Kategoriarkiv: Uncategorized

26 maj

Det är en morgon på tåget. Ju längre söderut vi kommer desto molnigare blir det. Ska hålla sinnet rent från moln dock.

Jag läser handlingar och förbereder lite för morgondagens debatt. Lite om vapenlagar.

Gårdagens kommunfullmäktige var sannerligen inget att locka försiktigt intresserade med. Långdraget, många (män) som pratade utanför ämnet. Maximalt utnyttjande av talartid och till och med ledamöter som bad fullmäktiges ordförande vara tyst när hon påpekade vikten av relevans för ämnet i inlägg.

Jag gick hem och kokade för första gången i livet rabarberkräm. Blev nästan lika god som mammas.

I dag är en annan dag.

När det gamla monopolet rämnar

Jag kan inte se det på annat sätt än att de som jobbat på de medier som historiskt dominerat (tidningar men också radio och TV) de senaste åren har förlorat sin ställning som enväldiga uttolkare av omvärlden.

Vi vet att det lett till problem av ekonomisk karaktär där många grupper helt litar till gratisnyheter från nätet (konsekvenserna av det förtjänar ett eget inlägg) och att många väljer bort etablerade papperstidningar. Kris i tidningsbranschen med rationaliseringar och nya samarbeten av olika slag. Många som jobbat som får avgångsvederlag när färre tjänster behövs för att rapportera. Robotar ska göra ett arbete som tidigare krävde en hjärna.

Arbetarbladets kultursida (Bodil Juggas) skrev nyligen så här:

”Redaktioner bantas. Mediekoncerner rationaliserar. Med den förändrade konsumtionen av nyheter varnas för en demokratisk katastrof. Mediepolitisk utredning pågår. Under tiden värvar kommunerna de arbetslösa journalisterna. Gävle annonserade för en tid sedan efter en ”multireporter” till sin kommunikationsavdelning (lika stor som en lokaltidningsredaktion).”

I grunden i en artikel där hon dels ifrågasätter den utveckling som tidningarna ”råkat” in i, dels att offentlig verksamhet nu själva kan välja att kommunicera med medborgarna genom de kanaler som står till buds.

Gävle uppmärksammas för detta av Björn Häger för en vecka sedan. Han liksom Juggas sätter ett samband mellan det offentliga och granskarna: ”Till exempel har Polisens centrala kommunikationsavdelning mer än tredubblats på tio år. De som ska granskas rustar upp. Och de som ska granska rustar ner.”

Att de här kopplingarna görs gör mig orolig över att människor som med rätta är djupt engagerade i den så viktiga, granskande journalismen tar ut sin ilska över de strukturomvandlingar de inte gillar i gammelmedia på något helt annat, det jag ser som samhällsinformation. Låter vagt påskina att kommuner liksom stått och väntat på att journalister ska bli friställda och kan rekryteras till den egna verksamheten. Så är det givetvis inte.

Även om media likt en svamp hade sugit upp journalister hade det offentliga tack vare alla nya möjligheter (relativt billiga, god spridning och rätt enkla) till informationsspridning tagit den möjligheten. Jag ser ingen annan väg framåt. Vi kan nog ana att granskningen annars istället skulle ha handlat om värdelösa hemsidor (vilket den också gjort) eller att kommunen inte finns där medborgarna vill ställa frågor och interagera på annat sätt, dvs olika sociala medier. Tänk er rubriken ”Varför tar inte kommunen chansen att marknadsföra Gävle bättre?” Inte helt orimlig, om man nu inte valt en annan väg. Slumpen avgör? ibland är det svårt att som läsare se annat än just det.

Självklart gör gammelmedia ovärderliga granskningar av olika saker som vi aldrig vill vara utan. Mer än viktigt för demokratin. Det går inte att nog understryka.

Men nog får jag säga att en hel del rapportering kan ses som slentrianmässig, ointressant och kanske inte alltid helt genomtänkt. Och visst har vi 2015 lärt oss att allt som står i tidningen inte är ”sant”?

Min egen tilltro till GD:s ledarsida är för evigt bortblåst sedan den här texten från 2013:

”Det har pratats om missnöje internt, om stor press från partimedlemmarna att förnya partiet. Något sådant ska det inte handla om, bedyrade kommunalråden och Elin Lundgren, s-ordförande i Gävle förstås på presskonferensen. Vem vet vad som försiggått i det där partiet, där allt – inkluvsive osämja – sköts internt med dörrarna stängda innan de dyker upp och bedyrar sin enighet och sämja om allt. Det är välkänt S-manér. Det är mer än troligt att de har pressats att ställa sina platser till förfogande.”

Kanske särskilt när man själv har god insyn i händelser är det lätt att lära sig att ord i media inte alltid hanteras särskilt varsamt och att det glids på sanningen för att stärka sin egen tes. Det här handlade om när Blank/Johansson och jag hade pressträff och berättade att de inte hade för avsikt att fortsätta sina kommunalrådsuppdrag. Vi var väldigt eniga och hade god sämja, men det passade en ledarskribent bättre att skriva nåt annat och där försvann precis allt mitt förtroende när de tillåter sig själva att fabulera helt fritt. Då var det rätt skönt att kunna ge min bild på min blogg. Liksom andra bloggare runt om i världen gör. Som ett alternativ till de gamla vägarna.

Jag vet att det är skillnad på ledarsidan och på redaktionellt material och att man kanske kan ställa olika krav på saklighet, men bör detta utnyttjas av skribenterna?

Ett annat mycket fräschare exempel. Arbetarbladet skriver om personalen på regionen ska få ett jättekalas. I likhet med tidigare, inget nytt  alltså. När den här nyheten statusuppdateras väljs formuleringen som syns på bilden. För mig väldigt provocerande.

