I tisdags hade riksdagen sitt öppnande för det här riksdagsåret. Bilden återger inte riktigt hur snygg färg min klänningar har.

Det finns de som tror att vi som är ledamöter ”inte gör nåt” från sommaren och fram tills dess. Det är fel. Som jag ser det är huvuduppdraget (och det roligaste) att koppla ihop det med det lokala och det är det vi gör innan, bland annat. OCkså sådana verksamheter som rullar hela tiden. Vissa utskott, utredningar, insynsråd osv osv. Och läsande givetvis.

Under uppropet var det två personer som så att säga inte ropade ja direkt, utan satt i andra tankar. Rätt fascinerande eftersom det är den enda sak som en ska göra under tio minuter och namnen inte ropas upp slumpmässigt.

Hela kungafamiljen var med, också Chris. Chris fick sitta nära Stefan Löfven på läktaren. Fint för Chris. Som vanligt såg jag ingen från ett rött parti som sjöng med i Kungssången. En journalist twittrade och undrade om det var ett ställningstagande. Så är det ju, men konstaterar också att jag för första gången insåg att en sådan sång fanns var vid öppnandet 2010. Ingen skola i Hälsingland har lärt mig detta, och det säger väl nåt.

Kungen däremot överraskade med ett både rimligt och kul tal. Förvåningen var stor hos många. Cred till honom.

Mando Diao spelade. Det var det bästa som kunde hända och mycket uppskattat av ledamöterna.

På minglet efteråt hade de glömt bort att ganska många människor är vegetarianer. Var dessutom otrevliga när vi frågade om detta. En annan som inte heller äter sina vänner har underrättat den vice talmannen. Förra året fanns det så försämringen är oklar.

Snabb middag ihop med RUS-gänget (Riksdagens unga socialdemokrater). Därefter avvek många till Operan och Panflöjten. Jag och Markus valde istället att ta paraplyerna och gå till Fotografiska för att se utställningarna där.