I går hölls Gävles lyskväll. Spanade på vackerheten på väg och hem från bion. Vi var några som kollade på Baby Driver. Det var tempo och action, och det var vad som suktades efter.
Lördagen var annars sovmorgon, träning, middagsvila och pizza.
Kategoriarkiv: Uncategorized
Handläggarens bristfälliga svar gällande Erin-programmet
Vid ett möte med en av Migrationsverkets handläggare innan sommaren berättades hen om Erin-programmets förträfflighet, helt utan att den kunde styrkas. Det skrev jag om.
Jag citerar ut minnesanteckningarna som killen jag känner bad att få efter mötet från Migrationsverket (där handläggaren inte vill ge honom dem först för det brukade man inte och de var inte klara. Men vi sa att det gick bra att skicka dem på posten.
”Elin Lundgren ställer frågor om Migrationsverket har statistik gällande personer som beviljats stöd enligt ERIN så att hon och X vet att det fungerar. Elin är intresserad av statistik över de som åkt och fått den hjälpen, om hur de lever, hur deras situation ser ut i dag, var de bor, hur de försörjer sig, hur många har hittat boende.
Und. informerar om att Migrationsverket inte har den statistiken men att und. kommer att kontakta enheten för återvändandesamordning inom Migrationsverket angående statistik. Und. uppger även att det blir uppföljning av frågorna om statistik vid återvändandesamtal … ”
Mötet då vi skulle få den efterfrågade informationen har ägt rum. Vi var inte så stridbara så vi valde att bara lyssna på den utlovade återkopplingen.
Vi fick veta:
-Hur många som omfattats av programmet årligen
-Hur många som jobbar med programmet i Afghanistan
-Vilka provinser i Afghanistan som berörs.
Det var det.
Med tanke på vad vi ställde för typ av frågor, att de finns dokumenterat i det av Migrationsverket skrivna protokollet och att detta var svaret känns det ju … fattigt. Det var inte ens i närheten av de svar vi efterfrågade.
Kunskaperna om Erin verkar sisådär bland handläggarna på myndigheten. Men de vet ju att det fungerar …
Detta är förstås bara en liten anekdot, men kvarstår faktum att jag aldrig varit på möte någon gång hos offentlig verksamhet där den jag följt med/jag blivit så illa bemött som på Migrationsverket.
Besökt Hinseberg
Foto: Kriminalvården
I dag besökte utskottsgruppen Hinseberg, den största anstalten för kvinnor i Sverige.
Man kan lugnt säga att känslan och miljön var helt annorlunda än den på Kumla. Inget konstigt att det är så men bara en tanke. Även här finns riksintag.
Under tiden vi var där gick brandlarmet, och vi fick se hur oerhört snabbt kriminalvårdarna agerade på det.
Blev väldigt glad att höra om svetsutbildningen som de har. HÄR kan du läsa om den och mer om anstalten. En önskan de skickade med var möjligheten att hålla yrkesutbildning till elektriker.
På bilden syns ”Slottet”. Just nu genomgår byggnaden en renovering, och helt frikopplat från Kriminalvården måste jag säga att byggnaden var väldigt spännande och oerhört vacker. Utsikten från en del av cellerna lär vara bland den finaste fängelseutsikten man kan tänka sig.
I år jobbar anstalten också med växthus och får! Människor och djur är nämligen en bra match.
Ännu en dag där vi sett arbetet för att få människor att komma bättre ut.
Ta hand om Anna!
Just nu sker saker med ett rasande tempo i Moderaterna. Så kan det vara, har upplevt ungefär samma i mitt parti. På avstånd, inte från epicentrum.
Jag hoppas att Anna är med sina vänner, Personer hon kan lita på. Har gott om smågodis eller vad hon gillar. Att hon tänker på och påminns av andra om att i politiken har man en roll. Ifrågasätts den eller ens politiska gärning är man ändå sig själv. Som ens vänner gillar.
