Kategoriarkiv: Uncategorized
Haveri kring lärarlegitimation
Lärarlegitimation. När detta infördes skulle det handla om att säkra upp att eleverna har tillgång till utbildade (lämpliga?) lärare.
Jag förstod inte då varför man helt enkelt inte kunde lagreglera om att det krävs en lärarexamen för att kunna tillsvidareanställa en lärare.
Meeeen kunde se att detta med introduktionsår innan utfärdande av legitimation kunde vara en poäng, om nu lärarutbildningen och praktikperioderna inte är tillräckligt för att se om läraren to be har fallenhet.
Nu plockar regeringen bort det kravet och legitimation kan utfärdas direkt efter lärarexamen. Alltså, vilket fuzz i den här frågan. Hur många miljoner har inte den här ”reformen” som bidde ingenting nu kostat?
Inte nog med att det för många tagit år innan man fått ut den och sedan blivit glatt eller ledset förvånad över innehållet så är lärarlegitimationen ett sketet papper att skriva ut. Inte ens lacksigill eller nåt!
Vad jag gjorde i går kväll – Immortal bones
Evenemangets beskvivning på Facebook: DR. PAUL KOUDOUNARIS från Los Angeles som forskat i den visuella kulturen i döden gästar Sverige för första gången & besöker Gävle 4 april. Vi har då nöjet att inbjuda er till den ”unika & morbida” tillställningen ”Immortal Bones – In Death Reborn” som hålls i Gamla Katolska Kyrkan i Gävle. Ett evenemang av Skulls & Bones Artwork och Kulturföreningen Alternativkretsen Hälsingland.
Minst sagt lärorik och blandad kväll. Har aldrig tidigare, och kommer kanske aldrig mer att se en halvnaken kvinna dansa under Jesus. Bara en gissning.
Markus tog bilden.
Hoforsfredag
Tillsammands med Hofors kommunalråd Maja Dangardt har jag i dag besökt Entré Hofors och träffat VDn Kjell Johansson i samtal om företagande.
Därefter hade jag ett besök på Vendator där Kristin Blom berättade om deras Callcenterverksamhet.
Förutom att de har kollektivavtal, jobbar med seriösa uppdragsgivare och sådär skulel jag säga att arbetsmiljön var långt mer sympatisk än andra callcenter jag besökt.
Tack Hofors!
I kväll är det någon slags kultur som gäller.
Idrott och våld
Varje morgon när jag läser tidningen händer samma sak. Läser del 1 med nyheter. Ser fram emot del 2. Läser nogsamt kulturen och njuter av att det är så många sidor kvar. Sedan visar det sig att det är sporten (varje dag …) och jag bläddrar irriterat bort det. Ser på insändarsidan att någon vägrar hugga ner ett träd och sedan är det slut. Ungefär så. Besviken över all sport och så lite kultur och kul (som jag tycker).
Men nu har jag nogsamt läst Stisse Åberg. Han skriver apropå det hemska som hände vid fotbollsmatchen i Helsingborg i går.
”Jag förstår att tränare, sportchefer, spelare, ja alla i fotbollsvärlden såna här dagar känner uppgivenhet över att hatet, hoten och våldet alltid verkar ta över.
Det är fullkomligt mänskligt att göra det.
Lika mänskligt som det är att bli rädd för det som kan hända vid en fotbollsmatch, eftersom man vet att det har hänt.
Det går dock inte att bortse från att det alltid handlar om män. Ofta om unga, arga män.
Det är alltid män. Och ofta finns det även alkohol nånstans, som gör män ännu argare.
Och ofta är det också män som är ute efter att begå brott.
Söndagens dödsfall måste dock få den effekten att takten i arbetet med att f-ö-r-s-ö-k-a stoppa liknande händelser ökar och att det ses som ett samhällsproblem mer än ett idrotts- och fotbollsproblem.
De diskussionerna, det bollandet fram och tillbaka av ansvarstagande, gynnar bara de som vill ha våldet och som vill använda våldet när det passar dem.”
Läs också Joakim Lamotte om de unga, arga männen.