Andra gånger har det varit nyheter om hur otroligt dåliga julgåvor som anställda får. Vinkeln hade lika gärna kunnat vara att regionen gör en vettig personalsatsning. Men jag antar att det här sättet att skriva är mer ”granskande”. Jag blev skitförbannad, liksom många andra som kommenterade att personalen var mer än väl värda detta. Jag kikade nu efter fler kommentarer men då hittar jag inte inlägget alls. Kanske har tidningen valt att ta bort det? I så fall, varför?ABTidningar och annan media tenderar ibland att bli den där skvallrige klasskompisen som väljer lite vad den berättar vidare. Överdriver lite, undanhåller lite och väljer bort ganska mycket för att det ska passa den egna agendan. Det vill säga att göra sig mer intressant och poppis lite på bekostnad av andra.

Med tanke på att jag tidigare tryckt på medias viktiga roll haltar jämförelsen lite, men poängen bör vara tydlig.

I just Gävle kommuns fall har viss information också haltat, jag tänker på taben kring bockens resa till Kina. Klumpigt och dumt men knappast ett argument för att kommuner (regioner, landsting, polisen osv) inte själva ska ta den möjlighet som finns att sprida information. Som en schyst klasskompis givetvis. Jag förstår risken att den kan tendera att bli den där överpositivt klämkäcka, men rollerna är olika.

De som jobbar med kommunal information har en helt annan roll än de som jobbar på granskande media. Jag har svårt att se vad som är förvånande eller ens särskilt upprörande med detta?

Är det så enkelt att gammelmedia vill ha monopol på all rapportering? Leverera högklassiga grejer så läser vi!

 

Petter hjärta Symfoniorkestern

petter

Foto: Markus Ek

I går kväll fick vi så äntligen se Petter spela med Gävle Symfoniorkester i vårt vackra, blå konserthus som gosade till sig i kvällssolen.

Ett pärlband av Petters hits som kläddes i denna musikaliska explosion som en symfoniorkester är.

Stämningen startade bra, ökade när  Eye N’ I dök upp under ”Så klart!” för att sen liksom vara konstant hög. Det numret fick vi till exempel en gång till. Tänker att de som gick för att de har abonnemang på Symfoniorkestern kanske inte är van en peppad hiphopare som hoppar på stolarna bland publiken

Långpromenaden som regnade bort

I går fanns möjlighet att åka hem tidigt från Stockholm pga ingen votering, så var hemma till klockan 16. Jag hade svulstiga planer på en redig långpromenad.

Vädret hade en plan om att regna. Regna jättemycket.

Men hittade en glipa på den timme när jag spankulerade kring ån och pratade i telefon med mormor.

I morse åt jag frukost. En knepig blandning av ny smak, chiapudding, och gammal smak, mormors äppelmos. Men det var en okej frulle.

Moderat: Släpp fram bilarna!

Gävlerelaterat.

För några år sedan gjordes ett stort arbete med att fräscha upp Stortorget i Gävle. Ett torg lyfts fram i olika tävlingar som mycket lyckat och just nu är vi nominerade till ”Årets stadskärna”. Det senare  självklart inte beroende på rusten utan också alla som driver verksamhet på ett bra sätt.

stortorget

Bild: arkitektur.se

På bilden ses Stortorget. Närmas i bild finns en del av Nygatan som på en kort sträcka mitt i centrum som istället för att vara bilgenomfart alldeles utanför stora galleriors entré blivit ett förlängt område av det trivsamma torget. Ingen behöver längre känna sig orolig över att rammas av bussen. Uteserveringar har varit poppis där.

Moderaten Lars Beckman lagt en motion till fullmäktige att öppna upp för trafik här igen som enskild åtgärd.

Jag kan inte se ett enda anledning till att göra det han önskar. Inte en enda. Jag kan däremot se varför han har lagt den. För att han vill ta strid för karlarna och bilarna och deras rätt att aldrig begränsas till förmån för annat. Inte för gående, inte för miljön, inte för klimatet, inte för myset. Bilarna ska fram!

Moderaterna skrev så här i sitt valmanifest:

”Gävles stadskärna ska utvecklas med parker, torg och stråk som kan främja stadsliv och skapa ett upplevelserikt centrum med stort utbud. Gävle centrum ska fortsätta vara regionens viktigaste mötesplats och handelsplats.”

Stadsliv = billiv.

Noterar i dag att han inte har några politiska kamrater med på tåget.

 

Påsk!

De senaste dagarna har innehållit en blandning av händelser. Jag har lagat mitt livs första två omgångar klappgröt -blev bra. Jag har besökt verksamheter inom Socialtjänsten i Gävle tillsammans med Socialnämndens ordförande. Min kusin har besökt mig.

Jag har läst en del böcker. I natt kom jag hem sent efter en mycket trevlig 30-årsfest.

Det är fortfarande lite härlig påsk kvar!

mouseeaster

Tre dagar med fest

Ullie, min vän, fyller 40 år på onsdag. Hon celebrerar detta under tre dagar. Jag sitter nu på ett tåg hem från Eskilstuna, utpumpad som sig bör efter en sådan begivenhet.

I fredags stort tacomys på IOGT-NTO-lokalen i Torshälla (vilken lokal alltså), i går lördag var vi totalt 50 personer som var på stallet där Ullie rider för hästhäng, skattjakter, quiz, korvgrillning och annat.

I dag sedvanligt kakkalas. Kul att träffa hennes vänner, både de jag kände innan och några nya.

tors1 tors2 tors3