Jag hade inte haft något emot att vara där och lyssna på Mona som talat idag. Jag skulle egentligen, men så är jag hemma och har socialjour istället. Fast jag gråter inte… för det finns lite att plocka med. Så det gör jag. Långsamt.

Rekommenderas.

Ser för första gången på debattprogram med Adaktusson på TV 8. I studion hade han en kille med invandrarbakgrund som driver ett framgångsrikt företag, samt en nedbantad ordförande i Sverigedemokraterna.

Så här sade han (ungefär):

-Men Jimmy, vad tänker du om det här, att han har lyckats så bra?

-Ja, jag tänker som de flesta andra svenskar, att det är jättebra men han är ju inte precis representativ…

Under tiden sitter den andra killen och nickar. Märkligt, tänker jag tills han säger

-Det stämmer att jag inte är representativ. Jag har bara gått högstadiet och ändå lyckats så bra. De flesta som kommer hit är högutbildade och är en enorm reserv som Sverige aldrig använder, så nä, jag är inte representativ.

Så jävla clever kille!

I min ungdom tapetserade jag Norrala med affischer med texten "Fulla vuxna är patetiska". Då hade jag kanske egentligen ingen riktig grund för detta utifrån att jag inte hängt så mycket med vuxna.

Nu har jag gjort det en del. Och att fulla vuxna är patetiska är ingen underdrift. Att hänga på krogen är på sätt och vis därför en komplexitet av underhållning och tragik. Vuxna som dansar "sexigt", flirtar pinsamt, ramlar, gråter, visar tuttarna, berättar sanningar och så vidare. Ni vet ju själva hur det är. Eller hur ni blir.

Hur länge till ska vi ha det så? Att kvällar slängs bort till inget. Hur har ni tid att berusa er? Det finns vettiga samtal att föra, bra böcker att läsa och texter att skriva. Pass att träna. Sånt. Och så sups det. Slöseri.

Med mitt hårpulver från Osis kan jag göra större hår än ni anar. Lite så här. Fast större också. Men jag måste nog dämpa det. Men jag gör i alla fall en frisyr. Vad gör man inte för att skapa helgkänsla? Frisyr och lyssna på Knife. LOVE

Jag avskyr att göra ärenden. Idag har jag haft tre. Alla avklarade, men jag vill uppmärksamma ett särskilt. Fast det gör jag med kluvna känslor eftersom jag sällan skriver sånt som är väldigt privat. men här kommer det… jag behöver nya p-piller (ja ja, nu förstår ju alla vad jag sysslar med ibland, men låt gå för det) och ringde för att boka en tid. Då visade det sig att man kunde få receptet hemskickat! Jag nästan dog av lycka. En tid mindre att passa in i schemat. Och så säger de att det är problem med sjukvården. Kanske i somligt, men jag har alltid blivit lysande bemött (ingen storkonsument precis) och det här var guld!

The other day scrappade jag den här sidan med mg och min mamma. Foton är från när jag fyllde trettio och Ellinor fotade oss. Men på det här blev allt bara knas för mamma kunde inte hoppa utan att öppna munnen. Jag vet att det låter lite annorlunda, men så var det. Jag tycker mycket om brun färg.

Men precis hur kul är det att få det här till sin internetbank?

Gör du Pensionskollen kan du som pensionskund hos oss också delta i tävlingen* Månadens pensionär* och få chans att vinna en månadslön.

Jag satt där en timme precis innan jul och lade upp ett pensionssparande, men då var det minsann ingen tävling. Som man ju inte vill vinna iofs.

Jag vet inte varför jag hamnar framför detta program. Jag bryr mig inte särskilt faktiskt. Men det finns ett underhållningsvärde i att se när tanter och farbröder a) får veta att de har en dyrgrip och gör allt de kan för att inte visa dollartecken i ögonen b) får veta att prylen är värd några tior och håller tillbaka tårarna och skenet uppe.

Ett helt vanligt klassrum. Kärlek!