I dag har jag läst lite i SSU:s tidning Frihet. Men mest tittat på bilder och rubriker, men jag ska återkomma för det är en riktigt bra tidning.

Läste lite kort ur en artikel där ungdomar med olika bakgrund talade om möjligheter. En kille sade bestämt att man aldrig kan prata om att vilken klass man är född i påverkar något för alla har samma möjligheter, det gäller bara att vara framåt. Typ.

Jag håller med om att alla KAN bli nästan vad man vill. Men vem som är ens farsa spelar stor roll, och vilka kontakter han har ochch hur man upplever sina möjligheter. Vi har ett rätt bra system för högre studier i Sverige där alla får studielån och alla får plugga. Men om man inte tror att man kan, eller känner inte någon som pluggar eller har inte föräldrar som driver på … ja då upplevs det inte som en reell möjlighet.

Jag tror vi i Sverige önskar att vi inte har några klasser att tala om. Att vi står över det. Naturligtvis är det inte så. Är du uppvuxen under knapra förhållanden med trötta föräldrar som hävdar att studier bara ger studielån så … tja, då kanske du inte tror att du kan bli advokat. Vilket du kan. Självklart. Men sannolikheten att du blir det är mindre än den vars båda föräldrar är advokater.

Ja hitter inte på nu ja e. (borde skriva mer på dialekt). Detta är belagt av forskningen och en viktig del i min politiska gärning är att skapa fler upplevda förutsättningar för alla kids.

Egentligen skulle jag aldrig ha blivit lärare med hur många akdademiska poäng som helst. Jag har oddsen emot mig. Ingen förälder som pluggat. Men jag tror att det gav mig självförtroendet är tre saker. Den första att min mamma läst mycket böcker. Och mormor. Och moster. De som betytt allra mest för mig. En bok är nyckeln till kul liksom. Jag läser förbannat fort och säkert. På så sätt har jag också skapat ett bra ordförråd och kan hantera språket okej (fast jag vill alltid bli bättre). Den andra är att jag fått fatta många beslut om mig själv helt själv. Fått ta reda på grejer och ta mig framåt. För mig har det funkat triggande, för andra är det riktigt dåligt då de känner att de saknar stöd.  Den tredje och viktigaste är så klart UNF. Nätverk, hantera olika människor och situationer, självkänsla. Jag har kärleksförklarat förut. Jag är bombis på att föreningar som ger uppdrag till ungdomar utvecklar mer än vilken skolgång som helst.

Poängen, äpplet faller inte så långt från trädet och det är helt okej, men om man hellre vill fara iväg så går det jättebra. Men det krävs lite mer.

Från mig:

I dag i Arbetarbladet kunde vi läsa en insändare från en äldre kvinna som var så besviken på att hon inte fick några besök från sin son och hans familj. Inte ens på mors dag hade de dykt upp.

Förutom att jag tror att den som hellre skriver en insändare om hur hon fick bjuda grannfrun på morsdagstårtan istället för sonfamiljen, än att själv kunna bjuda in på fika, så var det mycket märkligt att hon pekade ut svärdottern som någon som hellre umgicks med sin egen mamma. Svärdottern hade inte ens hälsat på i det nya boendet …

Sonen, som rimligtvis borde vara den som ”ansvarar” för sin mamma, fick sig ingen känga. Gullepojken.

Någonstans förstår jag varför de inte var så sugna på att hälsa på.

Ännu har jag inte masat mig ut i dag. Har mötesdag i Gävle som inte börjar förrän en bit in på dagen.

I går innan jag somnade var det en fin kväll. Strosade ute innan jag sov och vaknade till, grått igen. Nåja, inga solfläckar i pannan i dag då. Tack.

Lika illa som jag tycker om borgare som suger ut de som inte lika mycket har, lika illa tycke rjag om myggor. Jag veeet att de har en roll i ekosystemet, som fågelmat.

