För en dryg vecka sedan hade Arbetarbladet det här repotaget!
Utdrag:
Prio 1 startade i Sundsvall och finns nu på flera orter i Sverige. För ett år sedan öppnade företaget i Gävle´. I fastigheten bakom Willys i Hemsta arbetar 78 personer. 74 av dem är arbetslösa i fas 3. Övriga är anställda. Där finns en second hand-butik med lager. Men de har även särskilda avdelningar som syr och snickrar om trasiga föremål. Det som inte kommer ut i butiken skänker Prio 1 vidare som bistånd. De 74 fas 3-deltagarna innebär åtskilliga tusenlappar per dag i bidrag till företaget. Men grundaren och ägaren Sara Andersson kallar Prio 1 för ett socialt företag – och eventuella överskott ska återinvesteras i verksamheten.
Jag gör nu en enkel matematik på företagets personalkostnader.
Fyra personer som jag uppskattar har en bruttolön på 25 000 styck. Kostnaden blir då cirka 150 000 kronor varje månad.
74 personer ger vardera 5000 kronor i månaden. Det blir på en månad 370 000 kronor på inkomstsidan.
Alltså går Prio 1 i Gävle på personalsidan 220 000 kronor i vinst varje månad. Eftersom de jobbar med second hand varor antar jag att de inte har några utgifter för att få in dom. Utgifter jag räknar med är hyra och lite färg och annat.
I runda slängar kanske det ger en total vinst på 200 000 i månaden. Någon som vet bättre får gärna korrigera mig. Exakt hur återinvesteras den miljon som det tar fem månader för företaget enbart i Gävle att få in.
Det tycker jag att journlisten borde ha rotat lite mer i.
Antal deltagare i Fas 3 är i dag enligt Arbetsförmedlingen 29 500 stycken. Varje månad betalas ut 147500000 kronor till anordnare av platserna. En del av platserna är jättebra och ordnas verkligen med fokus på eller på önskemål av den arbetslöse.
Men var det meningen att detta skulle vara en företagsidé verkligen? Frågan kvarstår, vad exakt gör Prio 1 när de återinvesterar i verksamheten? Hur kommer det deltagarna i FAS 3 till godo?