Linda Skugge skriver i Expressen om zombies… oh nej, "föräldrar" och deras högst bristfälliga engagemang. Seen it!

The other day när vi satt några stycken runt bordet då Jonas skulle undervisa mig i Power Point var det ett antal olika personer som kom förbi och med skräck i rösten sade att jag väl inte skulle hålla på med sånt där när orden åker in från sidan. Det kan alla vara lugna för!

Jag har efter sex år blivit ganska matt på lärare som tror att sådant är käckt och ungdomligt. Tillsammans med typsnittet Comic Sans och att använda "häftiga" rubriker som är lutade eller regnbågsfärgade. Och fula gubbar från clip art.

Ord som åker in från sidan är det "nya" på det. Lärare tror att det blir häftigt för kidsen men de bara suckar. Det är svårt för geniunt vuxna att ungdomsanpassa sig när de inte bryr sig egentligen.

Omodernt att man inte kan blogga lukten.

Förbundsstyrelsen har letat fram TP från 1984. Ytterst få av dem var födda då. Och de RESONERAR sig fram till rätt svar vad gäller årtal, geografi med mera. Jag sitter här med det mest intellektuella bunchet i Sverige.

Med stigande ålder uppskattar man sjukt mycket sånt som att borsta tänderna i solen. På verandan högt över marken.

Te (det är så det stavas på modern svenska) smakar skit. Jag befattar mig aldrig med denna grumliga dryck. Men kolla! När det är uppställt i sån här fin trälåda ordnad efter färg (okej, jag styrde upp lite) så ser det åtminstone gott ut. Det tilltalar mig mycket. Och luktar gott gör det ju.

Förbundsstyrelsen har paus. Och bären var skitgoda!

Bland alla smaklösa saker som jag är emot (tänk foppatofflor och hårsnoddar i tyg) så är jag också emot fula utsmyckningar på konferensställen.

Här på Saxenborg fanns ett bra exempel.  Plastblommor i jävligt ful kruka mitt på ett bord. Jag flyttade den dock lite för bilden, för att slippa annat.

Gått igenom listan på min blogglovin´(jag ska snart recensera era tips enligt önskemål men plus att jag måste läsa lite till) och konstaterar att somliga gör det som jag som bloggläsare förväntar mig, det vill säga skriver åtminstone en gång om dagen.

Andra bara skiter i det i till och med länge perioder. Fatta vilken frustration det skapar hos mig som bloggkonsument. Jag blir förbannad. Hur svårt är det att få till ett litet sketet blogginlägg om dagen om man är inom landets gränser?

Kom inte med nåt bull, om att det väljer man väl själv. En blogg skriver man för att uppdatera sina läsare på tråkiga saker som hur mycket kaffe man har druckit alternativt och förhoppningsvis sprida lite åsikter. Detta gör man för mig! Vill man hålla på lalla för sig själv köper man en rejäl dagbok. Eller ett tunt litet häfte eftersom man UPPENBARLIGEN inte producerar så mycket text.

Efter fem dagar utan uppdatering borde bloggen förintas.

Klockan är precis spöktimme. Jag är i stånd att gå och lägga mig. Detta bland annat efter en diskussion om urartade MUF-arrangemang. Jonas har också lärt mig allt om Power Point. För tro det eller ej, jag har aldrig gjort något med det. Mer än genomlidit andras, särskilt på SSU-tiden. Dock lär jag ju ta ut den frustrationen på andra.

Tidigare kvällar har jag sovit ganska länge vid den här tiden. Men nu var jag så uppe i varv efter den musiktävling vi roat oss med. Tvivelaktigt nöjd med att knäcka allt som hade med Ace of Base att göra. Skyller på min ålder.