Författararkiv: Elin

Hälsingland brinner och de billiga poängerna

hälsingevind

Det kanske kan verka i mina texter och uppdateringar nu att jag är helt politiskt off. Det är jag  inte. Jag är en intresserad människa, en politiskt förtroendevald. Båda parametrarna gör att jag aldrig stänger av.

När jag är i Paris, när jag är i Kiruna, eller som i går när jag var i Hälsingland håller jag koll och kontakt. Läser och funderar.

Det brinner det på flera platser i mitt hemlän och i andra län. Det är en förfärlig situation och alla som uttalat sig om att många människor just nu gör fantastiska insatser har helt rätt. Politiker och tjänstemän som tar ansvar för situationen. Volontärer av olika slag som står beredda. Det enda rätta. Jag högaktar er alla.

Så finns det också en blandad sörja i sociala medier, ibland också på krönikeplats här och där. De vill plocka (politiska) billiga poänger, ger historielösa redogörelser, vet vad som borde ha gjorts förut (fast det vet dom inte) men som själva inte lyfter ett finger. Någon ställer en budgetsatsning på elcyklar mot räddningsinsatser, andra hävdar förstås att dåligt med helt egna brandflyg i landet beror på att människor sökt asyl här. Kan jag tänka att folks huvud stekts i värmeböljan? Ursäkta uttrycket.

Vidare har vi ett haveri kring de ensamkommande ungas situation. Det finns mycket att säga om lagen och där vi är med den nu. Men det allra viktigaste, det skakar (igen) om livet och rädslan för allt hos många, många unga medmänniskor. Det är ovärdig hantering av dem. Kanske är det som Örnebjär (L) säger, att även om amnesti inte är ett sätt att föredra vore det utifrån vad vi gjort mot dem nu det enda rätta?

Som för övrigt, om jag känner många av dom rätt, gärna skulle ställa sig i främsta ledet och bekämpa svenska bränder. I fall någon undrar.

Jag tänker som sagt mycket på politiken, och det senaste året har jag uppehållit mig mycket vid hur vi ser på varandra på olika sätt. Hur vi följer unga pojkars öde i en grotta och hoppas att de ska hålla sig vid liv (förstås!) medan vi samtidigt utvisar unga, människor (som lärt sig svenska och står på tröskeln till att börja jobba) till Afghanistan, ett land som rapporterar ökade civila offer igen. Det är mycket jag inte får ihop.

De inhumana, rasistiska, nazistiska krafterna som i grunden är helt obegripliga för mig. Okunnigt fabulerande om ariska rasen, om nedärvda kulturer, om vikten av etnicitet. Våld under Almedalsveckan. Svårt att förstå samhällets avvägningar med att ge antidemokratiska krafter utrymme.

Vi har mer kvar att göra för att anhöriga till människor med olika behov av stöd för att få vardagen att fungera.

Vädret vi har nu. Jag tycker det är vidrigt. Vi ser vad det gör med matproduktionen. Vi ser vad det gör med skogsbränder. Fortfarande finns människor som tror att värmebölja är ett välkommet semestertillbehör. Det görs upp eldar och grillas. Om det här beror på något tillfälligt eller är ett resultat av klimatförändringar kan ingen säga. Men det jag kan säga är att jag gärna tar det säkra för det osäkra. Därför skulle jag uppskatta om miljön och klimatet och våra livsstilar på riktigt kunde vara föremål för en seriös diskussion och agerande. Inte för att det är valår i år, utan för att framtiden är lång.

Så ja, jag vilar kroppen och lite hjärnan. Som alla ska och bör för att orka hålla sig i trim. Men jäklar vad det maler. Stundtals mer än jag önskade.

Bilden är från gårdagskvällen och Östra berget i Söderhamn. Såg Hälsingevind, och att avsluta dagen med den solnedgången (åt Norrala till) och till tonerna av Engmans Kapell önskar jag alla.

