I lördags klockan 17 gick jag på ett pass med polisen i Söderhamn. Jag var med till 03:00 på natten.

Jag förstod det som att kvällen innan varit mycket lugnt, men så blev det inte i lördags. Med undantag för en halvtimme runt klockan 22 då vi hann slänga i oss käk var det aktivitet hela tiden.

Jag kan naturligtvis inte berätta detaljer, men en sak är säker. Knarket, det gör sönder människor. Bokstavligt. Knark är bokstavligt livsfarligt. Inga nyheter förstås, men det blev oerhört påtagligt.

Jag är djupt imponerad över det polisen gör, och hur de hanterar svåra situationer med stort lugn.

Rubriken är en ständig uppmaning. Till alla.

I går var det det jag kallade prinsspektakel. Jag gjorde ingen grej av att jag är republikan och allt det där.

Däremot kommenterade jag hos en annan (som uppmärksammade en kul grej i samband med födseln) att jag tycker det är oproblematiskt att de föds in i så ofria liv. Essensen av förväntningarna på kungabarnen är att deras gener ska spridas vidare för att garantera husets överlevnad.

Att monarki är omodernt tillkommer givetvis.

Här är sådant som kan hända när jag kritiserar att vi har monarki:

Men Kungen och Silvia är så trevliga!

Det är de nog alldeles säkert. Själv tycker jag att Viktoria verkar vara en fin människa. Vad har det med saken att göra?

Kan du inte vara glad för deras skull nu när de fått barn?

Jo, självklart. Jag är glad åt alla som fått nåt de önskat. Vad har det med saken att göra?

Ett annat knep om man inte vill diskutera sakfrågan i vilka krav som följer med den ärvda titeln är att istället skriva ”Ni politiker lever i er egen verklighet”. Härskarteknik lite fint på kvällskvisten.

Jag är inte heller rojalist för att ”alla barn är lika mycket värda” och att jag stör mig på någon uppmärksamhet de får eller att det skjöts salut så hela riksdagshuset skakade. Somliga barn kommer att vara intressantare än andra utifrån vilka deras föräldrar är. Vårt behov av kändisar osv.

Jag är republikan för att 1) man ska inte ärva en titel 2) barn som föds till kungligheter kan inte välja sina egna liv utan allas ögon på sig.

Man kan abdikera har flera upplyst mig om. Som att jag inte visste. Verkar det vara en lätt sak att göra?

Jag säger igen: Ni måste lära er att kunna förstå att trots att Silvia är en så trevlig kvinna kan idén med kungahus vara värd att kritisera. Avskaffa till och med.

Kommentar från Michael som i går kväll kände för att göra en insats:

Örk! Du va mig en ful sossegris. Ett äpple i käften på dig och sen hade ingen sett skillnad på dig och julgrisen.

Mitt svar:

Kreativt!
1. Vad du tycker om mitt utseende är helt irrelevant för mig.
2. Grisar är fantastiska djur.
3. Skicka en bild på dig så vi får se hur en riktigt stilig människa ser ut. Utseendet måste ju vara din stora tillgång, trevlighet verkar inte vara det.

Vad betyder Olof Palme i dag.? HÄR svarar ett gäng kamrater.

I går besökte delar av justitieutskottet polisregion Mitt på kontoret i Uppsala. Vi tog del av delar av det arbete som görs i regionen, hörde oss för om hur omorganisationen ligger till och om regionens olika förutsättningar. Väldigt bra dragningar och en viktig lunch med fackliga företrädare.

I dag har jag deltagit på en träff för S-kvinnor i Gävleborg och samtalat om både det enda och det andra. Kom hem runt tre och då somnade jag direkt.

Vaknade relativt nyligen till den glada nyheten att vi nu är några som ska åka till Malta i sommar. Jag ska se historiska saker, träna och sitta i skuggan. Det blir fint.

