Att jag tycker att dagens poliskår gör ett tämligen gott arbete är ingen hemlighet. Jag har också haft förmånen att bara träffa trevliga poliser.

I morse passerde jag mitt cykelrum. Av en slump kikade jag in. Och vad ser jag? Min pärla till cykel som stals för några veckor sedan ur cykelrummet. Nu med nytt framdäck, utan stöd och lite tilltufsad. Men ändå min.

Jag ringde Polisen, och de lovade att komma någon gång under dagen. 25 minuter senare hade de varit här, varit trevliga, trott på mig, gjort anteckningar och plockat med sig cykeln. Nu får vi se vad som händer!

Jag försöker se det som ett tecken.

Sällan har jag heller blivit så glad för en kvarglömd Risifrutti i kylskåpet som i morse. Och aldrig behövt en så mycket.

Japp, funderar på att döpa om det här till deppbloggen. Det stämmer. Jag är dålig på att leva ut ångesten. Jag försöker, men det är svårt att göra det. Jag tänker att jag skulle vilja gå upp i atomer och aldrig mer behöva tänka en tanke eftersom det gör så ont och är så jobbigt. Jag försöker tänka att jag inte är svältande i Afrika, på att jag har världens bästa vänner och på alla världens hundvalpar. Det hjälper föga.

Det är svårt att vara människa och just nu är jag riktig, riktigt usel på det.

ett till paket av tröst har kommit. Det innehöll bland annat den här sjömannen i klassiskt snitt. Smycket med noter var fri gåva i förra paketet.

Känns det bättre nu? Nej.

Jag har inte sett ett avsnitt på evigheters evigheter. Kanske inte sedan gymnasiet då vi brukade avhandla dem dagen efter i klassen.

I dag frågade en kvinna han var ute på äventyr med: -Hur kommer du på allt? En klart befogad fråga. Svaret är klockrent och något att leva efter. Bättre än Pollack.

-Jag vill alltid gå vinnande ur situationer jag hamnar i.

Fick originalet från en vän: Well, when it comes to me and situations, I like to win.

Vi har alla något att lära av MacGyver. Suget i blicken bland annat.

Vanligen älskar jag kvällar och sena nätter ungefär mer än alla andra tider på dygnet. Det är roligt, mysigt och lugnt.

Just nu hatar jag dem. Är glad över att kunna sitta i en soffa med en syster som lägger pussel och så kollar vi på ”komediserier” på sexan. Ganska ovärdigt. Det med.

Från en vän i natten.

Hur svårt kan det vara?

… att min äldre släkting ville provocera mig genom att skicka det här vykortet. Men det blev jag och kände ”helvete, helvete, helvete. Hon har rätt”

Alltså, det är ett jättetrevligt kort och hon gjorde helt rätt som skickade det. Texten var ännu trevligare. Felet är hos mig. Som alltid.

Ledare i Cosmo

Bowlade med två systrar och två systerungar. Skorna är verkligen snygga.

Sara (hon som här påminner om en ladugårdsvägg) och jag lekte allt vi orkade. Att vara i gungan var rätt soft.

Vi fikade också på Wayne´s. Som med söderhamnsmått faktiskt är skitdyrt! Skulle ha gått till TeWes istället.

Avrundade med ett besök hemma hos tredje systern. Lina. Det är alltså hon som är den ljuva, och jag som är smurfen bredvid.

Till detta kommer också en runda på det alltid lika sunkiga E-center. Men jag tycker å andra sidan att ALLA köpcentrum utanför städer känns riktigt lortiga. Dessutom fyndade både jag och Sara på Mirus som hade 70 procents rea. Nu är jag trött.

Och det gör mig ingenting.

I går träffade jag naturen. I dag är jag ett myggbett.