Kategoriarkiv: Uncategorized

Kvinnodagen 2015

Det finns mycket att säga om ojämställdheten och det som kan göras politiskt. Tillsammans med S-kvinnor i Gävle har jag skrivit den här debattartikeln.

feminist

Bortom det vill jag skriva något som har med kvinnors rättigheter och möjligheter att göra, som kanske inte känns direkt politiskt (även om det är).

Det är på temat ”vad jag önskar jag visste när jag var yngre”. Det handlar om att välja hur man vill leva sitt liv. Jag lämnar den långa, sanna och viktiga utläggningen om hur det finns länder där kvinnor inte har en chans att välja ett skit därhän. Det är så illa, men det här är ur mitt perspektiv.

Det finns en given ram, en mall att enkelt passa in i. Den går ut på att hitta en av motsvarande kön att stadga sig med så fort det går (helst), skaffa ett jobb för en inkomst, skaffa barn och härda ut. Ungefär så är min tolkning. Gör du det kan folk känna sig lugna med dig, du kommer inte att bli ifrågasatt.

Egentligen är essensen enbart att hitta någon att få barn med. Att du till exempel klarar din egen försörjning är mindre viktigt ändå. Folk kommer att ställa sig mycket mer undrande till varför du inte lever tillsammans med någon, än om du inte kan försörja dig själv.

Vi pratar med barnen om vad deras barn ska heta ”när de får barn” osv. Inte OM de får barn. Det är helt enkelt en självklarhet att alla ska förutsättas bilda egna mamma-pappa-barn-enheter. Med fräschare syn funkar för de allra flesta också mamma-mamma-barn-enheter.  Och motsvarande för pappor. Däremot måste konceptet innehålla tvåsamhet och barn för att så att säga klara granskningen från normkritikerna.

Ingen ställer liksom frågorna -Tror du att du vill bo själv, med en annan vuxen eller med flera andra vuxna? -Tror du att du kommer att vilja bli förälder? Vi förutsätter att alla ska och drömmer om det som på engelska heter, ”start a family”.

Någon hade kunnat berätta för mig att alla alternativ är möjliga. Då kanske jag hade vågat vara tydligare mot killar jag levt med om att jag egentligen inte vill bo ihop, att göra klart direkt att jag inte vill ha barn, att jag kunnat skita i killar helt faktiskt …

Särskilt på kvinnor är pressen stor att snabbt hitta en partner att föröka sig med. Detta för att tiden är begränsad för en kvinna men också för att jag upplever att vi mäter hennes värde i att hon gör sin avelsplikt. Men givetvis inte med ett barn eller åtta. Också där norm att hålla sig till. Två eller tre. Nu är det visst modernt med fyra, så det kanske funkar. Hur det nu kan gå mode i barn.

Det jag vill säga i dag på kvinnodagen är det jag hade velat att någon sa till mig: Lev precis hur du vill. Träffa hur få eller hur många du vill. Avstå föräldrarskapet om du vill – eller ha tio ungar.  En del vill ha villa, volvo, vovve och det svenssonkonceptet. Andra får kväljningar av det.

Det är bara du som väljer. Också om du är tjej.

Bilden tog jag igår när jag skulle iväg till ett möte och var glad över fredagsolen. Lade den på Facebook med ett skoj om att man kan ha olika kostym på möten. Som ödets ironi reagerar en man på att jag nog borde tona ner budskapet. På temat ”män vet bättre”.

Två dagar i Forsbacka

Socialdemokraternas fullmäktigegrupp i Gävle har konfererat i dagarna två. Location: Forsbacka

Många timmar i samtal om aktuellt läge, aktuella frågor och kommande utmaningar. Det är allt från äppelträd till hamnar. Som jag brukar säga, i politik finns något för alla!

För mig krävs det nästan att jag gör något med händerna eller så samtidigt som jag ska lyssna länge. Ni vet, olika lärstilar. Att ta anteckningar eller skriva protokoll funkar bra.

Nu var det inte läge för det så jag tog med en stickning. Jag har ju ändå lite tänkt att jag ska bli bra på stickning, så det är till att nöta på några timmar.

