I år är det fjärde året som jag är på läger på Sindarve. Har kört -11, -14 och -15 innan. Det blir i princip bara bättre och bättre. Vi är sju stycken som är ”vårt gäng” i hela gruppen på cirka 30. Det är jag, mina vänner och deras syskonbarn som utgör ”vårt gäng”. Lägret har blandade åldrar där jag tror den yngsta är åtta och vem som är äldst har jag ingen aning om.

Det är en mycket fin sak med ridning, att det är en hobby som förenar över både åldersspann och könsgränser. Om inget hänt är väl ridsport den enda idrott där män och kvinnor inte tävlar i olika klasser.

Jag har absolut ingen tävlingsambition med ridning. Faktum är att min enda ambition är att få vara med hästar och kompisar och det är uppfyllt.

Alla tidigare år har Limbo varit min lägerhäst. I år är Vikar en ny vän, och det funkar fint. Riktigt fint. Han är en mycket trevlig fjordingherre.