Om tio minuter slutar den stadsvandring som Markus och jag skulle gå på. Den skulle handla om branden i Gävle. Kändes intressant. Men allt började så fel, så vi avvek ganska snabbt. Åt lite glass och gick en rätt lång runda genom några av de finfina områden som finns här istället. Jag känner mig absolut inte som en förlorare.

Men jag lider lite med kvinnan som skulle hålla i turen för jag är rädd att fler än oss valde annat.

Det är det jag har i pannan. Och Denise Lopez tydligen. Hon verkar lite mer skärrad än jag, av vad jag kan utläsa.

Melasma:

Melasma är en pigmentrubbning med bruna fläckar i ansiktet. Vanligast är det att fläckarna uppstår i pannan, över kindbenen eller runt munnen hos kvinnor.

Melasma påverkas av hormoner och är vanligast hos kvinnor som är eller har varit gravida eller som använder p-piller. Mörkhyade har ökad tendens att drabbas.

Fläckarna kan blekna något på vintern men förstärks vid solning.

Behandling: Finns olika medicinska metoder inklusive en speciell typ av laser.

Vanligen köper jag inte den här tidningen men nu följde den med Femina. Och även om jag var trött i natt vid halv två och mest tittade på bilderna (och det är väl lite hela tanken) så kändes det väldigt bra. Även om inredning inte är något jag roas mest av. Fina saker gillar jag ju! OCh fina mönster på tapeter. Och sånt fanns på bild!

Det är  tråkigt att lyssna på. Det försöker jag undvika. Verkligen.

Ganska länge har jag tänkt att jag vill se den här filmen. Jag gillar Michelle Williams, även om hon var skitnödig i Dawson´s. Men vem var inte det i den åldern.

Jag kan inte tillföra något, mer än att Moodysson är en mästare. Han sätter fingret på. Så här ska en film vara. Eftersom de flesta inte är det är det inte så konstigt att man vanligen inte roas.

i dag har jag varit med Kicki som modell på hennes Mary Kay-träff. Den sminkning jag skulle göra var väldigt blå. En stund såg jag väldigt misshandlad ut, men sedan  blev jag lite snyggare. Så här kul hade jag när jag gick hem.

I den vänstra boken Hatet har Ander Nyqvist skildrat sin uppväxt med en alkoholmissbrukande pappa. Något som inte alls är ett pikant inslag i samhället utan finns överallt. Och missbrukande barn, syskon, kusiner, mammor och farbröder. Fler män än kvinnor. Väldigt bra skildrat av författaren och jag sträckläste den, som det brukar heta.

Benny Haags Makt, mod och motstånd handlar om hur han blir nykter alkoholist efter att ha ärvt det från far och farfar. Uppvaknandet gör att han tänker massor på hur samhället förhåller sig till alkoholen, och han blir "radikal" på ett sådant sätt som alla borde vara. Det är roligt när han inte tvekar med att kritisera personer och organisationer som han stött på i jobbet med sin föreställning. Nykterhetsrörelsen får en känga, Robert Damberg specifik till och med. Anders Häregård, NBV och diverse politiker. Det gör att det inte blir konstlat och subtilt skrivet.

Det jag tar till mig mest, utan att känna mig skyldig, är den besvikelse han tydligt känner för LO och Socialdemokraterna. Han upplevelse är att ingen vågar ta alkoholproblematiken på allvar. Jag delar den till fullo. Jag har läst LOs alkoholprogram och skrattat mig igenom. Inte för att det var dåligt men för att jag vet att orden inget betyder. Jag har diskuterat alkohol med SSU och med partiet och det är lika liberalt som vilken MUF-träff som helst. Gubbarna hetsar varandra att fylla på glasen när tillfälle ges, och SSUare gör vad de kan för att få supa på arrangemang, trots att det inte är tanken. Jag gillar att Benny är tydlig där.

NI som aldrig tänker på att det är alkoholen som ligger bakom trafikolyckorna, drunkningarna, barnmisshandeln, våldtäkterna, krogslagsmålen och skilsmässorna. Det är ni som ska läsa böckerna. Och ni är många.

Under ganska lång tid har den här boken följeslagit mig. Jag har läst ganska lite i sommar. Det betyder inte att den inte är värd något. Tvärtom var den ganska tung, på ett positivt sätt, och då behövs mer tankekraft.

Den får mig att så många gånger bli glad över att leva nu och inte förr. Men också stärka mig i uppfattningen om att man som tjej ALDRIG ska göra sig ekonomiskt beroende av någon. Inte som kille heller säkert. Jobba jobba jobba är det som gäller.

Vid tio börjar kvällarna bli mörka igen. Det är det jag ogillar mest med att det blir höst om en månad eller så. Annars känns det ganska bra. Jag har alltid gillat att få ordning på rutinerna igen. Jobba, följa min feta almanacka och tänka att nu har man chansen att börja om lite.

Som lärare är det väldigt tydligt. Nya elever, nya kollegor, nytt schema … och nytt kul! Nu blir det inget av med det i höst och det känns lite sorgligt att inte kunna säga att jag har elever. Att inte få introducera söta sjuor i det fantastiska med periodiska systemet. Inte le före höstlovet och annat som funkar ganska bra när man ska tämja en klass.

När man var yngre och bodde hemma så kanske det betydde att man fick skicka efter lite nya kläder från Ellos. Och i de tidiga åldrarna köpa bok- och bänkpapper. Jag älskade att ha en bänk! Jag fick alltid fina papper, för min mamma tyckte också det var kul och viktigt. Hon var dessutom galet bra på att slå in böcker snyggt.

I år blir det så annorlunda. En helt ny höst som börjar 17 augusti. Det kommer att bli så roligt! Och mycket tåg blir det, men jag är så bra på att åka tåg. Hittar alltid rätt plats direkt och fattar hur man ställer sina väskor.

Än så länge är det två veckors orutin kvar. Det är också ganska härligt.