I dag skriver Arbetarbladet om att Moderaterna totalt har lagt sig platta för Beckmans diverse beteenden.

Mycket troligt är Stenvard och Moderaterna oerhört trötta på att behöva hantera Lars Beckman. Om jag varit Patrik hade jag nog sagt ungefär så här: ”Det är beklagligt att Beckman agerar som han gör. Vi har fört samtal med honom om vad som är lämpligt och det här är ett exempel på något som inte är lämpligt för den som har ett förtroendeuppdrag för oss”.
Patrik Stenvard eller andra moderater ska inte hållas ansvariga för vad Beckman gör, men en allmän fundering om vad det är som gör att partiet fortfarande har förtroende för honom är på sin plats.
Att Patrik Stenvard däremot går på den helt orimliga linjen att påstå att somligt en förtreondevald gör är som ”privatperson” är helt befängt. Den som har ett politiskt uppdrag har det alltid. Dygnet runt. Året om. Stenvard är vettig och vet det också, så varför han slant så här i intervjun är obegripligt.
Om vi ska in på den banan kan vi hamna mycket mycket olyckligt till. Dessutom vore det spännande om någon kunde definiera var gränsen mellan förtoendeuppdraget och privatpersonen skulle gå.

Alla kickar väl igång på måndag?!

Jag har bland annat stämt av saker med min ombudsman och ätit sommarlunch med henne. Jag har haft en lång kommunfullmäktigegrupp. Jag har mejlat sjukt många mejl och nu ska jag göra lite till av det. Så att säga få ordning på allt fram till sommaruppehållet. Jag har tränat. Jag har spelat in saker som ska vara med i en teater.

Jag har blandat och druckit min favorit av Almedalsdrinkarna.

Jag har upprörs över den undermåliga kvalitén på papperssugrör i allmänhet.

Jag har slitit mitt hår över att kalla andra saker än geografiska förflyttningar för ”en resa”.

Den här söndagen har varit precis lagom fylld av äventyr, uppdrag och umgänge.

Äventyr: Nickel hade rymt i morse. Gjort små spår som gjorde att vi förstod det. Hittade henne inte. Stängde alla dörrar och lade fem frön i fina rader i varje utrymme för att identifiera henne när vi kom hem. (Drog ut alla sladdar också). Ingen idé att leta när hon ändå hittat ett smart ställe att sova på under dagen. När vi kom hem mot kvällen återfanns hon i sovrummet.

Uppdrag: Närvarade drygt två timmar på distriktsstyrelsemöte med Socialdemokraterna i Gävleborg innan jag behövde åka på det jag lovat innan det datumet spikades.

Umgänge: Innan mötet hälsade jag och Markus på hos min mormor. Hon bjöd på cider. Efter mötet åkte vi till Östhammar för att dra upp planerna för vigseln tillsammans med det blivande brudparet och de som ska sjunga på vigseln. Dessutom hade jag och Markus mycket tid i bilen, även om jag somnade av lite.

Först sov jag som en sten ganska länge. Men klockan 11:30 hade jag och Ewa uppställning på det lokala torget för att dela socialdemokratiska flygblad.

Snabb omladdning för att förrätta tre viglar i stadshuset. Runt 16:30 var allt klart och om jag inte hade valt skor med klack på hade jag sedan svävat hem på lätta fötter.

I torsdagskväll firade min utskottsgrupp att vår gruppledare Helene Petersson har fyllt 60 år. Det var praliner och paket och trevlig middag ute.

I går kväll bjöd Ellinor på kalas för att hon fyllde år och för att hon tagit en examen. Hennes lägenhet var fullproppad av människor, nya och gamla vänner.

Så trevligt.

Jag tog en långfärdsbuss hem till Gävle, eftersom tågspåren byggs om just nu. Väldigt smidigt, om man passar sig för att välja ett bolag som stannar på Gävle bro istället för inne i stan. Och det passade jag mig för.

I går var jag med Djurskyddspoliserna i Stockholm. Följ dem gärna på Facebook: Polisen Stockholm – djurskydd

På förmiddagen följde vi med länsstyrelsen för att titta till en hund och hennes valpar efter anonymt tips. Hunden hade det bra. Det är inte säkert att den som anmäler andra för vanvård av djur själv har så bra koll. Men det visar sig vid kontrollen. Ursöta valpar.

Eftermiddagen ägnade vi åt att tillsammans med länsstyrelsen och veterinär hämta totalt över 60 kaniner och marsvin. De hade inte fått tillräckligt med mat, burarna var inte rena och ungar i olika åldrar var blandade med andra vuxna djur på ett sätt som inte var optimalt. Så gott som alla var dock utom akut fara och kommer att kunna få bra liv framöver.

Vad tar jag med mig? Att det är skönt att bo i ett land där vi också är måna om att djuren ska ha det bra, att vi inte får bete oss hur som helst mot dem. Men också att varje ärende tar ganska mycket tid.

Det här är Dennis som är på gång ut till djurhemmets bil med ett gäng kaniner.

Det här är inte det mest klandervärda när det gäller Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Inte på långa vägar. Artikeln HÄR.

Ändå så typiskt. En av alla karlar som vet hur världen ska tas, och vilken roll kvinnor ska ha i den. Fungera som avelsdjur för kommande generationer.

”– En kvinna som förkastar moderskapet, som avstår från att vara hemma, oavsett hur framgångsrik karriär hon har, är bristfällig, är ofullständig, sade Erdogan.”

Erdogan och andra karlar ska ge fan i att kommentera min och andra kvinnors ”kvinnlighet”. Och definitivt hur vi vill använda eller inte använda våra livmödrar.

Jag har spenderat knappt ett dygn i Norraladalen. Huvudaktiviteten var ett kalas som min yster bjöd på. Huvudsakligen för att katten fyllde ett år, men det var faktiskt fler som jubilerar. Mycket trevlig tillställning.

Jag kommer nog aldrig att ta nationaldagen till mitt hjärta som en stor happening. Men jag kan passa på att uttrycka min glädje över att vara född och ha fått växa upp i Sverige. I nästan inga andra länder hade jag fått samma chanser som här. Det unnar jag fler.

Markus tog en bild igår kväll när vi var ute på hundpromenad som fångar stämningen i Norraladalen, det ställe jag tycker så mycket om.

Jag har haft den otroliga förmånen att vara ute på två ridturer, varav ett längre äventyr med picknic och allt i helgen.

I fredags red jag på Bella. En ny bekantskap. Oerhört vacker och snäll.

Hennes man är väldigt, väldigt lång. Flätorna behövs i vardagen.

I lördags red jag på Mary, som jag känner sedan innan. Också så trevlig. Tycker om henne så mycket.

Besök i Bollnäs tillsammans med min riksdagskollega Patrik och Marie Centervall, kommunstyrelsens ordförande i Bollnäs.

Vi började på Navet, en ”en väg in”-lösning för unga som behöver få stöd med jobb och studier. Blir spännande att följa den nyöppnade verksamheten.

Men alla ser att bilderna föreställer något annat! Jag och Patrik lärde oss allt om hur travet funkar i Bollnäs och ett praktiskt moment ingick. Ren lyckokänsla att känna tempot.

Det var Patriks första gång och jag avslöjar att han gillade det.

I Bollnäs har man specialfokus på kallblodstravare och jag hejar på en superfin på bilden högst upp.

OmbudsmannaSanna var med och fotade