Men fågelmaten sticks och nu kliar det massor på mig. Överallt. Många bett på öronen fick jag i går. En liten ynka naturpromenad i fritidsområdet blev ett helvete. Jag slog mig frenetiskt med en ormbunke, påminde nog starkt om en religiös ritual. Hjälpte inte.

Skriver GD i dag.

Tyvärr skriver de inte så mycket hur debatten gick på det omskrivna mötet. Hade gärna velat veta om det finns någon kärlek i frikyrkan eller om det mest är en fasad att mans ka älska sin nästa.

Den här bilden lade en kär vän upp på facebook och taggade mig i. Det var tider det!

Länge har de längtat efter sin långresa. Omständligt får de sina väskor på plats, sprider ut sina saker och gosar ner sig på sin plats, likt ormen i kudden på Robin Hood. Och sitter en minut. Sedan kommer de ihåg det ultimata myset, att de ska gå och köpa kaffe också. Som de absolut ska dricka vid sin plats. Så att de har extra mycket saker att sysselsätta sig med under den trevliga tågresan. Spilla till exempel. Viktigt  att dricka mycket så att de har många anledningar att behöva ställa sig upp.

Det är jobbigt med gångplats på tåget.

Texten kommer i sin helhet från HÄR. Jag har alltså inte skrivit det. Någon annan gjorde det bättre. Men läs! Rent empirisk skulle jag säga att om du är kille och över 40 och träffar mig sällan, så läs extra noga.

Ibland stöter man på jobbiga saker i sin vardag, som ett resultat av att folk inte riktigt vet hur de ska hantera en. Därför har jag satt ihop en händig guide som kanske inte är applicerbar på alla vegonykterister, men helt klart på de flesta vegosar och/eller nykterister jag känner och definitivt på mig.

1. Vi vet att humor är kul. Vi har också humor. Vi kan också dra döda spädbarn-skämt när andan faller på, vi är inga monster. Däremot bör man tänka på att du är inte min enda kompis, och om du var det vore det okej att du skämtade om att ”Höhö vi kan ju låtsas att det inte är gelatin i!” eller ”Höhö, det enda som är jobbigare än att ha en dotter som är vegetarian måste ju vara en dotter som är nykterist” (faktiskt citat) en gång eller så. De flesta vegetarianer och nykterister umgås dock i lite större kretsar än med bara dig, och jag vet att du tänker att ”jag skämtar ju bara om det ibland”, men ibland med asmånga personer blir rätt ofta, och det blir extremt störigt att hela tiden bli skojad med om saker som för en själv känns som det enda vettiga valet. Det är lite som att du slutar röka och sedan kommer i princip alla du känner som röker och bara ”HÖHÖ SKA DU MED OCH SKÖRDA LITE TOBAK?” varje gång ni ses, i flera år efteråt. Det är ju inte ett normalt beteende.

2. Ni behöver inte berömma oss för våra val eller säga att ni ”accepterar” dem. Vi vet det är vettiga val, om vi inte visste att det var det vettiga skulle vi ju äta kött/dricka alkohol. Dessutom känns det lite arrogant att placera sig själv i en position där man kan acceptera saker, den som har makten att acceptera är ju den som är och/eller anser sig stå högre än den som man accepterar. Det känns fett skumt att bara ”du är nykterist men jag accepterar det”, vad betyder det ens? Själva accepterande-delen innebär ju att man tycker att det är konstigt men att man har överseende med det. Som om valet att inte äta kött eller dricka alkohol är en grej som gör oss konstiga. Jag vet att det är välmenande men jag blir lätt lite sur på/stött av det.

