Hej Elin,
tack för ditt mejl.
Tråkigt att höra att du inte gillar vår reklamfilm. Vi vill gärna se dig som kund och utvärderar hela tiden reaktionerna på vår marknadsföring för att se vad vi kan förbättra. Därför är vi väldigt tacksamma för att du delar med dig av din feedback angående reklamfilmen. Vi kan inte övertala dig att tycka om filmen, smaken är alltid delad, men vi kan berätta lite om tanken med filmen för att undvika misstolkningar. Tanken med reklamfilmen är att presentera vårt breda utbud av skor och kläder samt förmedla lyckokänslan som vi hoppas att våra kunder känner när de tar emot ett paket från Zalando. Givetvis visas glädjereaktionen på ett överdrivet sätt och med glimten i ögat för att understryka budskapet och för att få tv-tittarna att minnas varumärket Zalando. Vi föreställer oss att scenariot i filmen är tillräckligt överdrivet för att det ska framgå att detta inte är en realistisk bild av hur våra kunder reagerar när de öppnar ett Zalando-paket, men om så inte är fallet får vi givetvis utvärdera detta. I den här filmen är det kvinnan som agerar kunden, vilket helt enkelt beror på att en majoritet av våra kunder idag är kvinnor. Scenariot kan förstås precis lika gärna vara det motsatta. Vi tror och hoppas att våra paket framkallar samma lyckorus bland våra manliga som hos våra kvinnliga kunder. Vi uppskattar din ärliga åsikt och välkomnar dig att höra av dig om du har fler frågor.
Hör gärna av dig om du har frågor.
Med vänliga hälsningar,
Ditt Zalando Team
Kategoriarkiv: Störande
En otrevlig Hollywoodfru
Ni vet den här kvinnan. Jag har inte sett mycket men tillräckligt. en bekant har bloggat roligt om henes beteende på Facebook. LÄS GÄRNA.
Äcklig reklam
Hej Trivago!
Har just sett er TV-reklam. Där finns en enligt normerna snygg kvinna som ligger och solar och så en småfet och småskojsig man som åker runt i simring.
Hur tänker ni själva kring utformningen av den reklamen?
Elin Lundgren
Kvällens konsumentmejl, till Zalando
Hej!
Nu har jag sett er reklam på TV några gånger. Som tjej antar jag att jag förväntas vilja bryta mot några ”killregler” och shoppa fastän jag inte borde. Dessutom förväntas jag skrika som ett våp när jag packar upp ett par skor, mest troligt omöjliga att gå i. Det finns inget i den här reklamen som gör att jag blir sugen på att shoppa hos er. Jag är en tämligen köpstark tjej men blir förbannad på en mycket fördomsfull reklam. Hur har ni tänkt?
Inte ens att titta på den ”med glimten i ögat” fungerar. Det är så otroligt tröttsamt att spela på bilden av tjejer som köpgalna och högljudda.
Med hopp om snabbt svar.
Viktig konsumentfråga
Efter att ha passerat den här reklamen ett antal gånger orkar jag inte mer:
Hej Markus!
Den här reklamen sitter på en pelare som jag ofta passerar. Jag kan inte låta bli att undra vem som 1) är målgrupp för det ni erbjuder här. 2) vem som egentligen har nytta av det här?
Om jag skulle skick en bild till er med mig på och fråga hur snygg jag är, vem bedömer det då? Detsamma gäller outfiten. Vad har ni för anställd expertis som på ett seriöst (?) sätt kan bedöma om jag är snygg och välklädd?
Med hopp om snabbt svar
Elin Lundgren
Markus Öhman är VD på 118800.
Inväntar ivrigt svaret.
Du kan inte styra cancer
I går dog Johnny Munkhammar (moderat i riksdagen) i cancer som han levt med en period.
Johnny kämpade hårt för det han trodde på och mest troligt gjorde han också allt han kunde för att inte låta cancern vinna, men det gick inte. För tyvärr låter cancer inte sig styras.
Jag avskyr reportage som då och då dyker upp där människor som har haft cancer som berättar att de inte gav upp, att de bestämde sig för att kämpa. Och tidningarna hakar glatt på formuleringarna, eller kanske styr dem.
Cancer fungerar inte så. I så fall borde det betyda att alla de som dör av cancer inte brydde sig, gav upp. Så är det inte, de ville leva lika mycket som de som klarar sig.
