Det är ändå kul att säga sånt, att det bara snurrar. För det händer saker. En del dåliga kan man lugnt säga. Men en del bra också och låt oss vara positivitetskonsulter och fokusera där då!

Vårblommorna” Är det inte underbart?!

Den här bilden tog jag i kväll när jag var på väg för att äta fredagsmiddag med några kompisar. Älskar Gävle.

Har gjort ett gäng vigslar i veckan och är nöjd med att det är nya blomster på det bordet också!

Förra helgen var jag i Skara och gick kurs i nötkreaturshantering. Så bra arrangerat och så trevliga kor och kurskamrater.

Här tränar vi att grimma och leda!

I helgen har jag varit i Hälsingland. Först hos min ena syster och hennes familj. God mat, djur, ungar, sminkning, TV-kväll, nattprat, sova på uppblåsbar madrass.

I morse hämtade mamma mig och vi åkte till mormors hus och så var vi ett gäng som började gå igenom hennes prylar. Det är en udda känsla att gräva i andras prylar. Även om prylarna och personen är väldigt nära. Roligt att se lite vem som vill ha vad.

Vi har varit utan henne i ett år nu och det är lättare att ta i sakerna lite mindre nostalgiskt. Hon är inte sina saker. Sakerna kan aldrig ge tillbaka henne. Men saker som man vill ha/behöver ska förstås gå vidare och det blir lite grejer som ska till mig. Det står en hög och väntar på mig och det blir en del möbler också som jag har behov av nu. Det enda jag tog med när jag åkte tillbaka är två smålampor att ha i fönster.

Men jag ser fram emot gungstol, bokstöd i form av ugglor och kommod bland annat ska komma hit! Det blir när mamma och Bertil är snälla och hjälper med släpvagnen.

Men visst svider det i hjärtat när man kikar på hennes hög av torkade blommor. Här är ett gammalt blombud från mig (det ser man eftersom jag inte skrivit kortet själv).

För att syssla med fritidspolitik.

Tre timmar på förmiddag, digital kurs om kollektivtrafik. Gå till konserthuset på lunchtimmen. Motion alltså. Sedan tre komma fem timmar om plan- och bygglagen. Insikt om att betalkorten är hemma och jag kan inte äta nåt på ett tag. Förrätta en vigsel. Klockan 18:30 prata med en S-förening om hur man kan tänka när man skriver motioner. Klockan kvart över åtta hempromenerad.

Det var det.

Insikten om hur klurigt det är att vara fritidspolitiker slår en i huvudet gång på gång efter att ha haft förmånen att bara hålla på med politik under så lång tid.

Jag har nog aldrig varit så trött som nu. Kanske är åldern iofs. Eller att jag åtagit mig för mycket allting sammanvägt. Jobb, studier och politik. Eller att jag inte fått in rutinen än. Eller att det också finns ett privatliv.

Jag gör som mamma alltid sagt åt mig, kämpar på.

Det här var ett riktigt bra lov med många plus. I helgen var jag i Norrala och vi firade ettåringen och hade trevliga kvällar. Åkte ner med systrar och ungar i dag och Markus gjorde ungens ettårsfotografering. Det var lite hektiskt men blev absolut några bra bilder. Skönt med sovmorgnar i Norrala, men jag vet inte om jag vuxit upp en aning eller så för har ingen dag sovit längre än till halv tio. Det är för dåligt. Ska prova igen på lördag!

Nu sysslar jag med söndagsrutinen. Checka av mejl, kalender, messengertrådar osv så jag är fit for fight igen efter lovet. Veckan som kommer är det dags för undervisning igen! Alla fyra kvällar fram till fredag har ett inslag av förtroendeuppdrag. Bäst av allt är att i morgon kväll ska jag delta på en digital föreläsning om Axel von Fersen! Blir perfekt. Läste i veckan ut boken om honom och Marie-Antoinette av Margareta Beckman så fönstret är öppet för mer påfyllnad!

Ett härligt snöväder for över oss i dag också!

Nu ska jag vädra mina frågetecken kring kultur! Detta efter gårdagens fenomenala konsert med Robbie Williams! Främst nummer ett ägde rum där!

1. Förband. Noll funktion för mig som åskådare. Allt som oftast är det ju bara dåligt. Jag känner inte att ”jag får mer för pengarna”. Jag känner bara att det här är tid jag aldrig får tillbaka.

2. Extranummer. Alla gånger man suttit i en hop som ropar ”En gång till” innan artisten glatt springer ut igen och kör sitt planerade extranummer. Divigt. Kör hela showen bara så är det bra sedan. Eller är det en toapaus?

3. Mitt svåraste att förstå är avtackandes på teater. Där skådespelarna kommer utspringande gång på gång på gång på gång och bockar medan de håller varandra i händerna. Och igen. Igen.

Den här bilden tog jag stående på en kulle i Valbo i går kväll. Jag och mina kompisar var inte de enda i Sverige som stod med ögon och kamera mot himlen. Norrsken är sannerligen något speciellt. Det var dessutom både grönt och rött. Laddning när den är som bäst!

Vi hade långsittning med mat och prat och pyssel och jag var hemma rätt sent. Väldigt nöjd. Det har varit bra dagar. Två biobesök (Kungen och Andra akten -se båda) och en trettiofemårsfest i helgen. Startade måndagen med cellprov. Inte det mest lattjo men skitviktigt förstås. Gick fort. Var ute igen tio minuter innan min bokade tid. I dag en protokollsjustering och lite ärenden på stan. Timmar i glasade uterummet med en bok. Samtal med min grupparbetskompis i studierna. Vi ligger bra till med arbetet som ska in på fredag. Trodde aldrig jag skulle studera Nyhamnen i Malmö så hårt.

Mer kul att vänta den här sportlovsveckan som hittills bjudit på fantastiskt väder! Sol och snöig mark! Många som varit på utenjut har jag sett när jag promenerat! Som det ska vara. Innan vi anar det är det äckligt svettväder över oss.

Nu har vi levt ett år utan mormor. Ändå var hon är alldeles nyss. Jag hörde hennes röst i dag när jag grinade. Hon tyckte jag skulle göra något roligare.

Jag vet mycket väl att när en människa får nästan 90 år är det fantastiskt. Sista månaderna, men i förhållande till resten av livet nästan ingen tid alls, var hon väldigt krasslig. Men inte huvudet, så hon var med oss.

Jag märker att hon alltid kommer att vara med mig. Det känns tryggt.

Ett gäng i familjen var på graven i dag med blommor. Femåringen hade gjort ett fint hjärta och särskilt satt vingar på det så det skulle flyga upp till Gamma. Mormor hade älskar idén.

Jag saknar henne så. Men är också glad för att jag fick ha henne så väldigt länge. Och för att hon råkade vara den bästa mormor jag kunde önska mig. Extra allt.

Det är innan klockan tio. Jag har ändå varit uppe ett tag för jag är i Stockholm på möte. Sov på hotell med för mjuk kudde. Blev sen kväll. Inte för skojs skull, utan för att jag passade på att göra mycket plugg när jag ändå satt på ett hotellrum med proffsigt skrivbord.

Det har varit en relativt upptagen vecka med jobb, möten, plugg och också två hängkvällar med kompisar. Hittills också två gravt försenade tågresor mellan Stockholm och Gävle. Får se hur det går hemåt senare i dag. Är inte hoppfull.

Som varje år känns det glädjande att ljuset märks! Kylan är fine, mörkret är trist!