Kategoriarkiv: Uncategorized

Finbesök från Västernorrland

Från Västernorrland kom en bunt SSUare som ville se riksdagen och höra om riksdagsarbetet. Lördag förmiddag spanade vi in lokalerna, och satt ner och pratade.

Som vanligt med SSUare, många bra frågor och funderingar.

Tack för att ni kom och hälsade på mig.

Foto: Tobias Schelin

 

Förvånas över hur det läses

Fast det kanske jag inte borde göra. Men när ”seriösa aktörer” läser texter utan att läsa börjar jag fundera.

När jag senaste veckorna mött, främst personer med borgerliga sympatier, så verkar alla de ha läst i Carina Blanks text att allt är bra i Gävle och inget dåligt ska man låtsas om. Tänker på det när jag läser GDs ledare i dag som avslutas ”Och snälla: låt oss slippa ”allt är Carina Blanks fel” respektive ”allt är bra i Gävle2-diskussionen. Det är inte vad Gävle behöver.”

Den där tvåan mitt i meningn vet jag inte, men den bara fanns där.

För det var ju inte på nåt sätt det Carina skrev eller säger. Att allt är bra i Gävle. Läste ni alls det som stod eller låtsas behandlingar ni ”sanningen” vårslöst med flit?

Besök på Lillhagen

Kul att se hur kommunen rustat skolan skitsnygg. Och ännu roligare att vara med på duktiga lärares lektioner.Tack Ingela och PO för det.

Läs mer HÄR.

Vi hade också samtal med rektorerna. Det går inte, med rätta, att tala om skolan utan att tala om lärarna och hur de får bäst förutsättningar. Jag är, som jag brukar tala om, helt allergisk mot att använda begreppet status. Det intressanta är ju vad som EGENTLIGEN menas. Och när man samtalar lite om det handlar det om yrkets attraktionskraft. Där kan alla yrken i världen stärkas, och bör utifrån att vi har ett behov av dem. Status däremot är för mig något relativt och som lärare har jag inget behov av att ses som lite bättre än några andra eller att folk på något sätt ska se upp till mig utifrån min yrkesroll.

I attraktionskraft ligger många saker. Arbetsmiljö, möjlighet till vidareutbildning, goda förutsättningar att genomföra sitt uppdrag och lön.

Bild: Arbetarbladet

Liz växer

Tjejen med luddig päls har blivit mycket större sen sist. Det är som det ska vara men också lite synd. De kunde få vara riktigt små och luddiga lite till. Å andra sidan innebär förhoppningsvis växandet att det här ettriga bitandet avtar med tiden.

Vacker är hon.

SAP Gävleborg – Distriktsårskongress

Mellan klockan tio och strax efter klockan arton i går lördag sågs alla ombuden på CFL i Söderhamn. Förutom hanteringen av alla sedvanliga årsmötesbestyr hade vi besök av Carin Jämtin. Carina betonade särskilt att en av grunderna i socialdemokratin är alla människors lika värde, och vidare att alla som står upp för de socialdemokratiska värderingarna är socialdemokrater. På förekommen anledning.

Som parantes kan väl nämnas att det senare finns det flera aspekter att diskutera. Läste enkäter med lite folk gjorde av tidningen Arbetaren. Från några håll osade föraktet mot akademiker i partiet. Ingen nyhet, det dykter upp u fula former nu och då. Även då gäller, de som slåss för socialdemokratiska värderingar är socialdemokrater.

Påfallande många män i talarstolen. Trist. Analyser av sånt finns sedan innan. Vi behöver bli bättre på att använda redskapen för att det inte ska se ut så.

Ibland blir också tonen i debatten inte särskilt angenäm. Mer raljerande än saklig. Det ogillar jag skarpt.

Roligt att träffa många duktiga kamrater från länet helt enkelt.