Vad bra det går att lyssna när maskorna blir fler och fler. I går hade jag dagen till ära på mig en brosch jag fick av svärmor i fredags. Mycket fin. Hon är en riktigt bra pysslare hon.

Två rejäla heldagar. I kväll när jag kom in till stan tvingade jag mig att träna, och jag gjorde det! Sushi på det och nu är det meningen att huvudet ska göra ingenting.

sticka

 

Andersson

I går plejade jag ”Stjärnorna på slottet” samtidigt som jag pysslade med lite annat. Harriet Anderssons program.

En kvinna som var mycket tydlig med att hon inte ville ha barn. Och fick det ändå, men det var inte så bra.

Ännu svårare för 50 år sedan än i dag, att vara en kvinna som vill fortsätta vara barnfri.

Både uppfriskande och sorgligt.

Barnfriheten och friheten att välja

Özz Nujen i kväll i ”Stjärnorna på slottet” var bra på många sätt. Omöjligt att hålla sig neutral inför hans berättelse om flykt och otrygghet. Gläds åt det jag inte kunnat styra, att jag föddes i Sverige. En fantastiskt slump.

Men jag tänkte skriva om en annan grej. Helena Bergströms beskäftiga reaktion när Özz sade att han inte vill ha egna barn. ’Bara han blir tillräckligt kär’. Hon både ifrågasatte honom, och sedan sade i intervjun där han inte var med att han visst skulle komma att skaffa barn.

Det är alltid någon tror sig veta bättre än den som ger uttryck för att vilja vara barnfri. Denne någon är nästan alltid en kvinna. Hon gör ofta precis som Bergström gjorde, förminskar den som uttrycker att den gör ett annat val än barn, och säger att den kommer att ändra sig. Påpekar att ”den skulle bli en såååå bra förälder”. Det är mycket man skulle bli bra på om man provade, men som argument är det ohållbart.

Jag sker om det här på bloggen hösten 2013. Jag ser i statistiken att inlägget fortfarande har många läsare som kommer efter att ha sökt på ”vill inte ha barn” eller liknande. De kommenterar eller hör av sig med uppskattning. Efter det där har jag också skrivit om det på Facebook några gånger. Kvinnor jag känner, mer eller mindre bra, har sökt upp mig specifikt för att berätta hur glad de är över att jag är tydlig i frågan. Att de tidigare kanske känt sig ensamma eller funderat om det är något konstigt att aldrig känna längtan efter egna barn.

Jag har samtalat med likasinnade på ett forum, vilket har gett mig mycket. Det enda vi har gemensamt är att inte vilja ha egna barn. I övrigt är vi precis lika olika som alla som väljer egna barn. Men vi har alla ungefär samma erfarenheter av andras dömande och ifrågasättande.

Jag skulle kunna berätta om barnmorskans kommentar när jag nyligen skulle förnya preventivmedel, ”man ska aldrig säga aldrig”. Vad är det för sak att säga till någon som just sagt att den inte vill ha barn? I en professionell yrkesroll?

Pratade med yngsta systern om frågan förut. Hon berättade om hennes kamrater som kanske nyligen flyttat ihop med någon de gillar och som heeela tiden får frågor av kvinnor i omgivningen om när de ska skaffa barn. Det kanske de vill, men inte nu. Och de vill definitivt inte få frågor om det på familjemiddagar och av mammans väninnor. Eller hur vänner till mig som valt ett barn konfronteras med frågan om när det är dags för syskon. För bara ett barn är ju också för lite.

Det vore så lätt att skoja om det här. Min iakttagelse på Facebook är att det föräldrar verkar vara gladast åt är den så kallade ”egentiden”, det är mycket ojande om familjekräksjukor och sömnlösa nätter, om vabbande och slitningar i relationen med den andra föräldern när ungarna kommer. Bland annat sånt är vi glada att slippa. Ja! jag vet, egentligen är de allra flesta föräldrar mer fokuserade på kärleken till grynet och det är meningen med livet och allt det där, men onekligen verkar det ju finnas en hel del fördelar med att inte ha avkommor att bekymra sig för.

