Rubriken är en ständig uppmaning. Till alla.
I går var det det jag kallade prinsspektakel. Jag gjorde ingen grej av att jag är republikan och allt det där.
Däremot kommenterade jag hos en annan (som uppmärksammade en kul grej i samband med födseln) att jag tycker det är oproblematiskt att de föds in i så ofria liv. Essensen av förväntningarna på kungabarnen är att deras gener ska spridas vidare för att garantera husets överlevnad.
Att monarki är omodernt tillkommer givetvis.
Här är sådant som kan hända när jag kritiserar att vi har monarki:
Men Kungen och Silvia är så trevliga!
Det är de nog alldeles säkert. Själv tycker jag att Viktoria verkar vara en fin människa. Vad har det med saken att göra?
Kan du inte vara glad för deras skull nu när de fått barn?
Jo, självklart. Jag är glad åt alla som fått nåt de önskat. Vad har det med saken att göra?
Ett annat knep om man inte vill diskutera sakfrågan i vilka krav som följer med den ärvda titeln är att istället skriva ”Ni politiker lever i er egen verklighet”. Härskarteknik lite fint på kvällskvisten.
Jag är inte heller rojalist för att ”alla barn är lika mycket värda” och att jag stör mig på någon uppmärksamhet de får eller att det skjöts salut så hela riksdagshuset skakade. Somliga barn kommer att vara intressantare än andra utifrån vilka deras föräldrar är. Vårt behov av kändisar osv.
Jag är republikan för att 1) man ska inte ärva en titel 2) barn som föds till kungligheter kan inte välja sina egna liv utan allas ögon på sig.
Man kan abdikera har flera upplyst mig om. Som att jag inte visste. Verkar det vara en lätt sak att göra?
Jag säger igen: Ni måste lära er att kunna förstå att trots att Silvia är en så trevlig kvinna kan idén med kungahus vara värd att kritisera. Avskaffa till och med.
