Det gick i. Jag var galet hungrig. Hade önskat mer bär och färre nötter.

Rullat ut ur Sundsvall nyss. Det är verkligen väldigt vackert i norra Sverige. Jag vill aldrig flytta söderut (även om det är fint också på sina ställen), men norrut, det är grejen!

Massor av vackra hus. Som är typ gratis jämfört med Stockholm eller Göteborg eller så.

Och mycket yta till varje person.

Efter lite jobbrelaterade ärenden på stan var det skönt att komma hem. Redan strax efter 18 och veta att NU BEHÖVER JAG INTE GÖRA NÅT JAG INTE VILL. Alltså, jag har ätit, bakat kladdkaka, skrivit en insändare, fixat med krukväxter, rensat väskan, spanat i tidningar, skrivit lite brev, sett OS, pratat med Markus, mejlat lite … jäkligt skönt. Jag behövde det i kväll. I morgon ska jag åka norröver. Som variation.

När jag spånade vilt om vad jag ska använda mitt stipendium till så tänkte jag att det vore fint att åka till Borneo och om möjligt kika på orangutangcentren och ännu hellre få jobba lite där. Kolla vad vi gör med marken som i sin tur utrotar olika arter, t ex några av våra närmaste släktingar. Jag skulle nu kunna använa borgaruttrycket -Det är inte pengarna, det är tiden. Helt sant är det också.

Karin på jobbet fick en tygapa på posten i dag. Hon kan vara lycklig hon,

Det snöade i morse. I går kväll också. Nu snöar det också så att utsikten från tåget är ganska mjölkig. Jag är trött. Seg. Men behöver skicka lite viktiga mejl. Det behöver jag verkligen.

Skulle ha ätit sushi i går men istället blev det en osmaklig färdigpizza från coop. Mycket dumt. Alltså blir det sushi i dag.

I mitt jobbresande har jag konstaterat att varken på Coop nära, Essingen eller stora Pressbyrån på stationen är personalen trevlig. Faktiskt det motsatta.

Tappade tydligen nycklarna när jag var ute och gick. Märkte jag när jag kom hem. Gick ut för att leta. Passerar ett par som höll i mina nycklar och undrade hur de skulle bete sig. Stor glädje för mig! De blev också ganska glada.

I dag blev jag bjussad på en semla på jobbet. Och en semla på kvällens möte. En god dag.

I Gävles kommunfullmäktige finns en ledamot som inte drar sig för att hitta på. I går hittade han på att Gävle kommun tycker att ideella organisationer är ett hot. ”Det står i texten”. Jag läste och läste men kunde bara hitta positiva kommentarer om ideella organisationer. Och goda samverkansexempel.

Jag är jätteläskunnig. Men tydligen tycker han att det är helt okej att bar hitta på, vi skulle kunna kalla det ljuga, om vad som står i handlingar.

Makabert.

För det första fick man ha sådana urlöjliga blå skoskydd. Jag hatar det.
För det andra behandlas jag alltid i ett rum med barndekor. Jag gillar inte Puh.
För det tredje tar det alltid så sjukt lång tid att rikta in kameran och gå ut ur rummet för att ta de fyra bilderna av mina tänder. Under slow motiongången sitter jag och bitter ihop om den gigantiska brickan som skär upp hela min gom och försöker hålla tårarna tillbaka. Det går inte.
Pickningen med vass grej i varje liten gnutta tandkött jag kan uppbåda. Skrapandet av tandsten så hela huvudet durrar. Uff!

Det är inte kul hos tandis. I dag pratade vi för första gången om mina visdomständer nere. Som inte syns. Men de är tydligen en potentiell risk. De kan komma att trycka på alla mina andra tänder och då kanske de måste opereras. Om detta har jag intet fått veta innan, trots att de ser likadana ut nu som för några år sedan enligt röntgen.

Men nu var de viktiga, för nu placerade de mig i en högre riskgrupp om jag ville förnya mitt tandvårdsavtal. Fast det ville jag.

Trots detta är jag ändå lite euforisk. För min tänder var så fina så, och jag behöver inte komma tillbaka på 18 månder.