Det finns en moderat i Gävle …

… som är så vansinnigt förtjust i mig att han inte kan göra en intervju i Arbetarbladet utan att dra in mitt namn och min blogg i den. Det är fascinerande. I sin otäckhet.

Nu skulle det tydligen handla om att jag skriver (ner/om) Reinfeldt en massa i min blogg. TIllåt mig göra några enkla sökningar.

Jag kollar senaste halvåret. En trätt på Reinis, ett smeknamn jag brukar använda på statsministern. Tre träffar på Reinfeldt. Ja, det är vad jag hittar.

Och som jag ser det handlar det om rent politiska grejer. Inga personpåhopp. Inget att jämföra med att påstå insinuera med att Gävles KS-ordförande nog minsann är skyldig eftersom ett ärende mot henne aldrig hamnade i domstol så vi inte får reda på om hon blir friad. VET NI VARFÖR? Det fanns inget att gå på. Den stilen. Den inkompetensen.

Jag borde verkligen skriva mer om Reinfeldt och hans politik. En politik som skiktar oss hårdare och hårdare i de som har och de som inte har. De som jobbar och de som inte jobbar. Etniska svenskar och andra svenskar.

Ombuden vet inte vilka de väljer

Ni vet att jag under kongressen bloggade om valberedningsförfarandet i Socialdemokraterna. Ett inlägg som bevakades av de som hade koll på ”bilden av kongressen” så att det inte skulle förstöra bilden så mycket! Fin grej det. Var inte oroliga. Det var nog bara 300 som läste det.

Hur som helst. I kväll har Omar Mustafa som valdes till partistyrelsen i söndags valt att lämna sina uppdrag. Detta för att det har uppstått en diskussion om hans lämplighet.

Det hade kunnat vara någon annan det handlade om, och ur någon annan aspekt än det här. När ombuden får förslaget digitalt bara minuter innan valen ska förrättas, hur ska de kunna ta ställning PÅ RIKTIGT?

Jag är tveksam till om det satt något ombud inne i kongressalen och hade en klar bild över vilka de valde och varför just de var föreslagna och lämpliga att leda partiet.

Om vi hade haft ett förfarande som jag förespråkar, dvs en presentation av valberedningens förslag några veckor innan så har det många förtjänster. Alla kandidater kan granskas och värderas innan. Ombuden har chans att ställa frågor. Ombuden har chans att fundera över om de gör ett bra, välavvägt val ur alla aspekter.

De som kandiderar får veta lite mer än några timmar innan om de kommer att vara aktuella (i ”förhandlingarna”) och skulle kunna välja om de vill kandidera emot valberedningens förslag.

Jag är rätt säker på att dagens sätt kommer att försvinna. Jag hoppas att vi som är lite yngre inte kommer att acceptera det här förfaringssättet. Men ännu styr de som är något lite mer erfarna och de gillar det här. Alltför många av dem!

Frimärken

Förr fanns inte Internet. Det var ändå kul att ha kontakt med människor utanför Norrala och Söderhamn. Då kunde man skicka brev. Jag älskar brev och jag har haft massor av brevkompisar. Ungefär alla brev har jag dessutom sparat. Kartongvis. I somras rensade jag. Behöll rätt många frimärken dock.. Helst säker på att det går att göra mycket fint pyssel av det.

Märklig känsla att gå igenom (bra stillastittande aktivitet för fortfarande sjukanmäld) högen. Olika typer av frimärken skickar faktiskt olika impulser och minnen, ungefär som parfymer. Olika tider i livet. Då förtstår ni hur mycket brev jag skickat. Trappades tyvärr snabbt av efter gymnasiet någon gång.

Hur som helst gjorde jag en mkt enkel, liten canvas.

Annars hade det blivit en del tjuvjobbande. Telefonprat, svarat på mejl jag inte borde svara på, läsa in en del grejer. I dag har jag också testat kräm som ska vara i ögat. Mycket obehagligt. Och allvarligt, varför görs sån kräm gul?