Jag är glad för den här veckans fina festligheter som varit. I torsdags en födelsedagsfest och i går en inflyttningsfest.

Trevlig helg på er nu!

I går var dagen inne! Sanna skjutsade oss till den duktiga uppfödaren i Andersberg och vi fick prat, mat och den lilla hamstern i en glasslåda.

Här packar jag upp henne.

Hon är född 15 januari och precis lagom stor för att flytta hemifrån. Jag har på sociala medier fått många frågor om hur hon kommer överens med Cindy. Guldhamstrar är solitärer, dvs de vill inte ha något sällskap. Alltså ska de inte träffas. Så CIndy kan inte bry sig mindre.

Nickel var vaken ungefär en timme, kollade runt lite innan hon kurade ihop sig och sov till kvällen. Då satte hon fart. Runt, runt, upp, ner … Men efter ett tag åt hon, kissade och drack vatten och taggade ner. Alla vet väl stressen när man flyttar, och dessutom för första gången ska sova ensam -även om man längtat.

Markus fotade:

I dag skriver Arbetarbladet om nya socialnämndsordföranden från Moderaterna som INTE delat rasistiska länkar, mest hundar.

Hennes uppdrag beskrivs som en tjänst.

Nyligen skrev jag med en annan medarbetare på tidningen som också använde ett uttryckt som om det politiska förtroendeuppdraget var att likna med ett jobb.

Ännu lite tidigare pratade jag med ytterligare en annan medarbetare där om arvoderingar, och insåg kvickt att kunskapen om hur arvoderingar och förtroendeuppdrag fungerar inte är tydlig. Det finns en bild av att en halvtidarvodering är att jämföra med en halvtidsanställning någonstans.

Så är det inte, och slarvig hantering av orden, kan tyvärr bidra till att stärka den bilden. Både hos journalisterna själva och hos människorna som läser.

Politiska förtroendeuppdrag är inga jobb. De är förtroendeuppdrag och inbyggt i det finns bland annat att de kan ta slut precis vilken dag som helst.

De är heller inte kopplade till att man förväntas jobba ett visst antal timmar. De är snarare kopplade till att utföra en viss arbetsuppgift. Hur hög arvoderingen ska vara för respektive uppdrag avgöras av kommunfullmäktige i varje kommun. I större kommuner tar uppdraget en himla massa tid och då är arvoderingen ofta högre. Liksom digniteten på uppdraget relativt andra politiska uppdrag i kommunen.

Mitt riksdagsuppdrag exempelvis. Det är ett heltidsuppdrag, men det betyder inte att det är 40-timmarsvecka som gäller och att jag håller koll på någon ”arbetstid”. För att arbetstid finns inte. Det är kopplat till att utföra förväntat uppdrag och det kan vi utgå från tar en himla massa mer tid än vad det är arvoderat för. Precis som alla andra arvoderade politiker jag känner i kommunen eller i regionen.

Just socialnämndens ordförande exempelvis. 50 procent. Tjugo timmar i veckan tar det, kan man ju tro då om man kallar det för ”tjänst”.

I det uppdraget ligger att bereda alla möten, genomföra möten, stämma av med förvaltningschef och andra chefer, ständig telefonjour, läsa skaplig mängd med handlingar och andra dokument, träffar med ordförandegruppen i Alliansen, arbeta mot det egna partiet, finnas tillgänglig för medborgare och media, massor av tankeverksamhet, besök i förvaltningens verksamhet mm.  Ni kan glömma att det räcker med tjugo timmar i veckan för att uppfylla det uppdraget. Så även om hon kommer att jobba deltid på sitt arbete, kommer hon att fylla resten av dagarna, kvällarna och helgerna med sitt uppdrag.

En kommun får så att säga ganska mycket för pengarna av sina politiskt förtroendevalda sett till den tid de lägger ner för den ekonomiska ersättningen.

Minns det journalister, ett politiskt uppdrag är inte en ”tjänst” lyder under samma villkor som en anställning.