En av årets grå men rätt intensiva månader kan läggas till handlingarna. Så som vi har sagt många gånger på alla årsmöten som varit.

Jag var på ett i kväll, som gäst på arbetarekommunen i Hofors-Torsåker. Vi hade en diskussion om politik och sedan ledde jag årsmötet. Det är smidig busstrafik dit och hem. Varje halvtimme.

Var länge sedan jag åkte så långa bussturer, men hinner en del också då.

Nu avrundar jag kvällen med SVT Opinion och hamstergull.

I dag har jag haft möte med partidistriktets ombudsman, sitter nu på fik och jobbar med dokument och sånt som ska mejlas/läsas. Hinner inte riktigt klart innan jag strax ska träffa valkretsombudsmannen, så jag går hem och fortsätter efteråt.

I kväll har vi ombudsträff inför lördagens distriktskongress i Hudiksvall.

Jag har skaffat ett nytt ställe jag gillar att sitta och jobba på, men jag skvallrar inte om vilket.

Jag har läst någonstans att det finns ungefär 70 inredningsmagasin i Sverige. Jag har läst dem själv i bland. Läser gärna fortfarande när andra har. Min stil är dock satt.

Men just i detta nu är jag trött på inredning. Efter påsken trodde jag att nu skulle lokaltidningarna spritta av spännande nyheter. Icke. Både de lokala har stor artiklar om tjejer (tjejer ansvarar för hemmet?) och om hur de inrett. Jättefint har dom, och de är duktiga så det är inte det.

Det är så tråkigt förutsägbart med alla inredningstidningar/reportage. Det finfina tipset att ”blanda gammalt och nytt, dyrt och billigt” förstod vi redan första gången vi hörde det. Liksom ”utgå från en bas av vitt” eller ”bo in dig innan du gör större projekt” eller ”att byta textilier är ett enkelt sätt att förnya” eller ”loppisar är spännande”. Vi kan det där.

Det är tydligt att de som skriver i den här genren har en utmaning i att överraska och och faktiskt erbjuda något spännande. En sak som faktiskt vore det vore att någon gång nämnde kostnaderna för alla de renoveringsprojekt vi kan läsa om. Vad kostade huset/lägenhet? Hur mycket pengar har inköp av material och pryttlar gått på? Har det genererat skuldsättning? Känns det värt det?

Eller kanske en slags miljöuträkning. Hur länge behöver du behålla det här köket/badrummet för att du inte ska ha trampat så förbannat hårt med ditt ekologiska fotavtryck. När är det ekologiskt försvarbart att byta kök?

Jag tänker också på den rubrik som var på omslaget till något kundklubbsmagasin ”X tipsar dig om hur du inreder personligt”. Tack, men personligt har det väl viss chans att bli utan Xs inblandning? Det är så dumt alltihop.

Är alltså irriterade över följande: 1. Tråkig dagstidning 2. Tråkiga inredningstidningar 3. När dagstidning blir tråkig inredningstidning

Vill för att muntra upp dela bild på min senaste inredningspryl. En låda med fack som jag tog från lokalen där S-föreningen på Brynäs huserat i en massa år men som vi nu ska flytta ur. Kostade noll kronor. Hyllan för nagellacken har jag själv gjort i slöjden. Muggen fick jag på en pojkskola i Tokyo. Skålen är egentligen min systers. Allt ändamålsenligt.

Varit ute på promenad. Det finns lite vinter kvar.

Jag åker mycket tåg i mitt vackra och kära hemlän.

Det är obegripligt att det verkar så svårt för andra som åker i just det här länet att allt går så mycket smidigare om man släpper av människor innan man själv hoppar på.

Gävle och Söderhamn är de ställen jag hoppar av (och på) oftast. Slår nästan aldrig fel. I Söderhamn får man liksom tränga sig av, och också i Gävle, om än inte lika buffligt.

Inte helt ovanligt att konduktören får ropa ut genom dörren att folk ska gå av först.

