På väg hem efter Stockholmsveckan. Det har varit en blandning av diverse möten och seminarier. Som vanligt. I dag har jag också träffat en klass från Jämtland, kul. De var lite trötta eftersom de åkte halv fem i morse.

Mycket av dagens tankeverksamhet handlar om det som hänt i Trollhättan. Det är mycket otäckt och alla mina tankar går till de som drabbats på olika sätt.

I bästa fall får tiden utvisa vad som hänt och varför.

I kväll har vi haft vanligt gruppmöte med alla ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna. Det har vi alltid en vecka innan kommunfullmäktigemötet. Här är några av oss.

Vi brukar börja 17:30 och hålla på till 21. Vi kikar på mötets ärende, kommande ärenden, talar om andra aktuella politiska frågor, har avrapporteringar hur vi ligger till mot det vi gick till val på och så vidare. Det ligger i sakens natur att det blir lite händelsestyrt också.

Sedan jag kom hem har jag kikat en halvtimme på nya Big Brother-säsongen. Håller alla tummar för Lina från Gävle. Noterade att en moderat från Sundsvall steg in i programmet i dag. Nyskapande.

Nya Elle hade kommit på posten. De tipsade om artisten Hanna Järver, så henne lyssnar jag på nu. Jag är helt enkelt oerhört pigg på nya grejer! Vågad i urvalet!

Dessutom har jag också sprungit sex kilometer i dag. Sex kilometer. Det är mycket för mig. OBS! Utan att stanna.

Det är jättefint väder!

Jag och Markus har varit ute flera timmar och fixat lite med fortsättningen av #gävligttydlig. Kul!

Tagit mig tid att laga mat, fixat med krukväxterna.

Nu öppnade jag datorn lite för att skicka iväg saker jag inte vill ha liggande över mig.

Kör, bara kör!

I dag har jag hängt på civilminister Ardalan Shekarabi på förmiddagen när han besökte Gävle.

Vi träffade först en trea på Vasaskolan där Ardalan berättade lite om sitt uppdrag, och sedan träffade vi Gävles Unga som berättade om sitt arbete med Kulturhuset och annat.

I går hade vi ärendet om vattentaxornas utformning i Gävles kommunfullmäktige.

En del hade invändningar mot den nya taxeutformningen och tyckte att det skulle vara mer kostnad på den rörliga avgiften så att det inte blev så att folk inte brydde sig om att ”spara vatten”. Nu handlar det hela om att vi behöver ha ett mer förutsägbart taxesystem eftersom vårt VA-system står inför rätt stora utmaningar i framtiden. Krasst sett så blir det ALLTID dyrare om man använder mer vatten.

I sammanhanget fördes från moderathåll ett resonemang om att om Gävle är den X största kommunen ska den också ha en vattentaxa på X plats i landet.

Ett relativt ohållbart resonemang eftersom kostnaden för vatten inte beror enbart på hur många som bor i en kommun. Utan exempelvis sådant som: kommunens geografiska utformning och var människor bor, ålder på rören som ligger i, nybyggnation som krävs osv. Det finns inte alltid en direkt korrelation.

Hur som helst gjorde jag en snabb check på Svenskt vatten som sammanställer vattentaxorna. Kika själv. Excelfilerna var lite klumpiga så om jag räknat något fel ber jag om ursäkt.

Typhus A är en ”normalvilla”. Stockholm är billigast med en månadsavgift på 346 kronor och en literavgift på 2,8 öre. Gävle ligger på 27e billigaste plats i landet med månadsavgiften 346 kronor och literavgift på 2,8 öre. Dyrast är Ragunda på 1230 i månaden och 9,8 öre per liter.

Typhus B är ett ”normalflerlägenhetshus”. Stockholm är billigast med en månadsavgift på 124 kronor och en literavgift på 1,12 öre. Gävle ligger på 49e billigaste plats i landet med månadsavgiften 263 kronor och literavgift på 2,37 öre. Dyrast är Tanum på 696 kr i månaden och 6,26 per öre.

Att hävda att Gävle skulle på något sätt stå ut som en dyr vattenkommun fungerar inte. När det gäller en så pass viktig fråga är kvalitén och hållbarheten i systemet mycket viktigare än att ha så långa kostnader som möjligt. Därmed inte sagt att överpriser ska tas ut, som alltid.

Viktigt att var och en funderar på sin egen vattenförbrukning. Jag har ingen privat pool exempelvis. Det spar rätt många liter.

