DÅK är alltså distriktsårskongress. SSU Gävleborg har så fin logga nu för tiden. När jag var boss för hundra år sedan var vi inte så roliga. Fin bild ritade Sarah. Känner väl igen mig själv.

De höll till på Silvanum och jag hade den stora äran att vara mötesordförande under en del av dagen tillsammans med David. Han tog en sk #wefie på oss. Det är det nya. Inga egobilder. Bara bilder tillsammans. SSU gör allt lite bättre.

Här är hela SSu Gävleborgs delegation på väg in till kongressfesten som äger rum i detta nu. Conrad är den lockige, långe killen längst bak. Bilden har jag lånat av S. Häggdahl.

Så här skriver han från kongressen:

I detta nu pågår SSU:s 37:e förbundskongress. Gävleborgs 12 delegater har begett sig till Täby för att tillsammans med andra unga socialdemokrater staka ut SSU-förbundets väg. Det ska beslutas om en mängd progressiva reformer som alla syftar till att ge människor lika möjlighet i livet.

Det kongressen framförallt visar är att ungdomen har ambitioner. Det finns en vanligt förekommande myt om att vi inte skulle bry oss och jag vill å hela förbundets vägnar dementera detta. Det finns få påstående som är så felaktiga. Tvärtom sätter de yngre samhällsmedborgarna upp djärva mål och har modet att gå på offensiven. Vi vill framåt mot jämlikhet, jämställdhet och frihet. Vi är övertygade om att vi tillsammans kan nå dit.

Ordförande SSU Gävle Conrad Palmcrantz

Ahmed och jag fick alltså den stora äran att hänga på SSU:s nyårskurser och prata politik och blanda drinkar med SSU:arna på Bommersvik.

Stor ära för oss och gryniga bilder från en kul kväll här. Strax innan 0200 packade vi ihop.

I går träffade jag SSU Gävle och berättade om Socialdemokraternas budgetförslag.

Förslaget kan ni läsa i sin helhet här. Vi var överens om att satsningar på jobb och utbildning är det Sverige behöver, och särskilt Gävle och länet. Givetivs ihop med annat som också styr mot arbete.

Sälv tycker jag att RUT hade kunnat reduceras än mer och att jag gott och väl kunde betala mer skatt. Nu lägger vi på höjningar på de som tjänar 60 000 och mer per månad. Lite blekt.

Arbetarbladet skriver om förslagen från S och V.

Sedan min tid i SSUs förbundsstyrelse har vi haft en ganska dålig relation. Men jag har gjort som man ska, jobbat på den eftersom jag vill att det ska bli bra. Nu har det hänt!

I går anlände jag Bommersvik vid 19.30. Glada ungdomar i alla åldrar precis överallt. Innan jag lade mig (inte för sent) hade jag serverat ett hundratal drinkar tillsammans med Ahmed, småpratat med folk från hela landet, hört musiken dundra i natten, nattcaféat, träffat kompisar från förr, sett människor dansa och hört delar av Lilla Lovis framträdande.

Tidigare under lördagen var jag i Bollnäs för att göra ett tappert försök att inspirera på en ledarutbildning mitt partidistrikt håller. En av deltagrna berättade att  hon har svårt för att släppa SSU. Den som inte varit med förstår inte riktigt. Det handlar om en enorm gemenskap, och jag är glad över att jag hade möjlighet att dela den i helgen, åtminstone ett par timmar.

Under avslutningen vaktade jag förbundssekreterarens walkie-talkie med mitt liv. Och missbrukade den inte det minsta.

Alla deltagare bär givetvis detagarbricka. När jag kom hade gästbrickorna tagit slut och jag fick istället den här. Enligt obekräftad uppgift skulle de egentligen vara till för civilpoliser (ni vet, aina är slang för polisen) som närvarat, men kamouflerades med att de tagit namnet efter Aina som var Erlanders fru, och hade hedersbostad på Bommersvik. Hysteriskt roligt.

Detta ledda till att många, många ville samtala med mig om min bricka …

Det är skönt att kunna älska igen!