”Visst, huliganregister och hårda straff är säkert bra, men vi måste börja prata om grundproblemen med hur dåraktiga män i grupp, om och om igen, tillåts sätta agendan. Vi har i år sett det i Kärrtorp, Malmö och nu Helsingborg. Orsakerna till våldet är samma oavsett om det har med höger/vänsterextremism eller fotboll att göra. Allt för ofta bottnar det i försök att leva ut sin manlighet. Det borde jag veta, som för sisådär 20 år sedan sökte exakt likadana kickar. Slagsmål på gatan och i krogmiljöer gav uppmärksamhet, ryggdunkar från andra snubbar och tillfällig bekräftelse. Men det är en annan historia. Nu handlar det om hur vi ska få unga män i grupp att hitta andra vägar än våld med dödlig utgång. Kan vi prata om det tack?”
Göran Rosenbergs far
Göran Rosenberg har skrivit en fantastisk bok. Den skildrar olika aspekter av Görans far, och hur hans alltför korta liv kom att präglas av andra världskrigets vidriga koncentrationsläger.
Liksom många andra överleverares historier är den här något som berör djupt. Perspektivet, att Göran skildrar det också utifrån egna upplevelser som son till överlevare ger ett extra perspektiv.
Inte bara innehållet är givande, utan också formen och språket.
En mycket, mycket bra bok.
S Gävleborgs riksdagslista spikad
På den här bilden kan du skåda topp sju.
Härifrån ser du från vänster till höger Daniel, Jenny, mig, Kristoffer, Åsa, Raimo och Patrik.
Vi är valda i ordningen 1. Raimo Pärssinen 2. Åsa Lindestam 3. Patrik Lundqvist 4. Elin Lundgren 5. Kristoffer Lindberg 6. Jenny Breslin 7. Daniel Johansson
Roligt är också att Kristoffer och Daniel liksom jag är ordförande i sina arbetarekommuner (Bollnäs/Hofors).
Bra mix av erfarenhet och förnyelse.
Eller så kan vi ju …
Mörkerkrafterna
Det vidrigaste.
Vi står emot. Vi står för ljuset.
Vad stressar mig
Sitter hemma och jobbar innan det är dags att dra iväg. Har ”Fråga doktorn” på. Stress talar de om. Vi uppmanas fundera på vad som stressar oss och jobba med det.
Jag blir väldigt stressad när andra människor inte har koll på sin kalender och utifrån det ”missar” eller kommer sent.
Jag kan inte ändra på andra. Men jag kanske borde jobba mer med att påminna, för att det känns lugnare för mig om jag vet att jag i alla fall gjort vad jag kan?
Det andra, att inte ta hänsyn genom att vänta när folk kommer sent. Särskilt inte de som inte berättat innan (nästan alla) att de kommer att bli sena. Mina möten börjar nästan alltid på utsatt tid. Konsekvensen blir ändå att det rasar in folk efterhand. Det gör egentligen inget. Men det förutsätter att de som kommer sent inte 1. börjar prata vitt och brett om varför de är sena och tar massa onödig uppmärksamhet och 2. kräver att det som har hunnit sägas repeteras.
Jag stressas också mycket av det de nämnde i ”Fråga doktorn”, lösenord och inloggningar. Hur många har en människa i dag? Cirka tusen. Och lika ska de inte vara, näädå. Orimligt.
Jag blir också stressad när jag inser hur länge sedan det var jag träffade mina bästa vänner och när jag inte vet när det händer igen.
När någon ringer gång på gång, men inte lämnar meddelande. Inte skickar SMS. Jag kan inte svara pga gör annat. Dolt nummer som ringer 8 ggr på tio minuter osv. Varför? Skicka SMS. På min telefonsvarare ber jag att människor ska säga sitt ärende, för att jag ska veta hur bråttom det är. Men det gör de ofta inte, utan ber mig ringa upp, lämnar namn och nummer. Det gör att jag får svårt att planera min tid.
Ett rörigt hem är också stressande. Jag kommer och går hela tiden med olika packningar och när hallen är full av prylar, bänken, köksbordet. Papper, läppkrämer, pennor, olika nycklar, anteckningsböcker, kläder … Jag ryser av det.
Den sorgligaste stressen är när jag får en fråga om att följa med och göra något roligt. Påslag direkt eftersom jag vet att jag mest troligt inte kommer att kunna. Å andra sidan den stora glädjen om det visar sig fungera.
Vad göra? Sluta bry mig om andras oförmåga att komma i tid är nog det viktigaste. Och städa undan direkt mellan varje ”byte” hemma. Borde boka nåt med mina vänner också.