Denna söndag: åkt tåg, jobbat med motioner, träffat distriktsstyrelsen för Socialdemokraterna i länet, haft styrelsemöte med en av mina S-föreningar, sprungit på band och kollat på Atleterna.

Nu ska jag göra nåt jag tycker är riktigt kul innan jag ska sova.

I morgon vaknar vi upp till en kommunfullmäktigemåndag!

Jag har haft datastrul och hittar absolut inte min kalender så det är dålig fredagskänsla här.

Men vet att det kommer att bli bättre för i helgen är det mycket skoj. Skapar känsla genom att lyssna på Kitok.

Och så hoppas jag att vi ses på medlemsmötet som Socialdemokraterna i Gävle har på söndag klockan 16:00. Är du medlem har du fått all info i ett mejl.

Svenska Dagbladet skriver just nu en del om föräldraskapet. I går skrevs en text om en kvinna som forskat lite på det här med att ångra att man blivit förälder.

I dag kom artikeln som sammanfattade en hel del av de mejl som kommit in från föräldrar som ångrat att de blev föräldrar. Detta som reaktion på gårdagens artikel.

Jag pratade med min mamma nyligen och hon sade att man inte kan ångra ett barn, jag ville hävda att det absolut finns de som gör det, men nog inte gärna vill säga det. Fullt begripligt. Men anonymt går det oftast lite lättare.

Så HÄR kan ni läsa om flera om ångrat sitt föräldraskap. Till exempel:

”Jag har tre barn som inte hamnat snett utan pluggar på universitet och högskola. De har partners som de har en fin relation med och jag har en bra relation med barnen.

Men jag ångrar att jag skaffade barn. Priset fysiskt och psykiskt har varit alldeles för stor

Livet ger smällar för alla men den anspänning och det ansvar det innebär att ha barn varje dag i 25 år är för stort och för krävande. Det finns inte en chans att mina barn någon gång kommer kunna ge tillbaka till mig vad jag har gett dem.

Ska jag vara lycklig och tacksam för att mina barn älskar mig? Sorry, men det räcker inte.

Med facit i hand hade jag aldrig skaffat barn. Älskar mina barn och är tacksam för att jag gett dom förutsättningar att skapa ett fint liv var och en för sig.”

Varför tycker jag att det är viktigt att föräldraskapet diskuteras? Samma vanliga, att skapa förståelse för att föräldraskap inte är något man måste ägna sig åt om man inte vill. Inte utifrån vad en partner tycker, inte utifrån vad vännerna säger och inte utifrån vilken norm som råder där man lever.

Tillsammans med några andra ledamöter i justitieutskottet befinner jag mig i Oslo.

Utifrån de ansvarsområden vi har träffar vi människor som berättar hur de jobbar. Vår ambassadör Axel Wernhoff briefade oss om läget i Norge i går, innan han följde med oss på besök. Vi avrundade gårdagen på hans residens med gäster som motsvarande Säpos tidigare chef och en kvinna som jobbar med kvinnojouren i Oslo.

Annars har vi haft fokus på våldtäktslagstiftning, terrorism, radikalisering och olika domstolar.

Vi har träffat representanter för Oslo kommun, polisen, åklagare, Civilombudsmannen, justitiedepartementet och domare vid Oslo tingsrätt.

Allt det där är lärorikt och nyttigt. Men inget kan konkurrera med besöket på 22. juli-sentret som är lokaliserat i regeringskvarteren där bomben detonerade. Även om jag långt ifrån var personligen berörd så är overklighetskänslan stor. Jag tänker mig att skapandet av en sådan här utställning som ska skildra något så horribelt är svårt. Men de har lyckats. Avskalat med fokus på det viktigaste. Och med en värdighet för offren.

Efter dagens avslutade besök gick jag och Sanne till vår partikamrater i valstugan. I Norge har de kommunalval och valrörelsen är i full gång. Vi uppdaterade oss lite på frågorna och sände med lyckönskningar.

Oslos nya operahus är speciellt. Vackert och ett bygge som man med fördel promenerar upp och ner på. Så det hade jag och Sanne som kvällsaktivitet.

Så här är jag, lätt kisande i den norska solen.

Ett Sverige där vi ”unnar oss” långa extranaglar i plast och har fina amerikanska bilar som hobby. Ett sånt Sverige har möjlighet att göra mycket mer för människor. Både de som redan bor här och flyktingar som behöver en fristad.