Men det handlar inte om huruvida det är kul eller inte, värt det eller inte. Det enda det handlar om är om man vill eller inte. Märk väl, för den som kan välja. Ofrivillig barnlöshet är något helt annat. Så länge äldre kvinnor (oftast det) tycker de har all rätt i världen att ställa närgångna och ofta ohövliga frågor om andras privatliv och barnalstrande är den här frågan levande. Inte för att trotsa de här damerna givetvis, utan det är i grunden en frihetsfråga.

Alla människors rätt att välja sitt liv utifrån sin fria vilja, inte utifrån andras förväntningar.

Någon kan väl upplysa Helena Bergström?

Händerna i en deg

Inför julen blev det en hel del bakande. Jag tycker det är så väldigt, väldigt roligt. Det är en makt i att ens egna händer kan skapa magi. Jag behöver inte en butik för att få det jag vill ha.

De senaste dagarna har jag införskaffat en hel bunt bakböcker, mest är det gottis men också en del matigt. I eftermiddag har jag jäst ett matbröd.

Nöjdheten i att känna ”det här har JAG gjort” är oslagbar. Som med allt annat.

Tyvärr tillåter inte min vardag att jag gör sånt här så ofta. Kanske just därför jag tycker det är så kul när chansen finns.

Förresten var det rätt många av mina riksdagskollegor som efter valrörelsen och valet i september använde rätt mkt tid åt att knåda degar. Det är handfast. Omedelbart resultat.

bröd

Året med kungafamiljen

kungahuset

Bild: Kungahuset.se

Alldeles nyss rundades årets upplaga av SVT:s ”Året med kungafamiljen” av.

Jag tittar alltid. Alltid. Vad väljer SVT att spegla? Hur tillrättalagt får något bli?

I år var det bästa när Carl-Philip intervjuades med en stor tjur i bakgrunden.  Specifikt delen där en farbror diskret i bakgrunden står redo med en käpp som viftas med en aning för att hålla djuret borta från prinsen.

Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel verkar vara fantastiska människor som sannerligen lyfter hela den svenska monarkin. De är varma, naturliga och verkar alltid pålästa. Kungen fick frågan om huruvida han skulle lämna över tronen. I vanlig ordning ett flummigt svar som jag tror mynnade ut i ett nej. Jag tänker mig att Victoria är glad över det.

Jag gick med i Republikanska föreningen tidigare i år. Det är det gamla vanliga som gäller för mig. Tycker inte att man ska ärva ett ämbete. Tycker vi ska välja sånt.

Det är otroligt märkligt, på ett dåligt sätt, att några barn som föds i Sverige inte ska vara fria att välja sin religion, inte ska få gifta sig utan att be statsministern om lov, inte ska få rösta i val på det de tror på. Att kunna välja yrke. Jag menar, det blir rubriker när ett kungabarn deklarerar inkomst. Om småsessorna vill bli sjuksköterska, djurvårdare eller lärare. Det verkar ju omöjligt. Så mycket för friheten.

Republik är framtiden. För individernas skull.

Bäst från insändarsidan 2014

insändarePapperstidningen som kommer till mig varje morgon är Arbetarbladet. Det ska rätt mycket till innan jag klipper ut saker ur den. Jag har liksom tappat gnistan för att ens saxa sånt jag själv är en del av. Det är nästan alltid toppklass på det såklart, men var skulle jag förvara allt?

Tre insändare från ”Torget” har förgyllt mitt kylskåp under året och kommer nog också göra det ett tag till.

”En glad prick” skriver rakt på om att inte dra ner andra i skiten. Jag gillar det. Hellre lösningar än problem. Sura inte!

Så den om vintern som jag tror jag delat tidigare. Fram med lite tåga! Jag förundras verkligen över gnället om vintern. Förutom det innehåller den också lite andra uppmaningar och sanningar värda att ta med sig.

Och så den nedersta. Ledsen fd butiksinnehavare som skriver en rätt obegriplig insändare med personlig kritik mot vår kommunalrådskandidat. Den dryper dessutom av fördomar om arbetarklassen. Som att vi alltid har billiga kläder exempelvis. Jag skrattade inte inombords. Jag skrattade högt. Och grät sedan lite inombords för att det kan bli så här. Jag hoppas insändarskribenten har nåt hon tycker om att jobba med i dag.