 

 

 

Den smidiga balkongen

växtror

En gång i tiden när jag begåvades med balkong hade jag lite ambitiösa planteringar. Det har jag slutat med.

Jag jobbar istället enligt principen att jag ställer ut växter som är på gång att dö, som jag klippt ner som ett experiment eller som är små sticklingar som kanske gillar att stå ute.

Så nu är det en trött hortensia (som var blå men blev grön pga vattnet i Gävle), en kaktus jag fick för vääääldigt länge sedan av mormor i samband med att jag förlovade mig (med en kille som inte alls fick gifta sig med mig, forntiden alltså), en kaktus som inte verkar gilla mig, en halvmissfärgad aloe och ett nedklippt palettblad till exempel.

Behöver därmed inte oroa mig över att de skulle stryka med på något sätt. I varken kyla eller värme. Det blir som det blir bara.

Lite läst på slutet

bokarna

Det senaste året har jag läst mindre än någonsin. Det har varit tråkigt för läsningen är en bra tillflyktsort. Ibland lär man sig något faktamässigt eller nya ord  och ofta blir man klokare eftersom man är i någon annans hjärna en stund.

Det har varit en blandad kompott på slutet.

De 7 nycklarna fick jag skickad till riksdagen som ett slags exempel på vikten av modernt säkerhetsarbete. På så vis intressant, men det var förpackat i en högst medioker historia som faktiskt var väldigt förutsägbar. Läs nåt teoretiskt om nycklarna till internet istället och så en annan bättre spänningsbok.

Ditt liv och mitt var förstås hur bra som helst. Så jobbig historia om Sverige förr. Men det som hände förr dör inte, det lever med oss. Nära eller långt borta. Läs.

Tjockdrottningen var en bok av underhållningskaraktär men absolut inte utan aktuella frågor så som hur media kan utnyttja människor och hur makt ligger i utseende, dvs hur våra olika köttdräkter betyder mycket i världen. För att vi låter dom.

Vegetarianen har varit en rätt hypad bok och på sätt och vis kan jag förstå varför. Tycker den här påminner lite om Murakami i sättet att bolla orden och den här fixeringen vid kropp och beskriva människors utseende. Minst sagt säregen.

Den lilla bokhandeln runt hörnet är en typisk må bra-bok från den här författaren som skriver sådana på löpande band. Vill man mysa lite och bara bli glad på slutet så väljer man den här.

Det går ju inte att vara ute

PÅ GRUND AV VÄRMEN!

Men jag har pallrat mig iväg och förrättat en vigsel, det har jag. Det var festligt.

Sedan har jag sysselsatt mig med att sortera saker! Nu gick jag igenom läppgrejer. Vad ska stanna, vad ska uppdateras och vad ska lämnas till Gästrike Återvinnare. Lämnar alla sminkgrejer jag inte använder slut på oc som blivit gamla dit. De får bestämma hur det ska sorteras, en del är nämligen ”farligt avfall”, tro det eller ej.

slänga

Tack för ett bra sommarprogram Markoolio!

marko

Bild: SR

Jag hade en affisch på Markoolio på väggen i mitt studentrum. Det kanske man inte trodde.
Hans sommarprat är så bra. Det säger så mycket. Om social bakgrund och vad det gör med en människa. Om hur alkoholen förstör. Om hur olika uppväxter är.

Ibland när folk fortfarande ska skoja med mig om att jag inte dricker alkohol (alltid på samma tröttsamma sätt jag hört i 25 år nu och oftast män som inte sällan själva visar sig ha problematiskt drickande) så tänker jag att det är märkligt att ni inte fattar att det här är mitt sätt att på det enklaste sätt jag vet se till att inte bidra till den alkoholnorm (sätt att ”festa”) som skapar alla dessa problem.

Fredagsmys igen

Förra fredagen var fredagsmyset väntetid på en flygplats samt flygning. Det innebär också för min del ett mått av rädsla.

