I fredags träffade jag Pernilla och Ola Hålén på OP Assistans. De är VD respektive vice VD.

OP Assistans anställer personliga assistenter på uppdrag av människor med funktionsnedsättningar. Företaget startades 1998 av Pernilla och har sedan vuxit. Deras vision är ”Vi vill genom vårt arbete skapa goda förutsättningar för människor med funktionsnedsättningar att leva självständiga liv. För oss handlar det om att erbjuda en personlig assistans grundad på Respekt, Kompetens och Helhetssyn.”

Det Pernilla såg när hon var klar med sin utbildning var att de privata kooperativen var bra på det personliga bemötandet men inte lika bra på det administrativa. Kommuner var bra på administrationen men såg inte individerna och Pernilla ville gärna kombinera det bra. Ett rimligt sätt att tänka, och framgångsrikt.

Vi pratade om många olika saker, om utmaningen att få människor att vilja jobba inom vårdsektorn (de säger att en anställd hos dem som jobbar skift kan tjäna 25 000) till exempel. Ola som har lång erfarenhet av branschen säger sig ha sett att vården tidigare haft hög status men inte längre har det.

OP Assistans har enligt undersökning mkt bra personalnöjdhet. Jag tror definitivt att flera kommuner och landsting har en hel del att lära.

Kunskapslyftet, skitbra grej!!

De lyfte problemet med samverkan. Samverkan är ett ord som kommer upp i nästan vilken verksamhet som helst. Varför är vi överlag så dåliga på samverkan? Åt alla håll? Inte bara i den här branschen utan i alla alltså. Att vi inte kan hitta formerna för det är ju märkligt. Och jag tror vi förlorar så mycket på det.

Tack Pernilla och Ola!