Alla måste bete sig
Träffade viktiga i lördags
I lördags var jag till Söderhamn en sväng och träffade en del släktingar. Riktigt gamla och riktigt unga. Det var kul.
På ett ställe bor kattungen Juni tillsammans med sin mamma Olle. Ibland är allt man behöver i livet en pälsdjursunge att hålla i.
”Vem blir förresten jag om de rycks bort från mig?”
Läs en intervju med Jan Stattin från Gävle i Dagens Integration.
Delar:
”Jan Stattin berättar att både hans fru och han själv är eniga om att de aldrig skulle kunna leva med att Amir togs ifrån dem.
– Det är nog många som känner så. Man kan inte komma nära en person och sedan se dem föras bort i handbojor och fotbojor. Man vill tänka att han klarar sig, men hur länge?
Säkerhetsläget i Afghanistan där Amir kommer ifrån försämras ständigt. Enligt en ny FN-rapport som publicerades för några veckor sedan har rekordmånga civila dött i Afghanistan det senaste året. Sedan januari i år har 1662 civila dödats i landet, enligt rapporten. Några veckor innan rapporten publicerades vädjade Afghanistans flyktingministrar till Sverige och EU att stoppa utvisningarna till landet då de menar att landet, på grund av säkerhetsläget och de stora flyktingströmmarna från grannländerna, inte har kapacitet att ta emot de afghaner som återvänder.
Men än så länge gäller det avtal som Sverige tecknade med Afghanistan förra året. Enligt avtalet ska Afghanistan se till att de personer som återvänder till landet från Sverige får ett värdigt mottagande.
– Verkligheten är att bara ett fåtal kommer att klara sig men andra kommer inte det. Det är inget man kan acceptera, säger Jan Stattin.”
Det är mycket med kärleken
Sommaren är den intensivaste tiden för att förrätta vigslar. Den här helgen gör jag fyra stycken. Det är ett fint uppdrag att ha för andra. Ska strax gå iväg till den sista.
Kom just hem från Axmar där jag hade en väldigt fin stund med paret och deras vänner. FIck med mig den här fina buketten hem. Är så glad för den.
Naturen
Fiskarna i Norrsundet
I går besökte jag och Anders W Jonsson (C) tillsammans fiskarna i Norrsundet, Gävle. Förutom att tala om tråkigheter som rätt obegripliga regler, så pratade vi också om något mycket roligare. Nämligen deras planer på nysatsning med nya tillagningslokaler, butik, café, gästhamn med mera.
Såg ritningar! Ser fram emot när det blir verklighet.
Och hörrni, det där med dioxin, det är givetvis ingen trevlig sak. Men jag besökte Livsmedelsverket för något år sedan och de sade uttryckligen att om du inte är barn eller tänkte föda barn så kan du äta rätt mycket av den svenska fisken som varnas för. Pga nyttan med fisken överväger ev fara.
Kongress is off
I går kväll kom jag efter några sega timmar på tåg, om än med gott sällskap, hem till Gävle. Med mycket påfyllt i det där som är minnen. Eller livet.
Jag har alltså varit på kongress med IOGT-NTO-rörelsen sedan 1993 då jag var på min första i Växjö 1993. Jag gick UNF-läger och bodde i militärtält och hade hur kul som helst. Jag har varit ombud på UNF och IOGT-NTOs kongresser. Jag har varit där i min roll som ledamot i förbundsstyrelsen och senast, 2015 i Lund var jag sekreterare på UNF:s kongress. Det har varit Köping, Piteå, Uppsala, Örnsköldsvik, Gävle, Göteborg och andra metropoler som hyst oss.
Under alla de här åren har jag fått så många vänner och bekanta som är viktiga i mitt liv. Som tvingat mig att vända ut och in på hjärnan i många olika sammanhang. Ibland har de gjort mig förbannad. Och jag dem. Men oftast gör vi varandra glada. Så där som det är när man jobbar tillsammans för något man tror på.