Den här fredagen toppar jag det med att åka skitmycket nattåg. Har just sagt mig efter byte på vägen och den här tåget ska ta mig ända till Gävle om måååånga timmar tror jag.  Den här fredagen med inslag av uttråkning alltså.

Ingen verkar kunna i-kandsfredagsmysa som jag. Men det är ändå en rimligt uppoffring för de fantastiska dagar jag haft tillsammans med vänner i Kiruna-trakten.

Vi har bott på centralt vandrarhem vilket gjort att vi hunnit utforska allt i city. Gick fort. Vi har provsprungit motionsspåren på idrottsplatsen och ätit här och där. Av turistiga grejer har vi åkt ner i gruvan och tittat på byggnader och försökt förstå hur stan ska omvandlas.

En dag hade vi det helt fantastiskt på hästryggen. Allt var perfekt. Bra arrangör och turledare som jag varmt kan rekommendera. Vi var ute en heldag med jättefina, pigga hästar i magnifik natur i Nikkaluokta.

norr2

Vi hyrde bil en dag och åkte till Abisko/Riksgränsen och tittade på natur. Det är löjligt vackert och nästan dumt att ta bilder för de kan aldrig fånga djupet och essensen.

Människan kan skapa många fina saker, men naturen är ändå mästaren.

norr1

 

Tack för allt älskade hamsterhjärta!

För någon vecka sedan lämnade Nickel oss. Hon kom till mig i februari 2016 och blev alltså två och ett halvt år gammal och det är gammalt för en guldhamster.

Hon fick sitt namn för att hon var silverfärgad. Men ”Silver” var lite för trist. Så en annan metall med samma färg fick det bli.

En av de vackraste hamstrar jag sett.

nicklo2

Så liten, så söt. Första dagen klev hon själv upp i min hand. Så går det när man köper djur från uppfödare och inte från djuraffärer. Här kan man läsa om hennes kull. Hon är nummer fem och hon hette alltså Langsua i sin stamtavla. Väldigt gulliga bilder på den stooooora kullen döpta efter norska nationalparker.

Det här är en av de sista bilderna på henne och mig och jag hoppas ni ser hur samhörigheten sprakar. Alldeles nyvaken var hon här. Det syns på öronen.

nicklo

Det är lätt att tro att ett djur som väger mindre än två hekto inte gör så stort intryck. Det är fel.

Den här guldhamstern är den fräckaste och absolut roligaste jag haft. Så full av äventyr och helt oberäknelig. Samtidigt som hon är så snäll att man bryter ihop lite.

Vi minns en av alla rymningarna när hon dödade ett antal växter. Vid en annan hade hon byggt bo i en av mina höga stövlar i garderoben. Jag hade ju så praktiskt vikt en tidning om ställt i skaftet. Perfekt bomaterial. Upptäckte det när jag hade bråttom och skulle klä mig inför en vigsel. Den höll jag med foten i en stövel där insidan var täckt av små små bitar tuggat papper.

Första sommaren spenderade vi mycket tid på balkongen. Jag läste, hon grävde i lecakulor och kunde nästan klättra upp på skrovliga, lodräta väggar. Andra sommaren var för kall. De är lite känsliga för kyla de små liven.

Det är en kort tid man får låna dem och det går fort. Men här tänker jag att jag ändå fick ett halvår extra eftersom hon verkade besitta någon superkraft. Dessutom så pigg till slutet. Bara de allra sista dagarna tacklade hon av.

Hon vilar nu i Söderala, hos min mormor, där jag och min moster grävde ner henne i spöregn. Det är för hennes del bättre än Norrala eftersom hon verkligen inte gillade att vara där. Där fanns en stor och farlig hund. Jag fick åka hem tidigare därifrån en gång för att hon vägrade komma ur huset. När Liz hade hälsat på oss i Gävle var hon sur i minst ett dygn. Alltså Söderala för henne. Utan hund.

Älskade lilla.

 

 

Mäns ointresse för miljön ett problem

miljön

Läser den här till senfrukost.
Hittar tyvärr inte i digital form.

