Nyheten om att Subutex och Metadon skördar fler liv än herion förvånar mig inte det minsta.

Grundidén är att den som har ett opiatberoende ska genom att få andra preparat från sjukvården kunna få ordning ppå sitt liv. För att komma in på ett sådant program som det kallas ska man ha ett långvarit opiatberoende (inte andra beroenden) och vara minst 20 år.

I den så kallade verkligheten läcker alltså programmen och de inskrivna väljer att sälja sina preparat. Det har gjort att många nu missbrukar den så kallade medicinen. Med död som följd

Det var väl inte riktigt så vi hade tänkt det?

Min egen uppfattning är i grunden förstås det självklara, att ingen ska behöva hamna i ett missbruk. Jobba med att minska tillgången (svårt) och efterfrågan (också svårt).

När det ändå händer ska drogfri behandling erbjudas snabbt. Alla människor är värda ett drogfritt liv. Alla är förutom sin egen också någons mamma eller bror.

Det finns de som prövar all drogfri behandling utan framgång. Då kan det vara läge att fundera över de här medicinerna. I dag är åldersgränsen 20 år. I missbruksutredningen föreslås en sänkning till 18 år.

Att vara tveksam till LAB och alla konsekvenser som kommer av den betyder inte att en är motståndare till behandling. Tvärtom.

Visste ni också att det inte finns någon plan för hur de som vi erbjuder ett alternativt beroende, som Subutex, ska bli av med det? Ovärdigt. De är i så fall för evigt i händerna på en läkare och andra myndigheter. Total ofrihet.