Jag köpte två böcker om småkakor och Martina Bonniers Fashionista. Den senare har jag blädderläst igenom hela. Vi kommer från olika förhållanden hon och jag. Ibland blir sådant uppenbart.

Fast det är mer som en show som man får ta del av. Mer än fyra timmar och nära 30 personer. Underbart god mat, fika, roliga historier och en massa sång. Och politikprat. Jag älskar föreningsliv. Det finns inte mycket som går upp emot mötet med andra människor.

Första timmen satt jag lite som i fluff, eftersom hjärnan fortfarande låg i sängen och vilade sig.

Kom en halvtimme sent till Bollnäs. Bytte snabbt om och drog på lite rouge för att hänga på kvällens begivenhet så Scandic, middag med spelemän.

Kunde inte somna så bra eftersom jag strukturerade dagens seminarium (eller dragning som de som är gamla i gemet säger).

Upp kvart över sju, duscha, äta frukost. Hotell som har ostfrallor är bra hotell, alltså bra hotell!

Höll två dragningar av samma grej, med de får olika inriktning beroende på åhörarnas inputs. Och det gick faktiskt bra. Det flöt på bra. Kroppen gillar platsen vid en tavla. Nu ska jag aldrig vara orolig mer!

Det är också roligt att de som lyssnat tar sig tiden att komma fram och säga att de uppskattade (några som jag inte kände sade att det var det bästa på hela konferensen) timmen.

När jag kom hem sov jag. En timme.

Där är jag nu. Var uppe bra länge för att läsa lämplig litteratur inför passerat jag ska hålla om en stund. Såg på listorna att många hade valt mitt område. Fattar inte varför jag är nervös. Jag älskar ju att ha en vit tavla, pennor i olika färger samt ett gäng åhörare.

Så ser det ut utanför tågfönstret. Men det blir väl helt mörkt snart ändå.

På jobbet gör jag alltid mycket saker, för jag jobbar hela tiden, men kan aldrig riktigt svara på vad jag får gjort för det är många små moment på varje uppgift och ibland är de utspridda. Men till exempel har jag redovisat projektpengar.

När jag kom hem dök Peter och Carina upp och vi har jobbat med olika dokument till Arbetarekommunen. Mellan sex och nio var de här ungefär och sedan har jag duschat och packat och ordnat inför i morgon. Känner mig fortfarande lite skakis inför mina pass på lördag, fast det kanske är lite mänskligt. Jag brukar sällan vara nervös för att prata inför folk. Nu handlar det inte om att stå framför folk som princip, utan att det jag säger ska vara tillräckligt bra.

Jag tror att kylskåp säger ganska mycket om en person. Eller en familj om man ingår i en kluns. Jag brukar köpa magneter jag gillar. Jag har ett skolfoto jag tycker jag är söt på (om inte ens mamma sätter upp dom, vad göra?) och så lite Palme. Aldrig glömma denne man. Men det är här ju kanske en åttondel av vitvarorna (och nej, jag gillar inte den minimalistiska, vita stilen hemma hos mig själv).

Det skulle jag verkligen. Någon som alltid vad med mig och knäppte mig lätt på örat när jag gör fula språkliga misstag. För det gör jag ju. Hela tiden. Och då menar jag inte slarvfel. Jag är expert på att lägga mellanslaget fel, typ: He jpå er. Jag är ganska grym på stavning men slarvar ofta. Hellre fort är helt korrekt tänker jag om stavning.

Men jag gillar nya ord. Gammelsvenska är inte att föredra alltid.

Var kan man hyra en personlig svensklärare? Kanske ska leta lite bland mina gamla kontaker.

När jag ska mejla ut datum, i olika sammanhang, verkar det vara omöjligt för hjärnan att få till det rätt. På något sätt blir det alltid fel och förvirrande för de stackare som får mejlet.

Det är inte som att jag är omedveten om det och försöker vara uppmärksam men allt som oftast skiter det sig i alla fall.

Måste träna ännu mera.

Mycket läsvärd text: HÄR!