Så ser det ut utanför tågfönstret. Men det blir väl helt mörkt snart ändå.

På jobbet gör jag alltid mycket saker, för jag jobbar hela tiden, men kan aldrig riktigt svara på vad jag får gjort för det är många små moment på varje uppgift och ibland är de utspridda. Men till exempel har jag redovisat projektpengar.

När jag kom hem dök Peter och Carina upp och vi har jobbat med olika dokument till Arbetarekommunen. Mellan sex och nio var de här ungefär och sedan har jag duschat och packat och ordnat inför i morgon. Känner mig fortfarande lite skakis inför mina pass på lördag, fast det kanske är lite mänskligt. Jag brukar sällan vara nervös för att prata inför folk. Nu handlar det inte om att stå framför folk som princip, utan att det jag säger ska vara tillräckligt bra.

Jag tror att kylskåp säger ganska mycket om en person. Eller en familj om man ingår i en kluns. Jag brukar köpa magneter jag gillar. Jag har ett skolfoto jag tycker jag är söt på (om inte ens mamma sätter upp dom, vad göra?) och så lite Palme. Aldrig glömma denne man. Men det är här ju kanske en åttondel av vitvarorna (och nej, jag gillar inte den minimalistiska, vita stilen hemma hos mig själv).

Det skulle jag verkligen. Någon som alltid vad med mig och knäppte mig lätt på örat när jag gör fula språkliga misstag. För det gör jag ju. Hela tiden. Och då menar jag inte slarvfel. Jag är expert på att lägga mellanslaget fel, typ: He jpå er. Jag är ganska grym på stavning men slarvar ofta. Hellre fort är helt korrekt tänker jag om stavning.

Men jag gillar nya ord. Gammelsvenska är inte att föredra alltid.

Var kan man hyra en personlig svensklärare? Kanske ska leta lite bland mina gamla kontaker.

När jag ska mejla ut datum, i olika sammanhang, verkar det vara omöjligt för hjärnan att få till det rätt. På något sätt blir det alltid fel och förvirrande för de stackare som får mejlet.

Det är inte som att jag är omedveten om det och försöker vara uppmärksam men allt som oftast skiter det sig i alla fall.

Måste träna ännu mera.

Mycket läsvärd text: HÄR!

… om jag haft min gamla gymnasieskolkatalog här och kunnat fota av Södergren (kan lika gärna bli hans tvilling, man vet inte vem som är vem) för att tydligt påvisa hur nära vi är. Men nu har jag inte det, så jag blir bara ett fan, vilket som helst.

Amen kolla här! I dunklet ser man att en växt är helt vidrigt hängig. Jag kan inte göra nåt. Snart ger jag upp.

Jag rekar lite allmänt inför det föredrag om välfärd jag ska hålla i Bollnäs på lördag. Två gånger. Är lite nervös för det. När jag surfar runt och läser diverse artiklar hamnar jag på detta med EU:s mammadirektiv.

Helt helt sjukt. FP-Birgitta Ohlsson skriver om det här.

Det är dags att släppa tanken på att barn är en tjejgrej.

På kvällen har jag besökt Kommunals s-fackklubb och pratat lite väldäfärdsfrågor inför valet. Alla känner någon eller några som råkat mycket illa ut när Moderaterna har byggt om välfärdssystemet.

Moderaterna bygger ett samhälle där den som aldrig är sjuk eller arbetslös klarar sig jättebra. Vi andra får leva i rädsla.

Fick en fin mörkröd ros med mig hem.