Ska hon hälsa på mig! Längtar!

Läget är oroligt.

Jag följer, jag skräms av spelet.

Jag skriver sällan så mycket om internationellt. Främst för att det är väldigt väldigt svårt. Men som sagt, jag följer.

Ni minns, i sommar var det lite i media att jag valde att anmäla en del kommenterer på min blogg. Detta för att de var över gränsen för hur man uttrycker sig till andra människor, om andra människor.

Jag har haft kontakt med polisen efter detta så när det här kom på posten i dag var det ingen överraskning, utan snarare skriftlig bekräftelse.

Vad tycker jag om det? Tja, så är det. För mig och för massor av andra som utsätts för det här på daglig basis. Det finns inte tillräckliga redskap för att hejda de män som vill trycka till kvinnor som väljer att ta plats.

I dag är det femtio år sedan King hölll sitt berömda I have a dream-tal. Kan läsas HÄR.

Femtio år. USA har en svart president, men klassklyftorna i USA är stora. De svarta är fattigare än de vita. Det räcker inte med en färgad president.

När jag bodde hemma hade jag en stor anslagstavla på vilken jag satte upp sånt jag tyckte vad klokt, gulligt eller minnesvärt. En del av det har jag scrappat ihop i en liten bok för att bevara på bästa sätt.

Minns alltid Kings ord.

King är representerad och citatet är väl värd att minnas. Och agera efter.

I går märktes det tydligt att vardagen är igång igen. Först ut i skogen med stövlar på för att prata miljövård och företag i skogen. Tillbaka till Gävle. Delta på arbetarekommunens mingel med Wanja Lundby-Wedin. Hem, byta om från skogskläder till klänningsstuket. Till arbetarekommunens kvällsmöte med Wanja, hälsa välkommen och lyssna en stund innan det var middag med kommunens gäster från sydafrika. Jag var bjuden för att jag trättade och guidade dem i riksdagen i söndags.

Landade hemma halv elva. Kramade Markus och somnade. Ungefär så.

Men i dag är det ju en ny dag och den bjuder på möte med distriktsstyrelsen och därefter valkonferens med partiet. Den slutar i morgon klockan 15!

Ha en fin fredag!

Fick ett SMS från en vän i förrgår som rapporterade att äntligen var Norrala headline på DN. Föga smickrande, då det handlade om ett stopp i Norralatunneln för tåg, som orsakade stora föreseningar. Orsak: Vatten

Ser den här bilden (av Kristen Bjerknes) på Helahälsingland i går på min gamla högstadieskola. Det verkar lite jobbigt hemmavid.

Hon är min yngsta syster. Hon kan knappt beskrivas med ord.

Igår åkte jag tåget med henne ner till Arlanda, där hon skulle vidare tillbaka till nuvarande boende på Azorerna.

Jag grät inte förrän hon gått av tåget.

Arbetarbladet har ett reportage om skuldsanering (något som ökar) och där tipsar Familjeslanten i Gävle om hur du undviker ekonomisk knipa:

-Ta tag i saker i tid, allt blir värre om du väntar. Ta inte dyra sms–lån, oftast går det i stället att komma överens med den du har en skuld till.

-Gör en ärlig budget. Skriv upp dina inkomster och dina faktiska utgifter, inte det du hoppas på. Då får du bättre koll.

-Rata snabblån. Det blir bara dyrare.

-Skaffa en buffert. Det rekommenderas att du ska kunna klara dig tre månader själv, men för många timanställda är det omöjligt.

-Bli inte sjuk, arbetslös eller ensamstående. De är överrepresenterade bland skuldsatta.

Det senare är väl ett tips av mer politisk karaktär, och det tycker jag är bra att de påpekar! Några blir sårbarare än andra i tillfällen av livet, ska det finnas stöd då eller inte?  Det tips som jag lever efter och fick med mig hemifrån är att aldrig handla för pengar jag inte har. Det har funkat.