Jag är så glad över att Birgitta har blivit minister. Jag delar inte hennes åsikter i alla frågor, men jag har alltid tyckt att hon varit tuff.

I aktuellt nyss så sade hon att vi tjejer ska ta mer positioner med makt, därför hade hon inte hymlat med att hon ville ha posten.

Bra!

Tåget var alltså för sent i morse för att det skulle kännas värdefullt att att åka till kansliet fram och tillbaka vilket kostar nästan en timme resa extra när jag behövde vara på riksdagen klockan 12.

Alltså satt jag i SJs lounge med datorn. Eller stod vid disken faktiskt. Skönast. Svarade på mejl, pratade i telefon och läste saker. Och åt digestive med philadelphia fast bara fyra stycken. Jag älskar det. Tur att det är just det som ingår  loungehänget.

Sen var det mötet i riksdagen. Kandidaterna 1-8 på riksdagslistan lade upp lite strategier. Nu åker jag tåg hem och har svarat på alla mejl som kommit under eftermiddagen.

Jag skulle bli fladdrig inombords av glädje om jag hade kunnat gå hem sedan. Men nej, då är det ytterligare ett möte.

Det är ingen bra period just nu.

Nu borde vi vara i Stockholm. Vi ankommer precis Uppsala. Jag blir så jävla trött på detta. Galet arg också.

Som en kloking sade.

Hur kommer det sig att KD som å ena sidan säger att man själv ska få bestämma om hur familjen ska ha det å andra sidan vill neka somliga kära att gifta sig.

Tips till alla som ska gå på (politiskt) möte

– Prata kort och koncist
– Lyssna noga så slipper du fråga och folk slipper upprepa det de just sagt
– Frågor måste inte ställas så att ALLA måste höra allt

Nu undrar jag ur det går till när någon blir kristdemokrat. Och hittar inget bra svar.

Natten mot måndag är alltid något speciellt. Inte för att jag inte vill åka till jobbet, ty jag älskar jobbet. Utan för att jag efter någon sovmorgon vill fortsätta ha just sådana. Men det går ju inte.
Så ganska pigg eftersom jag sovit länge försöker jag somna strax efter elva. För att klockan ett vara övertygad om att jag inte sovit alls. Men det måste jag ha gjort för det sjöodjur som jag ser framför mig kan jag omöjligt ha fantiserat ihop själv. Alltså har jag drömt.
Inte tyst i sovrummet. Vänder och vrider på mig. Igen och igen. Sover lite. Vaknar. Samma vissa.
Klockan fem hör jag tidningsbudet med alla andra ljud. Vet att det är en timme tills jag ska gå upp. Vaknar var tionde minut. Buttar på M lika ofta. Hatar mitt liv.

Och självklart, självklart är tåget sent. Så sent att jag istället tog det som eg. ska avgå efter.

I Aftonbladet i dag, på kulturdebatt (??) så hade en frilansjournalist skrivit ett intressant stycke om matemtiken. Kort sammanfattat vände hon sig emot att matte ofta framställs som ett helt nödvändigt ämne medan de flesta människor använder matematiken väldigt begränsat i sin vardag.

När jag var mattelärare frågade eleverna ofta varför de ska kunna dittan och datten. De frågade också på biologin, fysiken, kemin och tekniken. De frågade det om allt jag undervisade om. Mitt svar var alltid detsamma, du lär sig detta nu för att jag inte har rätten att bestämma över er, vilka som ska plugga vidare och vilka som inte ska göra det. Ni har alla chansen till allt efter detta. Och chanser gillar de ju, även om de inte gillade algebra (Skärp dig Elin, man räknar inte med bokstäver. Eller. Om du säger att X kan vara vad som helst och jag säger att det är sju kan du ju inte säga att det är fel.) alla gånger.

Men matematiken har en särart. Den hjälper dig att inte bli lurad. När du ska köpa saker, teckna försäkringar och så vidare. ALLA kommer i kontakt med pengar, alla vill ha så många som möjligt och absolut inte bli lurade. Alla exempel i matten baserade på pengar (eller godis) funkar allra bäst. Procent ser jag som en av de viktigaste grejerna, vid sidan av det generalla att uppskatta om något är rimligt.

Jämfört med dåliga mattekunskaper får man väl ändå säga att procent är relativt avancerat. Jag tycker att alla ska lära sig procent.

Till skillnad från artikelförfattaren tror jag dock att matten återkommer mycket oftare i vardagen än vad man tänker på. När man dubblar recept, när man gör överslag på om man kommer att bli sen eller när man köper garn.

Matematik är logik. Inget annat. Därför tränar den hjärnan och man kan applicera det på annat.

Men ingen kan på allvar hävda att konjugatreglen eller cosinusräkning behövs för en trevlig vardag.

Har en fjärdedel kvar av den här så jag vet ännu inte hur det går i det enda som boken handlar om, nämligen hur det går för tjejen med killen.

Baksidan förledde mig att tro att den handlade om kamratskap. Det gör den inte. De handlar om hur tjejer allt för många gånger lägger som som riktigt platta mattor för killar.

Och här är det unga tjejer och så är det tyvärr så att tjejer utplånar sig själv för att göra killar nöjda. Jag har gjort det, därför känner jag igen de känslor som skildras. Alla tjejer gör nog det. Välskriven på så sätt.

Fy vad mesig jag varit ibland. Boken påminner om det, därför kväljs jag lite.

Det är sådant som känns fint och roligt en söndagskväll. Vi som är lyckliga nog att leva i en demokrati.

Nyss var Eriksson riktigt hård när han dissade Hägglund om att de har fattat de beslut som gjort det sämre för människor. A-kassereformen har inte ett skit med finanskrisen att göra. Det har bara att göra med att borgare tror att  folk inte jobbar på grund av lättja, inte på grund av att de inte kan få jobb. Ohly är tydlig med detta.

Björklund berättar att de nu satsat på vuxenutbildningen. Hm. Vad var det de gjorde typ förra året? De där borgarna.

Nu skattefrågan. Jag tror att en majoritet av svenska folket hellre vill betala lite mer i skatt för att ha en stark välfärd och slippa ännu mer skuldsättning. Skola och vård är viktigt. Det måste få kosta. Det är viktigare än att de redan rika ska få ännu mer, för det är ju så klart de rika som tjänar absolut mest på en sakttesänkning. Tro aldrig något annat.
Klyftorna har ökat.