Haft äran att hänga med före detta kollegor och klasser på Sofiedalskolan. Det är en märklig känsla att höra itll men ändå inte på ett ställe där jag varit så många år.

En sjua redovisade sina tankar kring energi mm förr, nu och i framtiden. Spännande! Duktiga!

En hel del tal om skolpolitik blir det.

Troeds ord är min lag.

Jag vill spinna vidare på ytterligare ett område från hans föreläsning (missa inte artikeln om den, jag är SMART på bilden).. Det handlar om huruvida människor förstår att saker rör på sig och att det inte finns ett stopp.

Jag har själv funderat mycket på det i samband med till exempel bygget av Gävle Strand, förändringarna av Stortorget i Gävle, när ”Svanen” var på G och för att inte tala om att bebygga lite av grönområden på Söder i Gävle. Exemplen är flera och varje stad har sina.

Självklart kan man inte säga ”bygg bygg bygg, tänkt ingenting, bara bygg”. Det är lika självklart som det som jag upplever som mycket vanligare nämligen ”det är väl bra nu, bygg inget mer, vi har det som vi har det”.

Människor som givetvis förstår att det har byggts och ändrats genom tiderna för att komma fram till det vi har nu. Men av någon magisk anledning är det perfekt just nu och inget mer behöver hända. Så märkligt. Tänk om alla de som styrde på exempelvis 60-talet i Gävle tänkt just så, kanske lyssnat på de som inte heller då (precis som i dag) ville ändra nåt.

Hela tiden kommer staden att utvecklas, liksom samhället i övrigt. Vi måste hänga med, men inte helt ogenomtänkt vilket jag tidigare klargjorde. Lösningen är aldrig att  sitta stilla. Gävle måste hela tiden utvecklas. Ibland önskar vi dessvärre att vi hade resurser att göra ännu mer, resurser som inte finns. Också en parameter!

Troed hade just detta som ett exempel. Man kan komma till en stad man inte besökt på länge. Inget har hänt. Man kan komma till en stad och den är full av nyheter! Vilken av städerna känns lockande och i framkant?

Den som var först på ett ställe äger inte rätten att ensam bestämma hur det ska vara sedan. Jag tänker på kusten norr om Gävle. Otroligt populärt område. Många vill bo där. Tänk om de bosättare som var där först inte låtit fler och fler flytta dit. Eller det gjorde de kanske inte, folk flyttade dit i alla fall. Men nu, nu ska det vara stopp. Flera hur går absolut inte. Förstör för alla som har turen att bo där i dag.

Så här kan vi inte ha det. Vi måste vara framtidsinriktade. Fler och fler vill bo i Gävle. Det ska vi lösa. Och vi ska fräscha till med jämna mellanrum. Jag är otroligt stolt över vårt Stortorg! Stämningssänkaren är väl den stora ljusskylten, men jag kommer inte att skriva några insändare om den.

Varje söndag som inte är starkt förknippad med tråk och grått är en bra söndag.

I dag skaplig sovmorgon, en tur till Hofors i vackert solsken, en fika och lite inköp på Köpis (för att det ligger på vägen, inte för att jag trivs där) innan landning på det årliga andra advenstminglet i Sätra.

Inte heller i år gick det bra för mig på kulturtipsrundan.

Det är lite lurigt det där när det sitter en miniförkylning och gror lite.

Hoppas ni har haft en fin andra advent!

Bland andra saker i fredags har jag varit på Högskolan i Gävle och resonerade företagsamhet med en mycket trevlig och kompetent kvinna.

Gävle är riktigt snyggt och inbäddat!

Jag kom hem. Min kamrat Per körde bil norrut så jag hängde på honom.

I övrigt har jag i dag bland annat guidat en klass, haft möte med länsbänksansvariga och haft utskottsmöte.

Slog på stort och firade att jag blivit moster igen med att faktiskt laga mat.

Gävle är vackert!

Morgonen präglas av en oro. Kommer jag hem eller inte i kväll?

9-19 var det lektioner i dag. Location 68:an. Alltså Socialdemokraternas expedition. Ligger ju nära Berghs så läraren kilade över enkelt.

Vi har tränat på muntliga framföranden av olika slag. Väldigt nyttigt. Små saker betyder stora saker.

På väg mot Gävle nu, för att få sova hemma en natt innan jag åker tillbaka till Stockholm i morgon.

På väg till bocken rusade vi in på Länsmuseet för att spana in gigantiska pepparkakshuset som står precis innanför dörrarna. Häftigt!

Den där i blått är alltså jag.

Från Alliansfritt