Jag gick upp tidigt inför mitt PT-pass. Detta för att kunna äta en rejäl frukost som ändå skulle ha sjunkit undan till passet. Älskar att gå genom morgonhöstigt Gävle! Kylkrispigt och löv i hela luften!

Det gick bra, men det är svårt med armhävningarna och i slutet av styrkepasset svartnade det för ögonen en gång. Men bara en.

Jag har skitstark nu för tiden.

Den här läste jag i helgen. Av Johanna Tydell som skrivit lysande bra ungdomsböcker tidigare. Så även den här. Det är något med bra ungdomsböcker. De är helt enkelt ännu bättre än ”vuxenböcker”. De kan inte göra sig till, de måste bara vara bra. Publiken är kräsen och låtsas inte. Johanna Tydell skriver banalt sagt ”som det är”. Det går att känna sig in i karaktären Nora. Och jag är så evigt glad över att inte vara 17 år. Även om jag inte var den som hade störst tonårsångest, men det har ju inte Nora heller. Längst ned på sidorna finns Noriska ordspråk.

Inget ont om inte har något gott med sig till någon annan.
Ingen har allt men det känns så.
Bra karl finns ej.
I krig och kärlek spårar allt ur.
Den som lever är det synd om.

Och en hel del annan vishet.

Bokhora har skrivit om den också.

Elin tyckte den här dagen var som ett vykort, och hon har rätt. Somliga träd vad självlysande.

Jag är barnsligt förtjust i att mata änderna. Också obegripligt hur det kommer sig att jag ofta kan tömma min frys på bröd. Bra för änderna. Här matar Elin.

Trevligt ställe, mycket god mat. (de har bara veg -perfekt!)

Både Elin och Ullie ville fräscha till sig (och det behövdes ju). Båda skaffade helt nya frisyrer. Ullie klippte bort en skollinjal minst. Hennes liv kommer från och med nu att bli båda enklare och lite snyggare.

Elin har använt dagen till att försöka matcha ihop ny frisör och nya glasögon. Kan bli bra.

Vi kom dit ungefär halv tolv. Det var alltså kö in i utställningshallen där t ex Myrorna och Biståndsgruppen inrett visningsrum av gamla prylar.  De släppte in folk efter hand de andra gick ut. Fatta det, att få köa in på återvinningen!

Massa konst att köpa fanns upphängd på en vägg och det var roligt. Men! Att hitta konst i sin mest bisarra form. Den människa som överväger att hänga upp något liknanade, eller ens tycker att det är lite tufft med den här typen av bild, kan genast plocka bort mig från facebooklistan.

Den som höll ihop showen var Babsan, en av våra gävleälsklingar. Jag tycker om. Men efter att ha lyssnat på hennes mellansnack så påminns jag om att man inte måste göra saker perfekt, typ träna in namn innan och så. Det gällde även för den föredragshållare jag lyssnade på. Som uppenbart inte sysslade med det egentligen.

Sammantaget, skitkul idé. Roligt att det kom massor av folk! Bra jobbat kära bolag!

Jag kan inte ens göra pannacotta med hjälp av färdigt kit i kartong. Jag orkar inte beskriva mer. Det är bara fakta.

Som tröst lyssnar jag på ”E-Type väljer sina eurofavoriter”. En fantastiskt dubbel-CD med älsklingar som Corona, Haddaway och Scooter.

Det är nästan så att jag kan känna lukten av Stadshotellet i Söderhamn. Därför tände jag ett doftljus. Spanat noga bakom alla hörn, men ingen slemmig karl minst tio år för gammal, som vill bjussa mig på sprit så jag blir lite medgörlig. Bättre nu för tiden!

Fast karlarna surar likväl över att jag inte bara fogar mig.

Hej fredag!