I måndags hade jag och Roland Ericsson (C) en diskussion om mjölkkrisen. Ett käckt grepp var att vi skulle stå i en butiks mjölkdisk. Djupt besviken att inte fler hjärtade bilden på instagram. Vi hade ju båda klätt oss i bonderutigt!

Jag hade innan noggrant studerat det 87-punktsprogram som intressenterna levererade i maj. Det kan du läsa HÄR! De sidorna visar rätt väl på komplexiteten i situationen och att det inte finns några enkla svar vilket jag betonade.

De svenska bönderna är i dag i ett helt nytt läge, när det är världsmarknaden som styr förutsättningarna på ett helt annat sätt en tidigare.

Den bonde jag känner allra bäst, min mamma, hävdar med bestämdhet att för den som vill bidra och tycker det är viktigt med svensk mjölk, kor i landskapet, arbetstillfällen kvar och allt det där handlar det om att köpa svenska mejeriprodukter.

I nämnda program lär jag mig att nästan hälften av den yoghurt vi köper är från annan land liksom stora delar av osten som konsumeras.

Jag var också noga med att korna inte ska ta stöten i form av sämre djurskydd, exempelvis mindre tid ute som somliga förespråkar.

Hur som helst. Initiativet med ”en krona mer till mjölken” är absolut bra. Men det är inte hela lösningen, dock inget att kritisera givetvis.

Av den mjölk som bönder producerar blir knappt en tredjedel dricksmjölk som du kan köpa i en tetra. Resten blir andra grejer. Det betyder att den här kronan inte stöttar så stor del av produktionen.

Såg på Facebook igår att Temp i Vågbro skriver: ”Efter möte med Sven-Ulrich Olsson på LRF har vi bestämt att börja med mjölk-kronan på måndag den 21:a september. Detta kommer gälla svensk mjölk i 1-liters förpackning.
Priset höjs med 1:12 kronor (dvs 1kr+ moms) och pengarna går oavkortat till våra lokala mjölkbönder som ni ser på bilden.” (Lägger också upp bilden, mina föräldrar är Norralabönderna)