenom alla mejl om alla kommande saker för att jag visste att jag glappade på kollen. Men, om kallelsen till möte inte kommit i mejl så hjälpte inte det …

Annars den här veckan har jag bland annat träffat en högskolestudent som skriver en uppsats om socialdemokratin, varit på ett långt studiemöte med Ecpat (ni har väl inte missat att barnsexhandel är temat för årets Musikhjälpen) och varit på polisens insynsråd.

I morgon ska jag träffa högstadieklasser och prata om demokrati och hur en politiker arbetar. Det blir kul!

Till helgen är det kursverksamhet hela lördagen och söndagen. Och så en vigsel på fredagskvällen. De motioner jag tänkt lägga ska in.

Jag tränade ett pass igår kväll, kan jag då tröstäta resten av veckan!?

Budgeten är här!

kola

Under en tid har olika utspel varit om vad som föreslås i den rödgröna budgeten. Nu finns allt så att säga på bordet. Kan läsas HÄR. Barnfamiljer och pensionärer är vinnare. Det är fint!

Men en budget är ju årets närmaste grepp på helheten. Det handlar inte om att göra enskilda till vinnare och förlorare, utan att bygga ett samhälle starkt utifrån nuvarande förutsättningar. Vi tror att en befolkning med chans att utbilda sig, som känner sig trygga är bra. Liksom satsningar på miljön av helt uppenbara skäl. Men läs själv.

Bilden är inte tänkt att illustrera budgeten som en gottepåse, det hade varit för vitsigt. Jag är bara superglad över den fina present jag fick av en superhärlig grupp SFI-elever från Hudiksvall som det var en fröjd att guida i riksdagen! De var glada över möjligheten att se budgetdebatten från läktaren, där jag lämnade dem innan jag själv satte mig i kammaren för att lyssna på Magdalena.

I morse var det möte med Ribbenvik från Migrationsverket. Bra förstås, men tid fanns absolut inte för att ställa alla de frågor jag hade. Det hade visat på dålig social kompetens från min sida att kapa mötet, så mycket har jag lärt mig vid snart 40. Istället får frågetecken kvarstå. Också han valde att bara prata om gruppen som är under 18 år av de ensamkommande som kom 2015. Varför? Vet inte.

Håller på skriva en del motioner i motionstiden. Får se hur många av dem som i år får läggas efter att ha klarat partiets interna granskning. Men det är som många andra påpekat tidigare. Motionsinstrumentet är kanske inte det starkaste och lämpar sig bäst för de vars parti inte just nu sitter i regeringsställning.

I natt sov jag första natten i den nya övernattningsbostaden. Jag är inte den lättväcktaste typen. Men jag har nu erfarit hur området kan låta tidigt på morgonen när allt ska fixas inför dagen. Jag är halvnöjd med just det men tänker att också det ska jag vänja mig vid.

Öppnande, misstroende och sånt.

öppnis

Det finns som små gem i tillvaron som markerar att åren går. Riksdagens öppnande är ett sådant. Det är sju år sedan jag kom in i riksdagen. Känns som max tre. Tiden går vansinnigt fort. Men oavsett det var det nu dags för det åttonde öppnandet. Jag bjöd med min ombudsman Carina. Hon är rolig och gillar festligheter.

Det var en bra dag. Konserthuset på kvällen var absolut bäst. Det brukar vara så.

Det brakar ju på. I morgon en misstroendeomröstning. Dessutom ska jag nu efter sju år byta boende. Jag har bott på samma ställe hela tiden och hade kunnat tänka mig att fortsätta med det men vet att nästa år ska stället där jag bor rustas. Lite mån om att bo nära riksdagen. Så när det blev omflyttningar i riksdagsgruppen i sommaren valde jag att tacka ja till erbjudandet om nytt boende. Jag har stått först i den kön i evigheter tror jag och avböjt mycket, men nu hade ju slutet börjat närma sig. Så grejer ska flyttas, sånt där praktiskt.

Har just kikat på 21-nyheterna. Jag är ju lite mer lågmäld och vill inte slå på största trumman för att Allianspartierna kommer till olika slutsatser. Däremot är det politiskt intressant förstås. Och lite roligt när Ebba ropade -Hej Jan! i studion för att visa att de visst är goda vänner!

NTO-torsdag

ntokopp

Bilden är missvisande. NTO har inte funnits på snart 50 år och jag har inte druckit kaffe. Men jag har i kväll varit på en IOGT-NTO-lokal, där en gammal NTO-servis med landskapsblomma finns. Så fint att jag vill torka en glädjetår!

 

Hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen

I går under riksdagens öppnande satt jag bredvid en av talmannens inbjudna gäster i Storkyrkan. Hon drev ett stort och välkänt företag i Stockholmstrakten. Vi pratade lite om allt möjligt. Så frågade hon mig om jag visste nåt om frågan om ensamkommande barn. Jag sade att den engagerade mig och att jag visste en del. Då berättade hon hur upprörd hon var över en persons öde som hon kände till, och hur hon inte kunde förstå hur myndighetssverige kan göra på det sättet. Och avslutade med ”vi inte kan hjälpa alla, men de här unga människorna är redan här blir orättvist behandlade nu.”

