Ber om ursäkt för den sneda horisonten. Jag gillar raukar så jag pussar dom!

I dag har Arbetarbladet ett uppslag om Stortorget, där positiva röster kommer till tals. Och så torghandlarna som tycker att de får stå undanskymda. Jag vet inte, de står efter Drottninggatan och är jättelätta att handla av.
Under friidrotts-SM gjorde tidningen intervjuer med tävlande besökare om vad de tycke om stan och väldigt många nämnde Stortorget som något positivt.

Efter rusten uppmärksammade tidningen Arkitektur (nummer 7, 2010) ombyggnationen och rubriken på framsidan löd ”DET NYA OFFENTLIGA RUMMET Stortorget i Gävle sätter trenden”

Det roligaste med bilden till höger här är att paret som går längst ner båda håller i rosor med S-symbolen på.

När vi var ute i valrörelsen för ett år sedan möttes vi av många frågor kring detta. Jag träffade många gymnasieelever och märkte att de upprepade vad deras föräldrar sagt. Det eleverna INTE visste (och därmed inte heller deras föräldrar) är att en kommun inte bara får lägga pengar på drift utan måste investera (-Varför sade man upp lärare och byggde ett torg istället?), att också oppositionen ville bygga om torget (men köpa billigare grejer), att pengarna varit ihopsparade under flera år och att vi valde att satsa på lite dyrare sten för att veta att den huggits av människor som haft en god arbetsmiljö, och inte blivit utnyttjade för att vi ska få ett snyggare torg. Att ha byggprojekt igång under en långkonjunktur skapar arbetstillfällen.

Nu är Stortorget igång och det är ytterst sällan jag hör kritiska röster om hur det blev. Jag är jättenöjd.

Nu jag jag bokat en tid med en rekommenderad person. Vi ska ses om en vecka. Sedan gäller det.

Elin + PT = sant och nyttigt

Huvudaktiviteten var ett möte med  justitieutskottet. Bonusen var inköp av höstskor. På rea, alltså förra årets modeller. Förmodligen sååå 2010. Men jävligt rätt för mig. Ett par var tom några som jag fingrade på förra hösten.

Innan hemgång, vilket är i detta nu, jag jag ätit lunch på Wagamama med Linda.

I kväll är det möteskväll igen.

I veckan kom det ganska mycket bra tidningspost. Tur att det inte är bråttom med någon. Nu ska jag ut och gå en sväng och passa på att lämna bibblaböcker så jag inte får böta.

Jag tar med mig rosa saker när jag går på möte. Lite piggar det allt upp!

Inledningen till Jennys ledare som jag skrev om tidigare:

”Frågar vi svensken om hon vill dela föräldraförsäkringen lika mellan föräldrarna blir svaret i majoriteten av alla fall nej. Frågar vi svensken om hon vill ha lika lön för lika arbete blir svaret ja. Vilket är två motstridiga svar eftersom lika lön för lika arbete är i det närmsta omöjligt att uppnå så länge huvudansvaret för verksamheten i Familjen AB ligger på modern och förälder i själva verket är en synonym för moder.” 

Efter att jag bloggat om det gick jag till kiosken på färjan och hittade att bevis i tidningshyllan på just precis det hon skriver, att ungarna förväntas vara mammas angelägenhet.

I går skrev Jenny Wennberg en alldeles lysande ledare om delad föräldraförsäkring i Arbetarbladet.

Här är en av kommentarerna:

”Bra att mammorna är hemma med sina barn mest. Det kallas livskvalite. Att vara hemma med sitt barn i stället för att stå i kassan på ICA. måste vara att lätt val. Sedan man kanske borde införa internat för barn så att kvinnisakskvinnorna slippeer sköta om sina bar. Tänk de måste tycka att deyt är jätteäckligt att amma sitt barn.”

Stavfelen är autentiska.

Jag har aldrig hört ett enda gott argument för varför tjejer ska fortsätta dra tyngsta lasset med barnen, eller varför inte barnet ska ha lika stor tillgång till sina föräldrar.

Nu är det inget mer läger.

Det är sorgligt för varje sekund har varit njutbar, och hur ofta är tillvaron på det sättet?

Efter morgonens avramling kan man säga att jag gjort allt. Det ingår liksom. Nu har jag skitont i ena skinkan, och får leva med det.

Dagens dressyrlektion gick finemang och jag har verkligen gjort insikter om mig och min ridning. En enorm mognad, ett annat fokus.

Om honom står på Sindarves hemsida: val f-01, mkh 153 cm, isabellblack, e Cristall 203 u Lovis e Luxor 122, stor och rejäl, framåt och orädd, omtyckt av de längre ryttarna

Ullie syns här på bild med honom, och han är hennes ”fasta häst”. I dag har hon inte ridit honom, så för att spara Limbo fick jag ta Frost på eftermiddagens uteritt. Vilken fantastisk häst! Vi har hört historien om när han kom till Sindarve, tämligen ohanterad och elak. En häst att vara rädd för. I dag skulle jag säga att han är en otroligt fin kille som jag gärna skulle hänga mer med. det säger en del om hur duktiga de här med hästarna här.

Han är också mycket speciell, då han är (nästan) helt vit. Inte så svårt att gissa var namnet kommer ifrån. Tydligen har de aldrig hört talas om en annan rasren, vit fjording.