3. Vi vet att ni antagligen har lite lite skuldkänslor när ni tuggar flintastek med vin och vi sitter där med tzayspett och pepsi. Ni behöver inte förklara det. Folk pratar gärna om att vegosar och/eller nykterister är helt konfrontativa, och det kanske vi är då och då, men vi behöver faktiskt inte ha vegetariandiskussionen varje gång vi äter middag. Vi vet att ”det kanske är fel men det är så gott och mat är en viktig del av livet” och att ”det är så svårt att sluta äta kött när man bor hemma” och att alla egentligen vet vad som egentligen händer i slakthus och att ställena där djuren föds upp nästan alltid är fruktansvärda och att ni försöker förtränga det, men om jag har haft vegodiskussionen med dig varje gång vi ätit mat de senaste fem åren så tror jag inte att det kommer att förändras, du behöver inte försöka dra igång den varje gång för att kunna försvara dig. Samma sak med alkohol. Det kan ju vara trevligt att umgås utan att bli helt ifrågasatt, och det är inte som att man är aspepp på att diskutera när det alltid blir såhär: ”Åh jag vet att jag inte borde men det är ju så gott” ”nej det borde du inte.” ”men det är ju så gott! mat är faktiskt viktigt för mig!” ”om du väljer att äta kött trots bla bla hemska saker så verkar det onekligen väldigt viktigt” ”men måste du försöka äckla mig, man kan faktiskt inte ta alla fighter och jag har faktiskt volontärjobbat på (valfrig välgörenhetsställe) + ger 25 spänn till amnesty varje månad!” och sedan strålar den man pratar med av glädje över sin egen förträfflighet trots att det helt klart skulle göra mer för världen att sluta äta kött än att ge 25 spänn till amnesty varje månad eller så. (Men man kan ju göra båda, yay.)

4. Det är inte kul att försöka äckla oss med kött eller saker som ”åhhh, en blodig stek från ett dött djur, VAD GOTT!”. Det enda det kommer leda till är att vi tycker att ni är lite luddiga i skallen.

5. Ni kommer inte få oss över till ”den goda sidan” genom att försöka bjuda på stek/öl. Helt ärligt, tror ni att vi är helt viljelösa eller?

6. Vi vet att ni tycker att det vore svårt att vara vegetarian eller nykterist, men vi tycker inte det. Eller jag gör det verkligen inte ivartfall. Jag tycker snarare att det måste vara ganska svårt att leva med sitt samvete om man käkar massa döda djur som inte ens sett utsidan av fabriken de föds upp i och helt svårt att hinna ikapp en kultur som bygger på att man är bakis en eller två gånger i veckan. Jag tycker inte att mitt liv är särskilt svårt. Därför känns det väldigt konstigt när folk bara ”åhh äter du inte ens räkor? Vad jobbigt för dig!” och liksom antar att all vegetarisk mat är skitäcklig. Samma sak med alkohol, det är väl snarare lättare för mig om jag pallar vara social utan alkohol i sådana sammanhang? Kul att behöva få i sig tre öl innan man kan prata med folk liksom, det om något är väl svårt? (Okej inte för att jag menar att alla som dricker alkohol är asociala freaks, men folk pratar gärna om att det är lättare att slappna av och ”vara sig själv” efter ett par öl. Kul syn på livet.)

Mitt medlemsskap på Body Shop höll på gå ut och om man då tar sig till affären för att förnya får man också halva priset på valfri vara. Som den goda matematiker jag är förstår jag då att ju dyrare grej jag köper desto mer pengarlipper jag betala. Så jag valde den här. En doft att älska. Body Shop är en av mina absoluta favoritbutiker. Produkterna är bra och inte testade på djur. Min favorithudkräm just nu är Neroli Jasmin Body Lotion.

Och en mycket fin sak har de just gjort. Jag köpte en sminkpensel som de glömde lägga ner i påsen upptäckte jag. Så jag ringde för att säga det. Då visade det sig att de ägnat sig åt detektivarbete för att hitta mig. T ex hade de ringt en bekant som handlade före mig och då blev medlem och uppgav sitt telefonnummer. Eftersom vi hade pratat med varandre tänkte de att hon kanske hade mitt nummer, vilket hon inte hade men hon tipsade om gavle.se så de hade försökt där men inte lyckats. Och nu blev de jublande glada för att jag ringde och POSTAR penseln till mig. Det är vad jag kallar service … Alltid i Gävle!