Fixat lite enkla och snygga kort av allt det material som liksom blir över hela tiden. Små bitar av stora ark, klistermärken, gnuggisar … Så roligt. Jag är inte klar än. Eller just ja, med detta blir jag aldrig klar. Därför behöver jag heller inte prestera.

Dagmar är det klädmärke som vunnit tidningen Damernas Världs åtråvärda modepris Guldknappen 2011.

Jag har läst om dagmar itidningen och vet att priset handlar om lite olika saker, inte bara snygga kläder utan också att det är smart marknadsfört och så.

Drog ett snabbt varv på Åhléns damavdelning där Dagmar promotades hårt med guldknappar i papp (!!) hängandes över klädställningarna. Jag tittade noga. Klämde lite också. Jo, tyg och sömmar känns bra. Men glädjen i kläderna? Det var lite som tygsjok ibland kompletterat med ett resårband med hakar på längs magen. Svart, grått och så den här ”nakna” färgen. En kofta stickad av lamahår från en gård i västra Sverige. Brun.

Jag är glad för Dagmars skull och för alla de som gillar Dagmars kläder. Jag gör det inte. jag vill ha en folkdräkt eller något prickigt, randigt, blommigt och roligt färgat.

Passerar över gatan. Långt, långt borta skymtar LO-borgen. Denna historiska plats!

Landar i ett klassiskt mötesrum med konferensbord, tråkiga utsmyckning och mineralvatten. Mackorna är bonus.

I går kväll sladdade jag in i pysselrummet och blev kvar ett bra tog. Fick en hel del roliga grattiskort gjorda. Jobbar hårt för att använda upp åtminstone en del av allt material jag har. Får inte köpa nytt på länge, länge. Om det inte är basmaterial då. Som limprodukter, nakna kort och album. Passade på att slinka in på Panduro i dag för just det. Fanns många nya godingar att klämma på.

Men som sagt, bara basgrejer med hem.

I går var jag en liten sväng på stan. Upptäckte då att man på Åhléns kan köpa legofigurer. En av de legofigurerna är den söta sjöman jag visat tidigare. Jag behöver en ny för efter ihärdigt användanade blev hans ansiktsuttryck lite nött.

Kan verka enkelt, men de här figurerna är någon slags samlasobjekt i likhet med samlarkort och säljs i slutna påsar. Vad göra? Spana noga på bilden med alla figurer för att se vad de har för tillbehör och därmed kunna räkna ut vad hos sjömannen som är unikt (hans kikare) och sedan klämma igenom ett stort antal påsar för att hitta fram till honom. Säkert en kvart stod jag och klämde på legoåpåsar, men det gav utdelning.

Mig lurar de inte.

Vi har i höst en vägg i gävle igen. Tillfälligt. Här har den fantastiske Rolfcarlwerner jobbat lite, syns på motivet men också på de karaktäristiska bokstäverna jag uppskattar mycket.

Street Art i alla former är spännanade och något vi behöver mer av, inte mindre. inte alltid överallt, och just därför fler vägger som inbjuder till konstskapande. Snart, snart ska min motion om detta behandlas i kommunfullmäktige.

I senaste Accent säger Ellinor hur det borde vara. Ellinor handlade med mig inför gårdagskvällen …

När jag träffar mina vänner så brukar vi satsa hårt på gottis. Det här var innan vi plockade fram kompletterande ost och kex, mörk choklad till LCHF-människorna och chipsen.

Kanske skulle en till bänkpappersgrej kunna vara att på söndagarna sammanfatta veckan.

Om jag gör det nu idag känns det otroligt positivt!

Sju riktigt bra, politiska möten.
Flera tillfällen av häng med vänner.
En krogkväll som påminnelse om varför jag är så nöjd med att inte berusa mig.
Massage och klippning.
Tvätten tvättat, vikt och ordnad i garderober enligt nytt system.
Tre längre promenader.
Ett snyggt pyssel.

Och nästan hela söndagen är kvar!

Hösten var tidigare samma sak som skolstart. I nästan 17 år faktiskt så det är klart det sitter i. Det här bänkpapperet med tärningar (vilket fräckt motiv!) köpte jag och mamma när jag skulle börja i trean. För det var det året vi också fick en varsin atlas (som jag använder fortfarande trots Sovjet, Tjeckoslovaiken och Västtyskland) och en ordlista som då samtidigt skulle slås in. Mamma är grym på att sätta papper på böcker. Ett år valde hon istället att sätta ett tidningsomslag med en slug bondefarbror på en bok. Det var roligt.

Hur som helst, det är ont om både skolstarter och bänkpapper för mig. Vad blir då hösten istället? I år tänker jag mig att det ska handla om en större superkoll på saker som händer. Några källor jag ALLTID ska kolla av, att direkt skriva tydligare i kalendern de saker jag bokar in, även VAR mötet är.

Inte ”nåt med Mats” som jag fick reda ut förra veckan och räddades på håret. Trodde det var oviktigt, men det var mycket viktigt.

Snart är det dags att träffa min PT också. Det ska bli en träningshöst.

Det är de sakerna. Det känns som nog med bänkpapper.