Igår innan jag somnade var jag på AK-expen för ett möte med Peter och Carina angående EU-parlamentsvalet. Då hade Peter köpt med grodor till oss. Jag åt upp det mesta utom ögonen. Då sade Peter att de var godast så jag pillade loss grodans bruna irisar. Det var mörk choklad. Det passade inte mig som har barnsmak.

Jag skulle naturligtvis blogga live från Skolfront, men det gick inte för da internet ville inte funka. Hur som helst handlade det om hur etableringen av friskolor påverkar en kommun.

Min kära stad Gävle togs som ett antilysande exempel på vilka problemen blir vid en överetablering i samband med en minskning av elevunderlag. Inget konstigt, men hur kan Engelska skolan påstå att det är kommunens fel att de inte fick starta? Kommunen har rätt att slänga in en brasklapp, vilket de gjorde. Det måste engelska skolan veta, men de lär ju ha lämnat sin ansökan något för sent eftersom det är ett naturligt steg i processen.

Riktigt riktigt ruttet av Engelska gymnasiet att göra kommunen ansvarig, för att de lurar elever att de ska få gå på deras skola fast inget är klart. Åhhh, jag älskar friskolor. Inte.

De flesta elever gillar att tävla. Därför ska vi göra det idag. Den som först kan blåsa ner tillräckligt med koldioxid i BTB-färgad NaOH-lösning, så att den blir gul (Sur av all kolsyra som kommer att bildas), kommer att fetvinna.

Det kommer att ta ett tag, men det vet inte dom. Mooohahahah. Lärarhumor.

Jag har verkligen sovit inatt. Först en liten stund på kvällen igår. Sedan från halv tio till halv sju. Vaknade en gång och gick upp och drack vatten. Vaknade andra gången när tidningsbudet klampar i trappen. Det är en elefant som delar ut tidningen där jag bor nu.

Ingenting kan jag göra. Min lägenhet är en stor arbetsplats. Vi kan bara vara i sängen. Dåligt! Jag kanske får ägna kvällen åt att svara på mejl från sur friskolepersonal.

"Det är alkoholisterna som kostar samhället pengar"
Visst kostar alkoholen en massa pengar för samhället. En del av kostnaderna kommer självklart från vård och andra insatser till "gubbarna på parkbänken", men de stora pengarna beror på helt andra saker.

Nationalekonomen Anders Johnson har räknat ut att alkoholen kostar samhället minst 150 miljarder varje år. Den största delen står produktionsbortfallet för, det vill säga kostnader för när folk stannar hemma från jobbet, blir sjukskrivna eller förtidspensionerade.

Från iogt.se

Hela förmiddagen är lektionsfri och jag är mitt uppe i sortering av alla papper. Allt som behöver kopieras läggs i en hög och allt som ska slängas läggs i pappersinsamlingen och allt som ska arkiveras läggs där och allt som ska… Jag jobbar hårt i alla fall.

De har varit här idag. Det vet man för att de har lämnat en del utrustning. Men de har inte gjort något. Lite surt.
Här är jag med deras gigantiska glödlampa.

Söderhamn är på gång att få sin första friskola för högstadieelever. Blivande rektorn har stupat på lokalen, men lovar att det ordnar sig. Så där är det ganska ofta när det gäller friskolor. De gör olika tabbar som att lova elever att börja fastän de inte har en slutgiltig tillåtelse, gör teori av praktiska ämnen för att slöjdsalar saknas och har en massa obehöriga lärare. Trots det finns någon slags skimmer över friskolor. En fördom om att de skulle vara bättre.

Vad är det som händer när friskolor ges tillstånd att slå upp portarna? Man kan säga att föräldrar som har stor studievana och mycket pengar flyttar sina barn dit. Vi får en segregerad skola där de med goda förutsättningar i livet bara träffar likasinnade. På sikt riskerar det att urholka solidariteten och förståelsen människor emellan och ge ett hårdare samhällsklimat. Friskolor lyder under andra regler än kommunala skolor. Till exempel lyder skolan inte under offentlighetsprincipen och samhället saknar alltså betydande insyn. Friskolor sätter högre betyg än vad de borde med tanke på de resultat som de når på de nationella proven. Kanske på grund av inkompetenta lärare. Eleverna invaggas i tron att de har mer kunskaper än de egentligen har.

Eleverna blir i många fall vinstgivande för skolans ägare. När en friskola startar måste kommunen avsätta lika mycket pengar per elev till den som den gör till eleverna som är kvar i den kommunala skolan. Friskolan väljer sedan sina elever och i många fall nekar man elever med särskilda behov att gå där. Fysiskt handikappade, dyslektiker och elever med diverse andra diagnoser som krasst sett kostar mer att undervisa sorteras bort. På så sätt sänker man kostnaderna. Somliga skolor sysslar med inläsningstid för eleverna på fredagar. Lärarkostnaderna kan således kapas, liksom genom att anställa billigare lärare utan behörighet. De skattepengar som från början lades i en budget får att gå till våra barn hamnar osnyggt och enkelt i fickan på ägaren till skolan.

Om det skulle vara så att kommunen som jobbar med att ge en lysande utbildning till den majoritet av elever som går kvar, men med långt mycket större andel svårmotiverade elever och elever med större behöv, vill satsa mer på dem genom att tillskjuta ännu mer pengar är systemet så vackert finansierat att samma summa måste gå till friskoleeleverna. På så sätt är det i praktiken omöjligt att med pengar kompensera ge bättre utbildning för de som inte har en mamma och en pappa som tragglar läxorna med dom hemma på kvällarna. Bara ännu gynnsammare för friskoleägaren. Och klassklyftorna ökar.

Motsatsen kan också hända vilket det också gjorde i Söderhamn i höstas, där en friskoleägare grät ut i tidningen om att nu gick dennes ekonomi och livsprojekt i stöpet när anslagen sänktes. Är man påläst vet man att det kan hända. Lyckligtvis finns alltid en kommun där som måste vara redo att sopa upp resterna efter friskolor som ägaren kört i botten.

Vi måste snarast se över och göra inskränkningar i det system som gör elever till handelsvaror. Ett första steg kan vara att ge kommunerna rätt att säga nej till skolor som av olika skäl inte är lämpliga.

Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten idag.

Det är en otrolig förmån att få sina politiska åsikter på bästa plats i tidningen en gång i veckan. Och dessutom få betalt för det.

Jag fick absolut inte fota Markus när han gjorde det han nu gör igen. Klipper isär servetter… Så gör nämligen hans farmor, för man använder tydligen inte en hel servett i alla fall. Som värsta gubben. Själv brukar jag ställa fram en rulle toapapper om jag tror det ska slabbas vid matbordet. Ofin i kanten som jag är.