Det kan verka som en fabricerad historia, men det är det inte. Jag väljer därför att använda dem som en anekdotisk bevisföring om hur många i samhället som i dag ser det här och undrar hur det kan få fortgå. Det är naturligtvis den utdragna process med orättssäkert innehåll som drabbat de här unga. Återigen, jag tror att många politiker inte satt sig in i hur många den här frågan engagerar. Det är ingen pluttfråga som kommer att försvinna. Den kommer att växa ännu mer än vad den gjort på några månader. Med rätta.

Vad gäller just rättssäkerheten släppte nätverket #vistårinteut en rapport för två dagar sedan. De har samlat in dokumentation av hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen. Jag vill uppmärksamma den här för att det är viktigt att sprida hur den ”säkra” myndighetsutövningen ser ut. Jag tvivlar inte på att det stämmer. Jag har hört så många berättelser de senaste månaderna. Sett och hört en del med de egna kroppsdelarna för ändamålet.

HÄR kan du hitta rapporten. Läs allt. Fundera på om du känner dig lugn och trygg med processen. Liv och död.

”A gör sin ålder sannolik med kopior på skolbetyg, skollegitimation, intyg från god man med mera. Ändå skrivs A godtyckligt upp i ålder av handläggare på Migrationsverket i samband med avslag och flyttas till vuxenboende där A känner sig otrygg och inte vågar bo. Bostadslös och suicidal idag.”

”A har med sig en taskira som anger ålder 16 vid ankomst till Sverige. Under asylprocessen finner Migrationsverket ett annat dokument med likvärdigt bevisvärde som A aldrig sett. Intyg finns från ett tiotal erfarna gymnasielärare samt från familjehem med barn i samma ålder där det hävdas att A med största sannolikhet och utifrån fysisk, psykisk och social mognad är att bedöma som vanlig gymnasieungdom. Migrationsverket tillmäter det nyfunna och för A okända dokumentet allt värde och skriver upp A med sju år samt ger avslag.”

”Personal på boende ser en bild på A på Facebook. A har satt sig i en ”flott” bil, något som ligger långt utanför A:s levnadsstandard – ett oemotståndligt fototillfälle. Personal meddelar Migrationsverket att A inte kan vara under arton då han setts sitta i en bil. Migrationsverket skriver upp A i ålder och A får avslag.”

”Vid muntlig förhandling vid förvaltningsrätten är tolken nonchalant och slarvig. Hen kallar bäck för hav, att träden väser och översätter att A läste engelska i en blandad klass då A själv säger att hen gått en privat engelskkurs med både pojkar och flickor. Migrationsverket menar då att A ljuger eftersom det inte finns blandade klasser i afghanska skolor. A:s asylansökan avslås då historien inte bedöms som trovärdig.”

”A är 14 år och asylintervjun hålls via länk. A konstaterar att hen inte förstår tolken. Tolken blir mycket upprörd, hävdar att hen var godkänd tolk på både farsi och dari. Tolken byts så småningom ut.”

”A lämnar in ett hotbrev från talibaner för att stärka sin asylberättelse. Migrationsverket anser att brevet saknar bevisvärde. A får kontakt med en afghansk minister som erbjuder sig att verifiera handlingen. Då vägrar handläggare att lämna tillbaka den och motarbetar därigenom A:s försök att bevisa sina asylskäl.”

”När A och god man kommer till Migrationsverket för att delges beslut säger handläggaren: ”du kan ju överklaga men det brukar inte vara någon idé”. Och tillägger att ”du ska sättas i förvar så det är lika bra du vänjer dig vid tanken”. God man vänder sig till handläggarens chef och kräver att få byta handläggare.”

”A får avslag efter att enligt Migrationsverket inte ha gjort sin hemvist sannolik. Detta sker efter en undermålig intervju, en felaktig rapport från analysföretaget Sprakab och en handläggare som avfärdar korrekta uppgifter som felaktiga. Företaget Sprakab har senare medgivit att de begick ett allvarligt fel i detta ärende. Handläggaren har medgivit att hen ”gick på” den felaktiga informationen. Migrationsdomstolen fastslår Migrationsverkets bedömning utan att göra någonegen bedömning av dessa uppgifter.”

 

Det var den helgen

I vanlig ordning minns jag knappt vad jag gjorde igår, eftersom morgondagen alltid är intressantare.

Men jag har sovit mycket. Jag har fixat med mina krukväxter. Packat i ordning det här pysslet/korten jag beställde på superrea från USA (se bild), jag har tränat tre dagar i rad, jag har ätit ute med vänner, jag har lekt med hamstern, jag har delat ut flygblad och ringt medlemmar angående kyrkovalet. Och läst.

Här är jag på väg till söndagskvällens valarbete. Det regnade lite på mig.

söndag17 söndag171

Här syns delar av pyssel och kort från kreatören som är min favorit. och en del blommor jag fick på min födelsedag.

