Min vän Mikaela Bexar som också deltog på ridlägret tidigare i veckan hade med sig sin kamera och sin förmåga att ta bra bilder. Här är några av dom.

Den översta bilden föreställer mitt andra voltigepass i modern tid. Tafatta försök när jag var tretton räknas inte även om min smidighet då nådde helt andra nivåer.

Den totala glädjen över att ha stått på en häst går inte att beskriva. Crannog heter han, som också kikar över ryggen på en vän längre ner på bild.

Jag tycker också så mycket om bilden på en av min absolut bästa vänner som hämtar gigantiske Samson i hagen. Det är också hon som rider på en annan bild.

Alla bilderna tillsammans förmedlar hästlycka. Varmt tack till Mikaela som gjorde detta.

I dag finns en bra text på Kultursidorna i Arbetarbladet som jag rekommenderar att du läser i sin helhet. Här är ett litet utdrag:

Sanningen är att samtiden byggs här och nu, den rivs och byggs om mitt framför våra ögon, i våra kroppar, våra tankar. Förändringen är plötsligt vårt golv. Framtiden vet vi skrämmande lite om. Kanske vågar vi inte ens fullt ut se vad vi anar där, eftersom mycket i den pågående förändringen innebär betydande risker för många av oss som lever med makt och privilegier legitimerade av allt mindre efterfrågade kompetenser i ett samhällskontrakt som nu snabbt vittrar sönder och blåser bort i stormen (eller redan har blåst bort?). Sanningen är kanske till exempel att vi inte har särskilt mycket att vinna, vi svenskar. Vi svenska män? Som nyss hade sådan kontroll.

Hursomhelst, det finns ingen genväg här. Ingen enskild åtgärd löser problemet. Men det är akut att få fram verkliga bilder, verkligt språk. Det behövs fler forskare som tar sig an detta, fler konstnärer, fler författare, fler designers, fler strulputtar, galningar, passionerade tonåringar, vresiga nejsägare och fler gud-vet-vad: människor som har det gemensamt att de vägrar acceptera något annat än försöket att länka rätt bild till rätt förhållande, rätt ord till rätt företeelse.

För en vecka sedan hälsade jag på min mormor. Hon har sommarhästarna på plats och när de varit ute och rastats av sina ägare är hon i vanlig ordning helt redo med hårdbrödet. Detta bjuds på vid ytterdörren.

Men goda initiativ hos restauranger vad gäller veggie-käk måste uppmärksammas. Läs mer HÄR om det som har premiär i dag!

Socialdemokraternas Facebookkonto har den här veckan använd mångfaldsrosen som logga istället för den röda. Människor i kommentarsfälten goes bananas. Talar om nya påfund och något om Palme.

Mångfaldsrosen har många år på nacken och kan användas likvärdigt med den röda. Vi är många socialdemokrater som använder den på våra kavajslag. Inget nytt påfund således. Märkligt hur alla dessa ”riktiga socialdemokrater” verkar ha missat det trots att de är så vansinnigt pålästa om partiet. Jättemärkligt.

Och det här om ”på Palmes tid”. Jag vet inte. Det var inte min tid så jag kan inte säga. Men utifrån allt jag läst och hört om Palme så skulle det förvåna mig mycket om han i dagens kontext inte var den som gick längst fram i Pridetåget. Hur sa han bland annat? ”Folkets längtan efter frihet kan i det långa loppet inte slås ner. Den kommer att eva och segra till sist”.

Och där i kommentarsfälten finns ”riktiga socialdemokrater” och undrar om ”alla måste vara bögar nu för tiden?” istället för att delta i alla positiva, nödvändiga förändringar. För folkets längtan efter frihet.

Under kvällen ordnade Kulturföreningen Mezopotamya en manifestation på Stortorget i Gävle med anledning av dådet i Suruc.

Vi var dryga tio personer från Socialdemokraterna som deltog som mötesbesökare.

Det blir på något sätt symboliskt att ge sig på unga socialister med drömmar om framtiden. Att dra paralleller till dådet på Utöya känns inte främmande.

Arbetarbladet skrev. GD skrev.

Lyssnade på Kålles sommarprat i dag. Ni som hört vet att han valde att tala en hel del om sin familj och sina erfarenheter. Fick mig att tänka lite på arbetarklassen.

Hur kan det då vara arbetarklassen? Jag bollade lite med mig själv och landade i bland annat:

att glatt berätta om sina rea-fynd, aldrig tänka att man ska hålla ett tal ty ”man har inte talets gåva”, vara orolig för bjudningar som kräver särskild klädkod, när man förstått klädkoden inte äga de kläderna, låna de kläderna som behövs men de kommer att sitta lite konstigt, i större sammanhang bli helt tyst eller låta alldeles för mycket och säga fel saker, nogsamt påpeka att man kan vara en bra person fast man saknar utbildning, skryta över någon yngling i släkten som börjat studera men poängtera igen att studier inte gör någon skillnad, äter sällan maträtter vars namn är svåra att uttala, har viss skepsis mot hjärnskrynklare men stor tilltro till andra läkare, det röks och snusas en del,  jobbet sköter man, kvinnan är föräldraledig och tar vård av sjukt barn, mannen kör bilen om hela familjen åker.

Hur ser din erfarenhet ut? Om du har någon från arbetarklassen vill säga.

Vi har varit några dagar hos Ms föräldrar. De bor i ett stycke underbar natur söder om Sundsvall. På besök var också Doris. En av min favorithundar.