Barnfriheten och friheten att välja

Özz Nujen i kväll i ”Stjärnorna på slottet” var bra på många sätt. Omöjligt att hålla sig neutral inför hans berättelse om flykt och otrygghet. Gläds åt det jag inte kunnat styra, att jag föddes i Sverige. En fantastiskt slump.

Men jag tänkte skriva om en annan grej. Helena Bergströms beskäftiga reaktion när Özz sade att han inte vill ha egna barn. ’Bara han blir tillräckligt kär’. Hon både ifrågasatte honom, och sedan sade i intervjun där han inte var med att han visst skulle komma att skaffa barn.

Det är alltid någon tror sig veta bättre än den som ger uttryck för att vilja vara barnfri. Denne någon är nästan alltid en kvinna. Hon gör ofta precis som Bergström gjorde, förminskar den som uttrycker att den gör ett annat val än barn, och säger att den kommer att ändra sig. Påpekar att ”den skulle bli en såååå bra förälder”. Det är mycket man skulle bli bra på om man provade, men som argument är det ohållbart.

Jag sker om det här på bloggen hösten 2013. Jag ser i statistiken att inlägget fortfarande har många läsare som kommer efter att ha sökt på ”vill inte ha barn” eller liknande. De kommenterar eller hör av sig med uppskattning. Efter det där har jag också skrivit om det på Facebook några gånger. Kvinnor jag känner, mer eller mindre bra, har sökt upp mig specifikt för att berätta hur glad de är över att jag är tydlig i frågan. Att de tidigare kanske känt sig ensamma eller funderat om det är något konstigt att aldrig känna längtan efter egna barn.

Jag har samtalat med likasinnade på ett forum, vilket har gett mig mycket. Det enda vi har gemensamt är att inte vilja ha egna barn. I övrigt är vi precis lika olika som alla som väljer egna barn. Men vi har alla ungefär samma erfarenheter av andras dömande och ifrågasättande.

Jag skulle kunna berätta om barnmorskans kommentar när jag nyligen skulle förnya preventivmedel, ”man ska aldrig säga aldrig”. Vad är det för sak att säga till någon som just sagt att den inte vill ha barn? I en professionell yrkesroll?

Pratade med yngsta systern om frågan förut. Hon berättade om hennes kamrater som kanske nyligen flyttat ihop med någon de gillar och som heeela tiden får frågor av kvinnor i omgivningen om när de ska skaffa barn. Det kanske de vill, men inte nu. Och de vill definitivt inte få frågor om det på familjemiddagar och av mammans väninnor. Eller hur vänner till mig som valt ett barn konfronteras med frågan om när det är dags för syskon. För bara ett barn är ju också för lite.

Det vore så lätt att skoja om det här. Min iakttagelse på Facebook är att det föräldrar verkar vara gladast åt är den så kallade ”egentiden”, det är mycket ojande om familjekräksjukor och sömnlösa nätter, om vabbande och slitningar i relationen med den andra föräldern när ungarna kommer. Bland annat sånt är vi glada att slippa. Ja! jag vet, egentligen är de allra flesta föräldrar mer fokuserade på kärleken till grynet och det är meningen med livet och allt det där, men onekligen verkar det ju finnas en hel del fördelar med att inte ha avkommor att bekymra sig för.

Men det handlar inte om huruvida det är kul eller inte, värt det eller inte. Det enda det handlar om är om man vill eller inte. Märk väl, för den som kan välja. Ofrivillig barnlöshet är något helt annat. Så länge äldre kvinnor (oftast det) tycker de har all rätt i världen att ställa närgångna och ofta ohövliga frågor om andras privatliv och barnalstrande är den här frågan levande. Inte för att trotsa de här damerna givetvis, utan det är i grunden en frihetsfråga.

Alla människors rätt att välja sitt liv utifrån sin fria vilja, inte utifrån andras förväntningar.

Någon kan väl upplysa Helena Bergström?

4 reaktion på “Barnfriheten och friheten att välja

  1. Johanna

    Jag har i hela mitt liv känt att jag nog aldrig kommer att skaffa barn. Jag vet inte varför jag har känt så och fortfarande känner så, det bara ÄR så! Jag känner mig inte onormal på något sätt, fast jag känner att samhället anser mig vara onormal.

    Tjatet från omgivningen…ständiga kommentarer från familjen till och med, min pappa, mina syskon, min morfar och nu senast läkaren!
    -Åter du p-piller?
    -Nej.
    -Försöker du bli gravid?
    -Öh nej, vi använder kondom.
    -Du vet väl om att kondom har det sämta skyddet mot graviditet?
    -Jaha, men har jag inte blivit gravid på 6½ år så tror jag skyddet är alldeles tillräckligt för oss.

    Vad fan? Jag var där för att jag hade migrän och hamnade i en ”barndiskussion”…….

    Jag säger inte att jag aldrig kommer att vilja ha barn, men jag har inte velat ha barn de senaste 32 åren…och nä idag 21 maj 2015 känner jag fortfarande inget sug….

    Lämna mig ifred!
    Skaffa hur många barn ni vill men lämna mig ifred och låt mig bestämma SJÄLV.

    1. Elin Inläggsförfattare

      Man kan också fundera över de som talar så varmt för barn ändå inte har fler än två eller tre vanligen … De skulle ju kunna ha tio om det är så himla härligt!

Kommentarer inaktiverade.