I går kväll kollade jag in Småstadsliv Greatest hits. Jag vet inte hur kända de är utanför Gävleborg. Två killar från Alfta och deras kompisar (men de var ensamma i går) som spelat in cirka fem filmer. Det var som roliga timmen med klassens absolut mest begåvade elever och ibland lite bättre på scenen.

Jag AVSKYR allt som kommer i närheten av buskis, folklustspel, revyer och det paketet. Men förra julen visade syrrorna en av filmerna. Jag skrattade så jag dog.

Det är en igenkänningsfaktor hälsingsk landsbygd som är smärtsam. Dialekten är inte precis som Norralas men många ord och uttryck är lika. Ett fint ett som användes igår är  ”sinnig”. Ungefär som i förbannad. ”Bli inte sinnig nu e” när någon börjar irriteras.

Det var kul igår. Inte mer. Det var kasst ljud på filmsnuttarna som visades och eftersom jag sett för lite av det innan förstod jag inte hadlingen och män i kvinnorkläder är ju inte av sig självt roande. Publiken längst fram var lite för berusade, unga killar som gärna sökte uppmärksamhet genom bröl på passande och opassande ställen utan att själva förstå att det kan bli liiiite för mycket.

Men Christer och Christian, som jag tror de heter, uppvisar spelglädje och improviserade fram en del och skrattade åt sig själva. Så verkligen helt okej. De hanterar de olika karaktärerna med stor kärlek hur udda/dryga de än är.

En kul kväll när Hälsingland kommer till Gästrikland alltså.

Det jag ska göra är att kolla alla filmerna. Tror den sammantagna behållningen blir större då. Det finns ganska mkt utlagt på YouTube om du vill kika lite.