Det är rubriken i Nöjesbladet igår, då artikeln handlar om en av de nya ensamma mammorna. Hennes första möte med männen som ville träffa henne slutade med att hon fick skicka hem ett antal av dom, eftersom de blev väldigt berusade.

Jag är inte förvånad. Många, många har inte förmågan att umgås och träffa nytt folk utan att först berusa sig. Många kan inte heller känna att de har riktigt roligt eller att festligheten är lyckad om de inte fått dricka. Det är väl därför en antibiotikakur och att behöva köra bil ses som det värsta som kan hända, för många.

Fast alltså, det är ju inte alls så att svenskarna har alkoholproblem i någon större utsträckning. Det är bara en liiiten liiiten grupp.

För att vara tydlig, nu var jag ironisk.

You can’t please everyone, so you got to please yourself

Min vän Peter hade det som status på facebook nu på morgonen, inser att det är en låttitel. Någon har alltså tänkt till innan mig. Så jag bara snort. Som ett bra saying.

Utan topz vore världen ett sämre ställe.

En av mina vänner får en massa tips om barnsaker på facebook. Hon har inte bett om dom. Diskuterar det med en annan vän som skriver så klokt:

dom liksom bara kommer, bubblar som om man som mamma inte kan hålla all sin outtömliga barnakunskap inom sig.

Mycket roande. Och oroande. 

I Gävle finns inte precis en variant av Åhléns flaggskeppsbutik. Alltså hittar vi deras grundsortiment. Kanske knappt det. Men trots det så är deras hyllor fulla av snygga höstkläder.

Jag köpte bland annat de två klänningar ni ses här. Inser att jag nu för tiden mest har något klänningsaktigt. Då är jag en tjej som till för cirka fem år sedan knappt ägde annat än jeans för underdelen på kroppen. Konstigare saker har väl hänt. Men jag kommer aldrig att tatuera in ett asiatiskt tecken, det kan jag lova!

Jag känner inte för högintellektuella böcker. Vad som gäller för den i mitten vet jag inte riktigt, men de andra är väl sådant man läser med vänstern så att säga. Passar fint nu, så tar jag mig an mer Dostojevskij vid ett senare tillfälle.

Janouch är jag lite kluven till. Jag har läst alla hennes romaner. En deckare var ganska kass. De andra har haft bra historier men jag är inte förtjust i hennes språk. Jag skulle kalla det platt.

Det finns en (finns mååånga fler, men jag tänker på en alldeles särskild) person som skriver en aslöjlig blogg. Den är fånig på alla sätt och vis. Ständigt felstavad och full av utropstecken, smileys och sådant som får hjärtat att kränga sig av olust. Innehållet är alltid patetiskt och väldigt motsägelsefullt. På mitt förra jobb brukade vi ibland läsa den på rasterna, lite tillsammans för att skratta elakt ihop.

Jag tror kanske inte jag ska introducera det på mitt nya jobb. Jag njuter faktiskt av att den är så rysligt dålig. Fast lite skrämmer den mig också eftersom det trots allt är en riktig person. Det slog mig just att det kanske inte är det …

Här är Markus och han är så skitnöjd med sin nya bil. Ganska fin är den. I dag följde den med och handlade.

Här kan man se lite av insidan på en bil. Den ser ungefär lika speciell ut, som alla bäbisar vars föräldrar skickar bilder på när de är nyss utkrystade. Muffinsboken köpte jag så jag tänkte baka ihop två motiv till ett och de gick ju galant.

Den här boken läste jag precis ut. Har sett att författeren Malin Persson Giolito varit med i en del tidningar, bland annat för att hon har någon typ av lyckad blogg.

Hon är säkert tevlig på alla sätt men det är unket att i en nyskriven bok ha en gravid kvinna som inte verkar ha några tankar kring detta med att dricka alkohol.

”På kontoret drack Hanna ett halvt glas champagne”
”Hon hade druckit två glas vin och var på ett lysande humör”
”Christophe reste sig från golvet framför den öppna spisen där han just tänt en brasa och kysste Hanna på båda kinderna innan han sträckte fram ett gla mörkrött vin. -Micket bra för alla bebisar. Även svenska.”
”Han sträckte fram sitt eget glas mot henne. -Vill du ha lite whiskey”

Varken huvudpersonen Hanna eller figurerna runt henne verkar ha några betänkligheter med att dricka alkohol vid graviditet.

Lysande artikel av Linda Eriksson i senaste Fokus som kom med posten igår. Jag citerar ett relevant stycke:

Att ”ta en sup” är och har alltid varit accepterat. Om det går överstyr kan det alltid skämtas bort, skrytas om , eller sparas till en riktigt god historia. – I Sverige har man alltid varit på bra att prata bortt men inte dess samband med alkohol och droger, säger Stig Henriksson.

Nu menade nog Stig alkohol och ANDRA droger, men ändå!