Fint väder är det och jag ska hänga i parken om en stund. Därefter blir det en sväng till Stockholm och käka bröllopstårta med Åsa och Lars som gifte sig i lördags.

Zandra på Aftonbladet skriver:

Jag HATAR folk som ska kramas. Alltså, när någon människa jag knappt känner närmar sig i nyktert tillstånd och man känner att en KRAM är på gång då spänner jag hela kroppen och håller andan. Kroppen reagerar som om det vore en katastof i antågande.

Ja, jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Då är jag riktigt glad.

Tänkte egentligen uppdatera med lite kamerabilder. Men kamerasladdarna… tja, de kanske är hemma hos Markus. Så det går ju inte just nu.

Smälter pasta och trattkantarellsås som jag gjorde på de sista svamparna från Norrala som fanns kvar i frysen. Detta trots att jag i går kväll, efter det indiska käket, var helt bestämt med att jag aldrig skulle orka äta något igen.

På Hobboks, en härlig hobbybokhandel, köpte jag den här. Full av projket jag kanske aldrig kommer att hinna sy. Men boken är min. Dessutom var det lite av en lyckodag i lördags eftersom det var tio procent rabatt på alla böckerna.

Denna viktiga dag (som var i torsdags) har firats i över 80 år och i år firade jag på tivolit i Helsingfors. Lämpligt nog fanns en mycket passande skylt kring alkoholdrycker uppsatt!

Började dagen med ett möte på Socialtjänsten i Gävle. I övrigt har jag inför långhelgen gått igenom mejlboxar, suddat och redigerat i kalendern, mejlat mejl för att stämma av saker och skrivit en debattartikel. Bland annat. Och åkt tåg till Stockholm och på resan läst en del av de tidningar som skickas till mig i riksdagen som jag sorterade fram i går. Om en halvtimme är det votering, och sedan tillbaka till Gävle för ett möte med Ahmed. Kvällen ser ljus ut!

Till andra människors ilska har jag som bekant en del orimligt starka känslor kring namn när jag hatar matchningsnamn och modenamn.

I helgen insåg jag att jag på min mors sida av släkten (både mormors och morfars) har en mix av Anna, Anders och Karin. Dessutom prickas samtliga dessa tre in i en charmig syskonskara. På ett ställe heter varannan generation Anna …  Och att döpa barn till samma sak som ens syskon heter är inget hinder (om det är Anna, Karin eller Anders då antar jag)

Så skoj, så skoj.

Uppdatering efter ledsna SMS från moster (Karin): ingenstans skriver jag eller tycker att själva namnen är fula. Och inte heller är begreppet sörjan jag använde från början någon annat än att ”alla” heter samma sak. Människorna är fina. Det är självklart. Men jag byter ut det då, eftersom det inte var så självklart.

Med deltagarlista och packlista. Precis som 1989. Känns bra. Det blir roligt.