Jag i mitt rum illustrerade det här enkätrepotaget förutom att alla fick en liten bild också. Det handlar på förekommen anledning om hur vi bor och hur vi (riksdagsledamöter från Gästrikland) reser och allt sånt.

Det går att läsa HÄR. Men rubriken, så här LEVER vi … jag vet inte. Jag tycker inte att det skildrar mitt liv precis och det var ju heller inte meningen så rubriken var skev.

Den här tar jag med nästa gång jag ska fixa håret (det måste bli ganska snart). Det tror jag blir kungligt!

Fast! Jag tycker man ser hjärndöd ut när man har munnen öppen utan att prata eller skratta så jag ska försöka undvika det. Kolla på vilken ”modebild” som helst så ser de inte kloka ut. Kollade i ett moderepotage i någon gammal tidning i natt innan jag skulle sova och konstaterar att de ser ut som spån allihopa.

När jag hade betat av strykningen och laddade för Pan Am spanade jag ner i handarbetskorgen och högg tag i ett icke-färdigt projekt. Halsduken i blått glitter. Nu är den klar och jag är nöjd. TV-programmet var helt okej också.

Söndag. Min värsta veckodag av alla. Sov kortare än jag önskade för att slippa skämmas för mig själv. Hann jobba lite och träna innan jag tog mig till tåget jag nu sitter på.

Att träna med enbart två nötkrämspåsar och en mandarin i magen kräver viss viljestyrka. Kanske inte mitt bästa pass ever, men jag höll ut. Lade på lite vikt på vissa övningar. Såg fram emot den planerade sushiilunchen på tåget. Äter sushi mer sällan nu men alltid lika gott!

Det är fortfarande söndag och det är viktigt att hålla igång för att inte deppet ska ta mig. Vilken tur att jag är bjuden på eftermiddagste. Fast ändå lite tråkigt eftersom jag tycker te är ganska snuskigt. Att det luktar gott räcker ingenstans för mig.

Som kvällsbackup har jag sortering av påtänka lådor, att planera upp veckan ordentligt samt att stryka.

I går åkte jag och Sergio ner på samma tåg till festen. Han påminde mig om det jag lyckats förtränga, att det var viktigt att ha finkläder. Så klart!

I stället för att i lugn och ro ta mig till partajet fick jag i stället gå till Åhléns där jag valde lite chicka accesoarer för att piffa upp en av klänningarna jag redan hade i stan. Det gick helt okej (fast svettig blev jag), och en bra påminnelse om att det allra viktigaste är att planera. Då hade jag inte behövt handla eller stressa alls. Det andra är att gamla saker funkar bra med en twist.

I går vad det Andreas 30-årsfest. Hon bjöd och vi kom! Vad trevligt! Och godispåse när man gick sena natten också. Min avänner är så snygga, smarta och roligt. (Det är ett under att de vill hänga med mig)

Vilken journalistisk, hemlig bok lär ut att när nykterhetsorganisationer tycker något så RASAR de alltid!

GD.

Jag skulle ha köpt den på Bokmässan. Nu är den tillfälligt slut på bang.se. Betnér köpte en i Göteborg (gissar jag) som han hade på sig. Jag vill ha likadan tröja som Magnus.

I går kom Djurens Rätts tidning. Varje gång det händer (alltför sällan, 4 gånger/år) vet jag att jag kommer att blir stärkt i mitt val att inte äta djur, även om jag aldrig någonsin tvivlat. Jag vet inte exakt, men jag började nog trappa av på djuren när jag var 18, och slutade helt äta djur efter en räkmackeupplevelse i Norge år 2000.

Tidningen är i dag en bra mix av allt för den som har ett starks intresse för frågor som rör djurs välmående. Det här repotagen ovan handlar om en bok som fångar djurglädje. Det är gott om kvalitativa intervjuer och repotage, interndebatt och konsumentupplysning.

Just nu håller jag på med Boken Äta djur av Jonathan Safran Foer, men har inte hunnit särskilt långt. Här är ett citat från sidan 22 ”När jag berättade för folk att jag skrev på en bok om att ”äta djur” utgick nästan alla, utan att ha någon aning om var jag stod, att jag drog en lans för vegetarianismen. Detta är talande: det antyder inte bara att en grundlig undersökning om husdjursproduktionen torde avskräcka från köttätande, utan också att de flesta redan är medvetna om att det förhåller sig så.”

Från sidan 39: Vilken mat man väljer avgörs av många faktorer, men förnuftet (eller ens medvetenhet) är sällan främst bland dem.

Det är omöjligt att i dag säga emot att Jorden har mycket att vinna på att vi producerade (och därmed åt) mindre kött än vad om sker i dag. Vad är problemet med att minska sitt köttintag? Egentligen?

Älskar kalvarna på bilden. –Så mycket att jag vill äta upp dom, höhöhö. Gubbskämt.

När Expressens journalist twittrar så här. Är det då ett konstaterande eller en förtjust önskan? Det vet man inte.