Jag har inga ord för att beskriva hur vacker han är.

En kväll i soffan hemma hos Lina, ett besök hos mormor och hennes goda sockerkaka, bad på Hällåsen med äldsta systern och hennes barn, frysen full av svamp, häng med Sara, löpning och promenad, djup sömn, mammas bistra blick när jag inte kan virka ordentligt, lusläsning av Söderhamnskuriren. Besök på E-center om alltid får mig att rysa och snabbt vilja åka därifrån. I dag besök av två vänner och hard core-pyssla i mitt perfekta pysselrum. Och så lite bräda och promenad på det. Nu förbereder jag mig för veckan. Tja. Det var allt och lagom.

Här är ett utdrag (stort visserligen) ur Anna Norlings ledare i Arbetarbladet. Helt fab!

”Främst handlar inkomstskillnaden om att det är kvinnorna som tar huvudansvaret för hem och barn, och därmed är den i familjen som går ned till deltid när barnen är små. Det här har gett effekter för alla kvinnor, även de som är barnlösa eller har stora barn.

Vi har skapat en arbetsmarknad som har vant sig vid att kvinnor arbetar deltid och männen heltid. Kvinnorna erbjuds deltider, och männen heltider. Förra året arbetade en tredjedel (34 procent) av alla kvinnor deltid, motsvarande siffra bland männen var 11 procent.

Dessutom handlar inkomstskillnaden om att kvinnors löner värderas lägre än mäns. Typiska kvinnoyrken (vård och omsorg) har uselt betalt, samtidigt som typiska manliga yrken (bygg- och anläggning) har betydligt bättre betalt.

Därutöver handlar det om att kvinnor och män inte får samma lön för samma jobb. Det handlar om oförklarliga löneskillnader, alltså ren diskriminering.

Det här sammantaget gör en hel del i plånboken. Både direkt i lönekuvertet (varje månad går en kvinna 7 600 kronor back jämfört med männen, enligt LO-tidningens beräkningar) men även om vi blir arbetslösa, sjuka eller (peppar, peppar) får leva så länge så att vi kan gå i pension. A-kassa, sjukpenning, pension, allt är baserat på de siffror som står på lönebeskedet.

Det finns tre åtgärder som vi skulle kunna införa nu, och som skulle göra skillnad. Åtgärder som skulle hjälpa till att täppa till det här enorma inkomstgapet.

Det första är att dela föräldraförsäkringen i två lika delar, en till vardera föräldern. Det handlar helt krasst om en riskkalkyl för arbetsgivaren. Om det inte längre är självklart att det just är kvinnan som är hemma med barnen, att det just är kvinnan som går ned i arbetstid och det just är kvinnan som är hemma när barnen är sjuka, då blir inte längre kvinnan ett riskmoment för arbetsgivarna i anställningsförfarandet. Den strukturella diskrimineringen (som bland annat innebär att sju av tio chefer i Sverige män) skulle svältas ut.

Det andra är att lagstifta om rätt till heltid (men såklart möjlighet till deltid för den som så önskar). För det är förbenat konstigt hur det aldrig verkar vara något problem att hitta heltidsanställningar för männen, men att det blir så väldigt krångligt när det gäller anställningsformerna för kvinnor.

Det tredje är att vi måste få upp lönerna för de lägst betalda, (det vill säga kvinnorna). Därför är LO:s jämställdhetspott rätt väg att gå. Det är ytterst sorgligt att de traditionella gubbfacken (GS, IF Metall och Livs) nu hoppat av samordningen.”

I julklapp gav jag mig själv och systrarna ett kit var med material för att virka ett gulligt djur. Tanken var god. När jag nu skulle börja virka mitt jälva djur kändes det som en mindre god idé. För jag kan inte virka.

Nu har jag fått ihop en kropp (efter sju försök) och ett huvud och lite lite på ett öra. Min figur hade visst nio delar och Saras två …

Men jag tänker folkbildning. Man bör kunna och prova så mycket det går. Att virka ingår i allmänbildningen så jag får kämpa. Precis som med brädan. Det är en förbannad kamp hela tiden.

Å andra sidan så stelnar jag aldrig. Eller tycker att en tur med finlandsfärja är livet på en pinne. Se där … nu var jag elak också.

Det var groovy. Jag plockade alla jag såg, även de små. Som Sara sade -Alla ska med!

I dag provar jag kyliga vindar i Hälsingland.

Trevlig eftermiddag med nya och gamla bekanta. väl förtjänta pristagare.

Det är snyggt på Gävle slott och det är så bra att det används. Tårtan var ingen tårta, det var en fantastisk mousse-skapelse.

Det räcker med att kolla ut genom fönstret för det. Jag räknar med att det blir bättre när jag kommer till Söderhamn mot kvällningen.

Innan dess ska jag till Slottet och närvara vid utnämningen av årets nybyggare och årets pionjär.