”Vilken aspekt man än tittar på: konsumtion, köttätande, flygresor och viljan att göra medvetna val eller betala mer för ekologiska varor – så är det kvinnor som visar sig mer benägna att välja hållbart, och män som gör det i mindre utsträckning.
Varför det är så finns inget tydligt svar på. En amerikansk undersökning från 2017 kom fram till att en anledning var att män helt enkelt kände sig mindre manliga om de tog med en egen kasse till affären eller köpte ekologisk frukt. Det skulle alltså betyda att hållbar livsstil anses ”kvinnlig”. ”

Kan det vara så, att många mäns rädsla för att verka ”kärringaktiga” driver oss i fördärvet?

Anser för övrigt att det finns så mycket mer vi kan göra för miljö och klimat än i dag. Men varför orkar vi inte? Varken politiskt eller privat? Så många av oss i utvecklade länder som bara äter upp resurserna. Både bokstavligt och bildligt. Jag också (men i alla fall inget kött.)

Trenden verkar inte vara annan bland ungdomar.

miljpn1

Myten om att lärare är så lediga

lärare

Den här var publicerad i Arbetarbladet för en tid sedan. Den har legat och grott i mig.

Hur kommer det sig att okunskapen om att lärare har lika mycket arbetstid för en heltid som alla andra är så utbredd? Lärare har inte ”lov”. Det finns olika avtal förstås och de kan man läsa istället för att skriva såna här hittepå grejer som insinuerar sådant man inte vet ett jota om tydligen. Eller vill ta reda på.

Man bara gissar, känner och så. Sluta med det. Orka googla.

Ett par dagar i Paris

Full av tankar efter besök i Paris. Tog med en vän för att hälsa på en annan vän.

När man inte träffat någon man gillar mycket på vad som känns som en evighet och man möter den vid ett brofäste vid Eiffeltornet. Vilken härlig känsla! Eiffeltornet är ju Eiffeltornet. Väldigt fint. Åkte upp när jag var där senast, dvs för 18 år sedan, så avstod det nu.

paris4

Vi har promenerat massor massor och ätit en hel del.

Ogillar med stora varma städer att det är just så varmt. Men också trångt och luktar ganska illa. Vad är fascinationen för det? Undrar också exakt vad som är mer romantiskt med Paris än andra städer? Jag hade i alla fall mycket bra långa underbyxor som skyddade hundra procent mot lårskav som annars ofta dyker upp i värme plus promenera. Så win på det. När ska de börja med seriös sopsortering och till exempel pant på flaskor? Va?

Den här Notre Dame, är den verkligen färdigbyggd? Tornen ser ut som Trönökyrkan ungefär, och den ser knepig ut för att den brunnit. Men fascinerande insida.

paris

Finns en motsvarighet till New Yorks High line, dvs lång promenad på nedlagt tågspår. Väldigt väldigt bra! La Promenade Plantée.  Kunde gått på den fler gånger. Eller kunde jag det? Vi har gått så fötterna är slitna som sjutton. Delar gick genom tunnlar.

paris7

Vi var på Eurodisney en dag också. Att vi klarar att bygga parker på det sättet. Som får mig att glömma verkligheten en stund. Jag gillar allt. Vi hälsade på figurer, åt sockrade popcorn och åkte snabba saker.paris1 paris2

Frankrike ska ju vara ett matland. Jag vet inte om maten precis, men definitivt allt som kan klassas som bakverk. Vi har därför ätit ganska mycket sådant. Och en fin risotto. En dag åt vi frukost i det som kanske är en av Paris mest trafikerade rondeller. Ett olycksfall i arbetet men i efterhand kul.

Åt alldeles för få macaroner men de jag åt var underbara. De allra bästa hade rossmak. Den åt jag två av En framför en sevärdhet som ni kan se. De allra bästa kommer från en liten söt butik i Montmartre. Skulle kunna trycka i mig ett tjog om dagen.

paris5 paris6