Att dö i cancer handlar om att man fick cancer men tyvärr inte hade samma tur som andra. Inte att man inte ”bestämde mig för att det här ska jag klara”.
There is no planet B
När vi red på Islands fantastiska havsstrand med svart sand och gröna växter, bröts det vackra alltför ofta av människoskärp som blåst in från havet. Främst Coca-cola-flaskor i plast men också diverse fiskeredskap i samma material.
Det förfular naturen, helt uppenbart. Det är ett fattigdomsbevis gällande människans beteende.
6,5 miljon ton plast dumpas i haven årligen. Ser att en partikamrat precis lämnat in en skriftlig fråga om detta.
Du slänger väl aldrig skärp annat än på anvisad plats hoppas jag?!
Killen som inte fick välja heliumballong
En kort historia för er som inte tror att vi skapar könsroller.
Var på Furuvik i veckan. Syskonpar skulle få heliumballonger. Flicka pekar på det mamma kallar ”tjejfjäril”. Den skulle hon få. Pojke pekar på stor, rosa Barbapappa. Får diverse andra förslag (helikopter, brandbil, sjörövarskepp) men vill ändå ha Barbapappa. Även mormor lägger sig i och förevisar noga fordonsballongerna. Han vill ändå, fortfarande ha Barbapappa.
Han får ett sjörövarskepp.
Stort grattis till Sara
I går tog Sverige silver i OS. Detta gjordes som bekan tav Sara Algosson Ostholt och hästen Wega.
Jättekul och äntligen gläds de idrottsintresserade på riktigt med ridsportframgångar. Detta är ändå en lika viktig pinne i OS-statistiken som till exempel fotboll. Allt räknas.
Minns ni när Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset tidigare i år? Hur Lasse Anrell hånade det, blev erbjuden att rida och konstaterade att det inte var helt enkelt.
En bekant på facebook konstaterar att det är roligt med OS för också ”udda” sporter kommer fram. Minns det alla ni som rider, att när gubbarna ska bedöma är hästsport lite udda. Senaste statistiken jag hittade vid snabb googling. Från Riksidrottsförbundet.
Men glöm inte, ridning är lite ”udda”.
Kvällen när jag stör mig och vidriga våldtäkter
Jag berörde det i tisdags. Hur vi med politiska uppdrag alldeles samtidigt ska vara som folk är mest, men ändå så otroligt mycket bättre. I det ingår på något sätt att vara väna och hålla inne med synpunkter på saker.
Jag är fel person för att göra det. I kväll är jag lite edgy.
Läste nyss kommentarsfältet på Arbetarbladet.se angående nattens våltäkter.
Viktigaste slutsatsen: Våldtäkter måste upphöra. Män måste från dag ett lära sig att de inte har makt över andra människor, att kvinnor inte är objekt. Att kvinnor inte finns för att män ska kunna göra precis som de känner med dem. Det äcklar mig och jag hoppas att ALLA våldtäktsmän (och fåtalet kvinnor som begår övergrepp) åker dit.
Sedan får jag lära mig följande från signaturen ”Verkligheten”: Kanske måste ske ens egna dotter innan den naiva svensken vaknar i det rödgröna Gävle! Det är mina kamraters fel att män våltar i Gävle. Eller inte. Typiskt tillfälle att ironiskt säga -Nivån! Kombon av kommentaren och signaturen är bara för mycket. Dessutom spelar det ingen roll vems dotter som drabbas. Det är lika illa. Konstigt att ingen någonsin oroar sig över att deras sönder ska våldta, trots att det statistiskt måste vara lika stor risk.
Kommentarsfälten får mig att att känna att jag kanske aldrig mer vill gå på stan i Gävle. Eller vänta, om de som skriver allt überintelligent där skulle bestämma vore ju allt så mycket bättre. De känner alla, vet hur alla är och framförallt exakt vad som ska göras.
Läste också kommentarer på en insändare om byggnation i parker. En kvinna hade skrivit att hon tyckte det var bra, av olika skäl. Välargumenterat. Mothugget var -Vems ärende går du? Också väldigt, väldigt stor avsaknad av god retorik.
Att leva i en kommun styrd av småpåvarna i kommentarsfälten … ungefär som att leva i ett SD-Sverige skulle jag tro.