Djurens Rätt har sammanställt det som handlade om djur i höstens motionsflod. Där kan du se vad jag varit med och skrivit om.

I dag var jag hos radion och gjorde banad intervju om det här med motionerande i riksdagen. Kommer på måndag i Radio Gävleborg.

I helgen träffade jag Liz. Då kramade jag henne.

Gullig text finns HÄR.

I går under riksdagens öppnande satt jag bredvid en av talmannens inbjudna gäster i Storkyrkan. Hon drev ett stort och välkänt företag i Stockholmstrakten. Vi pratade lite om allt möjligt. Så frågade hon mig om jag visste nåt om frågan om ensamkommande barn. Jag sade att den engagerade mig och att jag visste en del. Då berättade hon hur upprörd hon var över en persons öde som hon kände till, och hur hon inte kunde förstå hur myndighetssverige kan göra på det sättet. Och avslutade med ”vi inte kan hjälpa alla, men de här unga människorna är redan här blir orättvist behandlade nu.”

Det kan verka som en fabricerad historia, men det är det inte. Jag väljer därför att använda dem som en anekdotisk bevisföring om hur många i samhället som i dag ser det här och undrar hur det kan få fortgå. Det är naturligtvis den utdragna process med orättssäkert innehåll som drabbat de här unga. Återigen, jag tror att många politiker inte satt sig in i hur många den här frågan engagerar. Det är ingen pluttfråga som kommer att försvinna. Den kommer att växa ännu mer än vad den gjort på några månader. Med rätta.

Vad gäller just rättssäkerheten släppte nätverket #vistårinteut en rapport för två dagar sedan. De har samlat in dokumentation av hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen. Jag vill uppmärksamma den här för att det är viktigt att sprida hur den ”säkra” myndighetsutövningen ser ut. Jag tvivlar inte på att det stämmer. Jag har hört så många berättelser de senaste månaderna. Sett och hört en del med de egna kroppsdelarna för ändamålet.

HÄR kan du hitta rapporten. Läs allt. Fundera på om du känner dig lugn och trygg med processen. Liv och död.

”A gör sin ålder sannolik med kopior på skolbetyg, skollegitimation, intyg från god man med mera. Ändå skrivs A godtyckligt upp i ålder av handläggare på Migrationsverket i samband med avslag och flyttas till vuxenboende där A känner sig otrygg och inte vågar bo. Bostadslös och suicidal idag.”

”A har med sig en taskira som anger ålder 16 vid ankomst till Sverige. Under asylprocessen finner Migrationsverket ett annat dokument med likvärdigt bevisvärde som A aldrig sett. Intyg finns från ett tiotal erfarna gymnasielärare samt från familjehem med barn i samma ålder där det hävdas att A med största sannolikhet och utifrån fysisk, psykisk och social mognad är att bedöma som vanlig gymnasieungdom. Migrationsverket tillmäter det nyfunna och för A okända dokumentet allt värde och skriver upp A med sju år samt ger avslag.”

”Personal på boende ser en bild på A på Facebook. A har satt sig i en ”flott” bil, något som ligger långt utanför A:s levnadsstandard – ett oemotståndligt fototillfälle. Personal meddelar Migrationsverket att A inte kan vara under arton då han setts sitta i en bil. Migrationsverket skriver upp A i ålder och A får avslag.”

”Vid muntlig förhandling vid förvaltningsrätten är tolken nonchalant och slarvig. Hen kallar bäck för hav, att träden väser och översätter att A läste engelska i en blandad klass då A själv säger att hen gått en privat engelskkurs med både pojkar och flickor. Migrationsverket menar då att A ljuger eftersom det inte finns blandade klasser i afghanska skolor. A:s asylansökan avslås då historien inte bedöms som trovärdig.”

”A är 14 år och asylintervjun hålls via länk. A konstaterar att hen inte förstår tolken. Tolken blir mycket upprörd, hävdar att hen var godkänd tolk på både farsi och dari. Tolken byts så småningom ut.”

”A lämnar in ett hotbrev från talibaner för att stärka sin asylberättelse. Migrationsverket anser att brevet saknar bevisvärde. A får kontakt med en afghansk minister som erbjuder sig att verifiera handlingen. Då vägrar handläggare att lämna tillbaka den och motarbetar därigenom A:s försök att bevisa sina asylskäl.”

”När A och god man kommer till Migrationsverket för att delges beslut säger handläggaren: ”du kan ju överklaga men det brukar inte vara någon idé”. Och tillägger att ”du ska sättas i förvar så det är lika bra du vänjer dig vid tanken”. God man vänder sig till handläggarens chef och kräver att få byta handläggare.”

”A får avslag efter att enligt Migrationsverket inte ha gjort sin hemvist sannolik. Detta sker efter en undermålig intervju, en felaktig rapport från analysföretaget Sprakab och en handläggare som avfärdar korrekta uppgifter som felaktiga. Företaget Sprakab har senare medgivit att de begick ett allvarligt fel i detta ärende. Handläggaren har medgivit att hen ”gick på” den felaktiga informationen. Migrationsdomstolen fastslår Migrationsverkets bedömning utan att göra någonegen bedömning av dessa uppgifter.”

I går hölls Gävles lyskväll. Spanade på vackerheten på väg och hem från bion. Vi var några som kollade på Baby Driver. Det var tempo och action, och det var vad som suktades efter.

Lördagen var annars sovmorgon, träning, middagsvila och pizza.

Vid ett möte med en av Migrationsverkets handläggare innan sommaren berättades hen om Erin-programmets förträfflighet, helt utan att den kunde styrkas. Det skrev jag om.

Jag citerar ut minnesanteckningarna som killen jag känner bad att få efter mötet från Migrationsverket (där handläggaren inte vill ge honom dem först för det brukade man inte och de var inte klara. Men vi sa att det gick bra att skicka dem på posten.

”Elin Lundgren ställer frågor om Migrationsverket har statistik gällande personer som beviljats stöd enligt ERIN så att hon och X vet att det fungerar. Elin är intresserad av statistik över de som åkt och fått den hjälpen, om hur de lever, hur deras situation ser ut i dag, var de bor, hur de försörjer sig, hur många har hittat boende.

Und. informerar om att Migrationsverket inte har den statistiken men att und. kommer att kontakta enheten för återvändandesamordning inom Migrationsverket angående statistik. Und. uppger även att det blir uppföljning av frågorna om statistik vid återvändandesamtal … ”

Mötet då vi skulle få den efterfrågade informationen har ägt rum. Vi var inte så stridbara så vi valde att bara lyssna på den utlovade återkopplingen.

Vi fick veta:

-Hur många som omfattats av programmet årligen

-Hur många som jobbar med programmet i Afghanistan

-Vilka provinser i Afghanistan som berörs.

Det var det.

Med tanke på vad vi ställde för typ av frågor, att de finns dokumenterat i det av Migrationsverket skrivna protokollet och att detta var svaret känns det ju … fattigt. Det var inte ens i närheten av de svar vi efterfrågade.

Kunskaperna om Erin verkar sisådär bland handläggarna på myndigheten. Men de vet ju att det fungerar …

Detta är förstås bara en liten anekdot, men kvarstår faktum att jag aldrig varit på möte någon gång hos offentlig verksamhet där den jag följt med/jag blivit så illa bemött som på Migrationsverket.