Märkligt.

I söndags var jag på Gläntan i Hälsingland och föreläste på arbetarrörelsens ledarutbildning.

Jag hade fått titeln ”Du och jag i folkrörelsen” men jag satte de alternativa titlarna ”Vi bygger landet” och ”Allt är möjligt”. Det var lite orienterande om ideellt, medlemskap, civilsamhälle och folkrörelse. Vad som gör människor lyckliga och att allt är möjligt om vi sliter. Ungefär så. Och att det är viktigt att dela på ansvaret och komma i tid till mötet. Som jag alltid tjatar om.

För att hinna umgås med Markus lite följde han med på utflykten och tog också en bild på mig.

Det var en bra söndag.

Annars tycker jag det är lite för mycket som är tungt nu. Förutom världsläget är det också många runt mig som inte mår bra och jag kan inte lösa det. Bara vara.

Jag åkte till Stockholm redan i går.

Vi hade heldagsmöte (10.00-21:30) med Integritetskommittén på Nordic light i Stockholm. Vi fick väldigt mycket gjort i utredningen. Snart ska ju vårt första delbetänkande vara färdigt, så det är bra. Men vi var inne på delar som rör nästa delbetänkande också. Lika bra att passa på så att säga.

Flashig och modern miljö. Lunchbuffén var stor med väldigt mycket kött och fisk, men som vegetarian fanns det inte andra proteinalternativ (jag frågade) utan man fick ta pasta, röror och potatismos från den stora buffén. Middagen följde det tråkiga mönstret att alla får sin mat. Vegetarianerna får vänta ytterligare fem minuter på sin. När den kom var den god.

Fokuset var väl knappast på vad vi hade möjlighet att äta, utan på arbetet naturligtvis.

Jag nämner det ändå utifrån att det fortfarande är så uselt svårt för ställen att ha vegetarisk mat att skryta om, eller god service på sk ”specialmat”.

Jag tror inte ens jag orkat skriva om nyligen då jag och en kompis var ute och vi upptäckte att vi fått kyckling på vår pizza, när vi redan hade ätit ganska mycket (kan lätt förväxlas med svamp under ett osttäcke) . Vi hade nogsamt talat om detta med vegkäk och de skulle vara helt införstådda. När problemet uppdagades var restaurangen helt handfallen. Inga ideér om kompensation eller gratis käk eller nåt. Bara ”Oj då, vi ber så hemskt mycket om ursäkt”.

Så om någon undrar varför en vegetarian ofta dubbelkollar är det för att det så vansinnigt ofta blir fel. Matproffsen är inte så proffsiga.

Inledde lördagskvällen med ett träningspass. Det gick oväntat bra och jag gjorde en del personliga rekord. Inte så mycket för världen för träningspersoner säkert men för en som kämpar, stor framgång.

I dag tränade jag med PTn och det kändes lite tyngre men innehöll också tyngre övningar. Vi tränade tekniken i marklyft exempelvis.

Hurra för mig!

Arbetarekommunen dvs Socialdemokraterna i Gävle har haft årsmöte i dag mellan klockan 17 och 19. På Silvanum. Eftersom vi i år fyller 120 år så bjöd vi in Arkiv Gävleborg för att visa en del av våra affischer och viktigast av allt, visa en del bilder och tala om historien. Det är så stort och svårgreppbart det som de som kämpat för alla mänskliga framgångar före oss har gjort. Ulla Ejemar från Arkivet fångade skärvor av det åt oss.

Jag är stolt och glad över att bli omvald till arbetarekommunens ordförarande på två år till. Jag skulle kunna tjata om att tiden går fort, men jag har alltså redan varit ordförande i fyra år.

Att vara arbetarekommunordförande förtjänar ett eget inlägg. Det är mycket jobb, mycket att ha koll på, många kontakter att ha, och ibland gråt pga svårt.

Att mina partivänner visar mig det här förtroendet känns viktigt för mig.