 

Regeringsbesök i Gävleborg

I torsdags höll regeringen sammanträde på Gävle slott. En fin gest förstås att göra saker på andra ställen än i Stockholm. Och det är det Löfven också trycker på, hela Sverige.

Därför åkte han också till Söderhamn, en kommun som inte haft statsministern på besök på 30 år sades det. Extra roligt tycker jag förstås som är därifrån. Innan kvällen med öppet möte började var vi ett gäng från LO-facken och politiken som käkade med statsministern. Han smet då iväg och pratade lite med en liten gäst som var på plats i god tid. Det är fint sånt, särskilt som det med Stefan inte känns konstlat.

I en stilla stund berättade jag för statsministern vad jag tyckte om vårt partis hållning gällande de ensamkommande. Det känns bra att ha gjort det öga mot öga. Att han vet att jag inte är nöjd.

Hörsalen på CFL blev full och statsministern fick onekligen feeling och pratade längre än planerat. Jag hade en nära på plats som inte vanligen är på politiska möten, och hon sade att det var så bra att få höra ett sammanhängande prat på det här sättet, inte bara snabba klipp. Det säger en del om hur partierna själva inte känns relevanta att lyssna på någon längre stund på avstånd (hur många ser Almedalstalen tex eller partiledardebatterna på TV där det ändå finns rätt bra tid?), och det man bjuds i populär-TV ofta är just snabbt och avbrutet.

Han var väldigt bra Stefan. Jag och Kristoffer fick äran att hålla i den korta frågestunden som också hanns med innan kvällen var över. Annika Söderhäll var också med och fick möjlighet att utveckla lite om sjukvården.

Den bästa nyhet som Löfven och regeringen hade med sig var den nya myndigheten som ska syssla med arbetslivsforskning, dvs hur undviker vi att människor blir sjuka på jobbet. En sådan inrättning fanns tidigare, Arbetslivsinstitutet, men lades ner av Alliansen. Att det nu kommer att bli mer fokus på den viktiga delen i människors liv, ett tryggt arbetsliv känns mycket bra. Att den också ska ligga i Gävle är skitbra men underordnat i sammanhanget.

lövis2 lövis3

lövis1

Jag är på det 39e nu

fölsekak

Någonstans efter 32 tappade jag greppet om hur gammal jag blivit. Jag tänker att jag är 32. Det var där jag stannade. Jag har i intervjuer uppgivit felaktig ålder helt omedvetet och i god tro, som jag senare fått ringt och korrigera. Så det där med att age is just a number är verkligen helt sant.

Födelsedagen är ändå ett tillfälle till kalas och igår hade jag ett tjugotal vänner i mitt vardagsrum, vilket jag uppskattade mycket. På bilden ses blåbärsgrottorna jag bakade (bland annat) innan gräddning. Annars var smörbullarna en succé. Det är de alltid! Inte så svårt att baka som man kan tro heller.

Tack för umgänge, grattisar och presenter. Känner mig stolt över att jag identifierade en krukväxt bättre än givaren. Min första fiolfikus!

 

Skräp, sopor och ordning. Och satsning!

Jag gillar ordning. Jag gillar när det är snyggt. Jag gillar redig sophantering.

Jag ogillar rörigt och fult. Jag ogillar nedskräpning. Jag blir rasande på folk som sprider sitt skärp runt omkring sig.

Det är för mig helt obegripligt vad som händer i en människas hjärna när den bestämmer sig för att slänga sitt ciggpaket på marken, krossa en glasflaska mot en husvägg eller slänga ut resterna efter snabbmaten genom bilfönstret. Är det lättja? Jag vägrar tro att en person i dag inte fattar att nedskräpning ställer till problem. Kanske hatar den liv.

Låt mig inte börja gå på om folks förmåga att sortera i återvinningen. Glas är så vansinnigt svårt att skilja från kartong …

Ett skärp som slängs på marken genererar en mycket större samhällskostnad än ett skräp i skräpkorgen. För när människor inte kan ta rätt på sin egen skit måste ju någon annan göra det. Kostnaderna för detta i alla kommuner årligen, över tio år, över tjugo år … Orkar inte tänka på det.

Med jämna mellanrum blir jag så trött på hur det ser ut längs den sträcka jag går ofta nära mitt hem, så jag tar en påse eller två och plockar upp skiten. Känner mig alltid nöjd med hur fint det blir, men önskar att behovet inte fanns.

Jag oroas, liksom många andra, över läget i haven. Naturskyddsföreningen tipsar om saker du kan göra.

Därför blev jag så väldigt glad över den satsning som regeringen föreslår i budgeten: ”Det krävs kraftfulla insatser för att komma tillrätta med övergödning, miljögifter, nedskräpning och andra hot mot Sveriges sjöar, hav och kuster. Regeringen vill redan nästa år satsa ytterligare 600 miljoner kronor på åtgärder för rent hav. Med de nya pengarna vill regeringen sanera miljöfarliga vrak, finansiera projekt mot övergödning och stärka skyddet av marina områden.”

Men minns det tråkiga, det bästa skräpet är det som aldrig uppstår.