I år ledde jag alltså IOGT-NTOs förhandlingar ihop med Anders, Åsa och Robert. Jag var väldigt spänd och det var hur kul som helst. Hundra ombud som tog första steget gällande en ny strategi för verksamheten. Det rör upp känslor förstås, men också idéer. Känner mig nu mycket insatt i detta, vilket är spännande. ”Expedition 50” var arbetsnamnet. ”Explosion 50” hade varit roligare. Varför 50? Snart fyller organisationen i dess nuvarande form 50 år. Detta sedan IOGT och NTO slogs ihop 1970. IOGT grundades i USA 1851 och kom till Sverige 1879. Det var stunder jag var lite nervös över hur jag skulle klara att rodda klubban. Men det gick finfint.
Världens finaste klubba också. The World, our field står det på den. Världen är vårt fält, som vi säger på svenska. Därför är loggan en glob. Därför samarbetar vi med systerorganisationer världen över för att kämpa för demokrati och mot alkoholindustrin som hindrar människor från fira och rika liv, eftersom alkohol envisas med att förstöra för oss.
Det där svettiga och fuktiga militärtältet var i år ett hotellrum som jag delade med Ullie. Det är en ynnest att få en av sina allra bästa vänner med på det här. Också i år hände saker som vi bär med oss, men som bara kan återberättas för vissa utvalda. Varje frukost såg ut ungefär så här. En sörja av ljusbrunt. Orkar bara skyffla i mig. Orkar inget avancerat. Gillar verkligen vita bönor i tomatsås. 
En grej som blivit tradition sedan några kongresser tillbaka är den så kallade nagelfesten. Det kan låta tramsigt och det är det också. Just därför kul. Vi erbjuder helt enkelt en stund av möjlighet att måla naglarna. Runt ett bort på nattcaféet finns allehanda färger att tillgå, och instruktioner för den ovane. Rätt poppis inslag som numer till och med efterfrågas innan! Här nedan har jag målat Mohammeds naglar. Tröstade honom med att det som kom utanför försvinner dagen efter. 
På kongress bär man sin bricka med stolthet och den sitter på ett nyckelband. Det är standard. Jag tror vi var nära 700 personer på plats, så det är klart vi måste hållas ordning på. Skulle kunna raljera över det märkliga systemet med ”specialmaten” och varför det krävde särskilda lappar, men avstår.
Både jag och Ullie hade ”specialmat”, och ibland lyckades vi faktiskt äta detta speciella ihop. Även om hon slet som ett djur med en fotbollsturnering.
UNF hade tryckt väldigt snygga tygväskor med motiv av Kent Wisti. Somliga fattade inte referensen. Det kallar vi kulturskymning. Jag kommer använda min med glädje.
The place to be är alltid nattcaféet och vi var uppe så länge vi vågade för att komma upp dagen efter. Siktade på tre bakverk varje kväll. För bakverken är hela grejen med nykterhetsrörelsen. De är alltid handgjorda och det med kärlek. Dessutom fanns min favoritdryck, så jag var lyrisk.
Sista kvällen, lördagen, var klassisk sittmiddag. Med påföljande styrdans och disco i angränsande lokaler. Med älvutsikt. Det var ganska fantastiskt. Ett dansgolv där mixen av människor är ungefär den största du kan tänka dig och några vakter som står bredvid och kan känna sig lugna över att de inte kommer att behöva ingripa på hela natten pga alla är nyktra och ingen muckar.
Stort och varmt tack till alla arrangörer av #nykter17. Alla deltagare och alla fina nykterhetskamrater som nu åker hem och fortsätter med alla den fantastiska verksamhet som de levererar runt om i Sverige. En av Sveriges stabilaste folkrörelser. (DU kan också vara med!)
Vi ses i Örnsköldsvik 2019.